följelsel ropade han, och stampade med häf-
tighet i gollvet.
O, haf bo rmhertighet, och hör mig med
lugn! sade jag helt darrande; detta uppträde
plågar mig in i själen.
Hvem är det som gör uppträden? ... Hvem,
om det icke är nilv skrek han med blixtrande ögon.
Ack! Det är visst icke jag! ... Jag kom
till er med förtroende. .
Mina tårar, som jag hittills lyckats återhålla,
togo nu öfvermakten; jag förmådde icke sluta
meningen.
Ja så! Nu skall det gråtas också! Det är
verkligen att fresta tålamodet hos ett helgon!
... Men hvad har kommit åt er i dag? .
Jag sitter här, helt stilla för mig sjelf, och så
kommer ni öfver mig för att plåga mig, såra
mig, säga mig de mest obehagliga saker! . ..
Och så fordrar ni på köpet, att Jag skall höra
edra öfverdrifter med lugn!
Det är icke öfverdrifter, Eugene! . . . Men
om något opassande ord kunnat undfalla mig
så ångrar jag det, och ber er uppriktigt om
förlåtelse. Var försonlig nu, min vän, och lå!
oss förklara oss i all förtrolighet.
Jag vill ingenting som är obilligt: ingenting
som kan såra er egenkärlek. Jsg begär blott
att ni, under namn af beskyddare, synes intres-
sera er hos dem, af hvilka den otyckliges öde
beror. Jag begär att ni måtte uppriktigt och
ädelt, och med alla de medel som ni äger i
er makt, begagna ert intiytande, för att rycka
den arma uvga mannen ifrån den villoväg, der
han råkat så ilia ut. Det är allt hvad jag be-
gär! Och när han en gång kommit väl ur
fängelset, så ger jag er milt heder:ord på, att
ni icke vidare skall höra ett ord om honom.
Och jag säger att ni yrarlb svarade herr
Duval med hetta. Ni villattjag skall inblanda
Mig... mig... i en boktryckarpojkes smutsiga
trassel med polisen?... Begri,er ni icke att
sådant är en orimlighet?... Låt oss göra slu!
på det här! Jag förklarar, en gång för alla, att
om det ieke är någon annan än jag, som skall
hjelpa honom ur fängelset, så stannar han val
der för li!stiden!b