UTRIRER.
DANMARK.
Alt. Merc. innehåller en ytterst rörande ar-
tikel från Fiensburg angående de svenska och
nörska truppernas margfaldiga lidandeni Sles-
vig. Korrespondenten säger sig ha hört glun-
kas om, att kungen af Danmark skulle ha för-
hört sig hos kung Oscar huruvida han icke
skulle kunna få påräkna de svensk-norska trup-
pernas assistans ännu ytterligare ett halft år,
(jemför ryktet om Palmerstons nyaste förslag!)
och han företager sig i aniedning häraf wvid-
lyftigt deducera huru ett sådant längre uppe,
håll i Slesvig skulle för svenskarne och norr-
männen vara alldeles odrägligt. De arma
menniskorna (!) lida redan i yttersta grad af
klimatet, af ovanlig regime, af kalla rum, dess-
utom ha de stackrarna ingenting att företaga
sig; allt detta måste skära öfverbefälhafvaren
och det öfriga befälet djupt i hjertat; för öf-
rigt — siutar skrifvelsen — måste man er-
känna att dessa soldater äro några hedersmänp,
hvilka bland annat öfverensstämma med oss,
tyskar, deri, att de anse det vara det bästa
både för dem sjelfva och oss, att de ju förr
desto heldre finge vända hero.
Danska regeringens svar på den sista Pal-
merstonska noten lärer blifvit genom utrikes-
ministeriet utfärdadt. Man tror sig: med viss-
het känna att regeringen icke obetingadt ingått
på Paimerstons förslag om vapenhvilans-för-
längning. Vilkoren skola angå såväl den pro-
jekterade tiden, som en garanti för vapenhvi-
lans fullständiga genomförande.
Från Åbenrå berättas att en mindre väl känd
person derstädes, en d:r Mordhorst blifvit, för
sitt oanständiga och ohöfliga beteende mot nå-
gra svenska officerare, utvisad från den lokal,
der garnisonens officerare hvarje afton plägade
samlas. Hr Mordborst hade sedan haft den
fräckheten att sända en f d. fri-skare-under-
officer med en utmaning till en af de office-
rare, Hvilka verkställt utvisningen. Natur-
ligtvis har ingen ansett sig böra upptaga denna
handske.
Bestyrelsekommitteen har ålagt hr Sarauw
att inom 3 gånger 24 timmar återkalla sin
famösa kungörelse rörande magistratens afsätt-
ning i Åbenrå, och detta på samma sätt som
han sjelf hade begagnat, nemligen genom of-
fentligen uppslagna plakater. Hr Sarauw skall,
då försöket misslyckades, hafva vändt sig till
kommendanten för de neutrala trupperna i
Abenrå, öfverstelöjtnant Schröder, och kom-
municerat denne ett väldigt bref, deri han,
kommendanten,anmodades att ställa sina trupper
till Sarauws disposition. Öfverstelöjtn. Schrö-
der svarade helt enkelt att han endast på borg-
mästar Knudsens reqvisition kunde använda
militärmakt; hade hr Sarauw absolut behof
af väpnad styrka, så finge han först begära den
af borgmästaren, (den hr Sarauw nyss förut
förklarat afsatt!)
I Öresundsposten läses:
Det berättas lustiga saker om Beselers för-
hållande till Bonin och den preussiska rege-
ringen. - Han, ståthållaren och regenten, törs
icke röra ett finger, utan att han först med
elektriska telegrafen erhållit vederbörlig vink
från Berlin. För kort tid sedan ville Beseler