närvarande och fann fru H. då i ett upprördt, men
follkomligt redigt tillstånd, sittande bredvid visio-
nen på en soffa och, till fullkomlig illusion, samta-
lande med visionen, dels svarande på hans frågor,
dels sjelf, eller på uppmaning af mig, framställande
till honom frågor, som, ehvad de rörde mig, san-
ningsenligt besvarades. Såsom exempel härpå vill
jag endast anföra två fall. Nämnde person var, un-
der min första studenttid, postskrifvare i Upsala,
och bodde i samma hus som jag. Hans identitet
med fru H:s morbror var mig hittills obekant och
ingenting hade jag derom nämnt åt någon, förrän
jag nu plötsligt frågade om han kände mig. Fru
H. uppgaf då, såsom hans svar, förr uppgifna för-
hållande. Andra gången jag var närvarande; sade
hon, att morbror helt och hållet förbjöd den magne-
tisering, som vore i fråga, då hon derigenom skulle
blifva sjuk och möjligen somna för sista gången.
Jag förvånades på det högsta häraf, ty jag hade,
några dagar förut, härom väckt fråga i samtal med
hennes man, men med uttryckligt löfte af denne,
att derom ej yttra ett ord, hvilket han bedyrar, att
han ej heller gjort. — De samtal, hvaraf jag fått
del, ega för öfrigt en så Svedenborgisk anstrykning,
att jag tog för afgjordt, att hon flitigt studerat den-
nes skrifter, men, på min förfrågan härom, kände
hon ej ens till namnet denne siare. Morbrodren gaf
henne äfven upplysning om de 2 förra visionerna
och uppgaf till och med deras namn, samt att den
förste var kär i henne och den andre dennes för-
trogne vän. Begge voro för några år sedan aflidna.
Under min bortovaro på sommaren lärer sällskapet
mer och mer ökats; dels med aflidne slägtingar, dels
med för Fru H. alldeles obekanta personer, så att,
före och efter ett gossebarns födelse d. 2 Sept. i år,
alla stolar och platser i rummet voro upptagne. Hon
säger sig slutligen blifvit så van vid detta talrika
sällskap, att hon deraf föga eller intet förskräcktes;
endast då hon såg liflösa ting genom någon af dem
sättas i rörelse, såsom t. ex. låset i en dörr omvri-
das och denna öppnas, en stol flyttas o. s. v. fann
hon det hemskt. Morbror satt troget vid sängfo-
ten hela tiden barnet var sjukt; detta dog d. 16:de
Sept., då med ens alla visioner försvunno och hafva
sedan allt hittills uteblifvit. Barnet liknade, enligt
slägtens enstämmiga förklaring, till en förvånande
grad morbrodren. Helsotillståndet är nu, d. 49 De-
cember 1849, godt och sinnet friskt.