DCYvarlngsmanskapet Iran Halland att olvas sasom
hittills af Hallands infanteribataljonsbefäl.
Om Fångvården år 1848.
(Forts. fr. JM 37.)
Redovisningen för religionsvården inom läns- och
kronohäkteus, kronoarbetskorpsen, samt fästnings-
straff- och arbetsfängelserna, har icke kunnat blifvs
nog fullständig, emedan t. et. uti :hufvudstaden en.
dast kunnat uppgifvas för dem, som förvarats å
Smedjegårdshäktet, emedan predikanten icke kunna
medhinna att föra kyrkoböcker jemväl vid hufvud-
stadens öfriza fyra fängelser och till följd deraf icke
Je att kunna lemna specifika uppgifter
eende från sistnämnde fängelser, mer
en har predikanten tillkännagifvit at!
bland alla under årets lopp examinerade fångar,
ingen enda befunnits sakna kunskap i innanläsning
eller vari: u!i salighetsläran alldeles okunnig. —
Inom öfri; gvårdsanstalter har ett ganska betyd-
ligt antal en endast i ringa mån egt kunskap
i kristendomen, eller ock deruti samt uti innanläs-
ning saknat all kunskap; — och har i afseende på
de sistnämnde ej allenast skriftvexling egt rum i
enlighet med Kongl. Cirkulärbrefvet af den 30 Dec,
4835, då anledning dertill förefunnits, utan ock åt-
gärd vidtsgits för att åt de okunnige inom fäång-
vårdsanstalterna meddela den undervisning, som för
deras intagande derstädes hade bordt vara dem bi-
bringad.
213 personer hafva under loppet af år 1848 inom
fängelserna och vid kronoarbetskorpsen erhållit un-
dervisning uti innanläsning, samt 75 efter erhållen
kristendomsundervisning derstädes för första gången
blifvit af den heliga nattvarden delaktige.
Med högst få undantag hafva fångar och krono-
arbetskarlar, enligt deras själasörjares vitsord, i all-
mänhet, så väl vid de offentliga gudstjensterne, som
vid förhören ådagalagt ett anständigt förhållande i
förening med uppmärksamhet.
De gamla gemensamhetsfängelsernas skadliga in-
verkan på fångarnes moralitet har blifvit ytterligare
bekräftad genom de vitsord, som derom lemnats af
de vid nämnde fängelser anställde predikanter, jem-
väl uti deras för år 4848 afgifna berättelser, liksom
å andra sidan riktigheten af styrelsens förut utta-
lade åsigt om de välgörande verkningarne, som af
ensamhetsfängelserna vore att förvänta, vunnit yt-
terligare bekräftelse genom de berättelser, som de
dervid anställde själasörjare derom afgifvit; och då
det under det den för hela samhället maktpåliggan-
de fängelsereformen är under utförande, bör vara af
ganska stor vigt att inhemta tillförlitlig kännedom
om de erfarenhetsrön angående det nya systemets
verkningar, som blifvit gjorda af fångarnes själa-
sörjare; hvilka med dem dagligen äro i närmaste
beröring, har styrelsen ansett det hufyvudsakligaste
af hvad nämnde tjenstemän derom anfört böra uti
styrelsens underd. berättelse intagas.
Sålunda har i afseende härå uti fångpredikants-
berättelserne för år 1848 blifvit yttradt, bland annat:
1:0 af predikanten vid Länsfängelset i Stock-
holm:
Då jag nu vördsammast till Kongl. Styrelsen in-
lemnar den summariska redogörelsen för religions-
vården vid Stockholms läns cellfängelse får jag der-
jemte äran lemna den tillfredsställande underrättel-
sen, att de fieste bland cellernes olycklige innevånare
under allvarlig ånger öfver begångna förbrytelser och
fasta föresatser till förbättring alltid med nöje emot-
tagit mina besök och med mycken uppmärksämhet
sökt inhemta kristendomens heliga sanningar. Hvad
som hos cellfången verkar denna lyckliga sinnes-
förändring må tillskrifvas, enligt min öfvertyelse,
den ändamålsenliga behandling han så i lekamligt
som andeligt hänseende får erhålla. Ofta hafva ytt-
randen blifvit fällda: att om vi af Guds ord fått
lära känna bvad vi nu lärt, skulle vi aldrig hafva
ingått på brottets bana, och vilja vi derföre i alla
våra lifsdagar tacka Gud för denna vår själs be-
dröfvelses, Desse djupt hedröfvade och ångerfulle
fångar hbaffa pu till samhället återgått, såsom
ag hoppas, förbättrade, och äfven, under iakt-
tagande af vaksamhet och bön, från återfall beva-
rade. Åtskilliga, och särdeles de, hvilka från ge-
mensamhetsfingelserna erhållit en ytterligare näring
för sina förderfvade hjertan, hafva mången gång vi-
sat kallsinnighet vid varningens ord och icke sällan,
under pådiktande af föröfvade brott gifvit sin ön-
skan tillkänna om förändring af bostad, ett tydligt
bevis att denna fångvårdsanstalt förefallit dem af-
skräckande och särdeles misshaglig. Dödsfångarne,
hvilka å fängelset förvaras och afbida Kongl. Maj:ts
nådiga utslag, befinnas allt mer och mer lugnade af
det gudomliga ordets tröst. Tillfredsställande är ock
att märka minskningen af fångantalet å detta häkte,
hvilket vid sistlidet års slut nedgått till 28, man-
och qvinkön sammanräknade. Orsaken till detta
lyckliga resultat ligger enligt mitt förmenande, obe-
räknadt vederbörandes afsvalnade arresteringsifver, i
fångvårdsanstaltens stora ändamålsenlighet.
2:0. Af predikanten vid Länsfängelset i Lin-
köping:
Särdeles tillfredsställande är det att säga det
fångantalet härstädes understigit förra årets med nå-
got öfver 400. Orsaken härtill får måhända sökas
dels hos sjelfva fångelsesystemet, som numera ej
torde locka till brott, dels ock i den latitud, som
försvarsfriheten lemnar. — Söndagen har varit af
fångarne efterlängtad. Lusten till läsande och hö-
rande af det heliga ordet har hos dem varit stor;
och mången har yttrat förundran deröfver att man
ute i verlden kunnat så länge umbära bruket af
Guds ord.
5:0. Af predikanten vid länsfängelset i Chri-
stianstad:
Då jag sistlidet år bade äran afgifva min årsbe-
rättelse om religionsvården inom bärvarande läns-
fängelse, arsåg jag mig hufvudsakligen böra inskränka
mig till uttalandet af de glada förhoppniogar jag
byste med afseende på cellsystemets välgörande in-
flytande på fångarnes moralitet. Härvarande cell-
fängelse hade nemligen vid tidpunkten för min be-
RAR a RA RR RAR RR