ier, verktyger eller grundförmögerhet, söm
kan underlätta arbetskraften eller lemna tills
älle till förskotter under arbetstiden för ny
produktion, så synes det ligga en obegriplig
örvillelse i den föreställningen att tillökningen
sådana förråder nödvändigt skulle alstra äf-
ven äfven en ökad fattigdom. Det är likväl
ydligt att i samma mån dessa förråder ökas,
samma mån miste priset derpå bliva billi-
;are och den arbetande kan förse sig med en
törre qvantitet deraf i utbyte mot sin arbets-
craft, likasom öfverflöd af, och konk ns e-
nellan kapi:aler måste hafva till följ!, hvilket
också all erfarenhet visat, att räntan faller,
let vill säga, att antingen de som för att fö-
retaga ett arbete behöfva låna penningar, då
erhålla dessa till billigare pris än förut, eller
också kapitalisterne sjeifve, för att göra kapita-
erne fruktbärande, måste använda dem på nya
företag till hvilka arbete erfordras och arbe-
tare biifva eftersökte. Sålunda t. ex. huru
många tusentals menniskor hafva ej i få
de sednare årens stora kapitaltillgån
land haft arbetsförtjenst vid jernvägsa
sarna, hvilka åter i sin tur bidragit 215 min-
ska transportkostnaderna och sålunda göra
varupriserna billigare samt tillika gifv2 upphof
it en ökad industri både i åkerbrutet och
menufakturerna? Också visar det innevarande
irets erfarenhet att fattigantalet i Enz!and (vi
tala ej om det af missvexter hemsökta Irland)
betydligt aftagit på de sista åren, sedan fri-
handelssystemet infördes. Vi hafva nyligen
sett säkra bevis härpå 1 noggranna vppzifter i
de engelska tidningarna både från Manchester,
Sheffield, Nottingham och flera bland de för-
hämsta manufakturplatserna, af hvilka man
jemväl finner, genom utdrag hemtade ur fa-
brikernas arbetsjurnaler, att arbetslönerna både
för smeder, spinnare och väfvare äro lika höga
nu som den tiden då brödet och andra lifs-
medel voro 25 procent dyrare. Ock
resande i England redan sistlidne somrar göra
den anmärkningen, att man nu kan iefva i
London för nära lika godt pris som i Stock-
holm hvad mat och logis angår, hvi förr
visserligen ej var fallet, då England a!
kändt för sin dyra lefnadskostnad; och hvad
alla slags manufakturartiklar beträffar, så
enhvar att de äro vida billigare der än här.
Om nu lifsförnödenheternas pris blifvit 5:lliga-
re, men arbetslönerna bibehållit sig och de ar-
betande händerna äro fullt sysselsatta, i vore
det besynnerligt om detta skulle kunna bidra-
ga till ökad fattigdom. Allt det som vi nyss
beskrifvit, kommer likväl af kapitale: till-
ökning. I alla tider har man också förr hört
den föreställningen vara gällande, att när nå-
gon i en ort nedlagt kapitaler på en py näring
eller utvidgande af en äldre, vare sig n; od-
lingar i åkerbruket, bergverk eller man uktu-
rer, så har sådant ansetts såsom en fördel för
orten — cch hvarföre? Jo, emedan det ansetts
lända till dess upphjelpande medelst a:bets-
förtjenst, och derigenom till välmåga.
Detta oaktadt bär arbetsklassen både i Eng-
land och andra länder ännu dryga bördor,
hvilka minska dess trefnad; men hvaraf! kom-
mer detta? icke af öfverflöd på kapitaler, utan
af en öfverdrifven beskattning, antingen för att
skaffa bördsaristokratien fördelar såsom i Eng-
land, eller att underhålla en oerhörd embets-
mannaskara såsom i Frankrike, eller för ati betala
en genom förvända styrelsegrundsatser ;5sam-
kad statsskuld och underhålla öfverdrifvet stora
armåer och flottor, såsom i båda dessa länder.
Att undanrödja sådana orsaker till eti min-
skadt välstånd är borgarens och arbetarens ge-
mensamma intresse; hvarföre icke då rare
arbeta på en förening mellan dessa båda klas-
ser i och för sådana gemensamma ändarmil, än
att uppehålla sig vid allmänna deklama!ioner,
som för det första äro falska till sin grund
och för det andra ej kunna hafva annat än
söndring och split till påföljd?