män, som Napoleon då mönstrade, några da-
gar efter sin återkomst från ön Elba.
,Hvad Julien tänkte då, det tänker ban än-
nu. Han kan misstaga sig; men det sker på
god tro. O, jag är säker på att om dessa tän-
kesätt icke vore ädla och storsinnade, så voro
de icke Juliens!... Min Gud! Han, som icke
vill göra annat än rätt, blifva fängslad! Min
älskade man i fängelse! Min fru, min fru!
I himlens namn, öfvergif oss ickel
Och yrande af sorg, höll hon på att knä-
falla för mig.
I mina armar då, Marie! ropade jag, och
tryckte henne till mitt hjerta. Jag skulle öf-
vergifva dig, mina älskade Marie... min sy-
ster, ... sade jaz helt sakta, medan jag med
mina kyssar betäckte hennes intagande ansigte,
som hvilade, bleknadt, mot min axel.
Men hvad var att göra? Hvad?... Jag sjelf
var rådlös!
Ändtligen framstälde sig en tydlig ide, ett
ljus för min eftertanka... Jag omfattade den
som en ingifvelse från höjden.
Lugna dig, Marie! Vi äro räddadel.. Vänta
mig här! tillade jag och satte henne afdånad
i en ländstol. Derefter reglade jag min kam-
mardörr åt salongssidan och skyndade sedan,
inre vägen, till min mans våning. (Forts.)
—M——AA AA
— DEN MÄNGD SNÖ, som under vintern fal-
lit i Frankrike, hade, enligt en fransk tidnivg af
den 4. Februari, börjat smälta och på flera ställen
förorsakat svåra öfversvämningar. Både Seine, Loire,
Rhon m, fl. floder hade stigit betydligt.
I Montbard var öfversvämningen så stark, att tre
fjerdedelar af stadens område stod under vatten.
En resande hade derifrån skrifvit, att han häraf be-
fann sig instängd på värdshuset och kunde icke
gå ut.
En flod, som stryker förbi Belfort, hade stigit till
den grad, att vägen mellan denna stad och Mon-
belliard blifvit öfversvämmad och passagen varit
stängd i 135 å 20 timmar.
LAdour hade öfverstigit sina stränder och bildade
en stor sjö, i hvilken flöto träd, som blifvit upp-
ryckta med rötterna, äfvensom spillror efter sluss-
portar m. m. d. Öfversvämningen hade åstadkom-
mit betydlig skada.