förbundsstater, och Bäjern förklarade sig tilli-
ka mot ett enda öfverhufvud, men röstade för
ett direkiorium,; för wuvilket äfven Wärtemberg
var böjdt att rösta om Österrikes ingående i
förbundsstaten vore deraf beroende. Slutligen
framträdde den Österrikiska regeringen, den 8
Mars, med ett bestämdt förslag:- att riksrege-
ringen måtte öfverlåtas åt ett direktorium, hvar-
uti Preussen och Osterrike skulle hafva hvar
sina 2, Bäjern 4, och de öfriga staterna tillsam-
mansslagne 4 röster, samt riksståthållarskapet
skulle vexelvis hvartannat år innehafvas af Preus-
sen och Österrike. Bredvid denna Centralrege-
ring skulie bildas ett genom indirekta val till-
kommet Statshus, men ick- ..ugot Folkhus med
lagstiftningsrätt. En annan form af den tyska
enheten skulle Osterrike hvarken deltaga uti,
eller erkänna såsom rättsgiltig.
Under det dessa olikartade åsigter, förslag
och fordringar, genom riksministerens förmed-
ling ankommo till nationalförsamlingens för-
fattningsutskott, hade församlingen, under fort-
sättningen af sina öfverläggningar, antagit af-
delningen rörande författningens garantier och
isynnerhet de frisinnade bestämmelserna rö-
rande vai till Folkhus genom allmänna, direkta
val, med slutna voteringssedlar, och derigenom
icke vbeivdligt stezrat regeringarnes betänk-
ligheter mot föriattningen, hvaremot utskottet
uti sina betänkanden för den andra läsningen,
hade fästat väsendtligt afseende på den p-eus-
siska och de med henne förenade regeringar-
nes förstag.
Det argörande ögonblicket nalkades. Utina-
tionalförsamlingen gjorde sig åter med förnyad
kraft gällande medvetandet om den stora upp-
gift, til hvars lösande den biifvit sammankal-
lad af folket. Det gällde att fullända ett verk
för hvilket hela nationen, för knappt ett år
sedan, med enighet och beslutsamhet rest sig.
Den ös:errikiska regeringens och dess vänners
fiendtlighet mot hvarje fri förening af det ty-
ska folket låg i öppen dag. Från detta håll
hotades det nya rikets organiserande af en up-
penbar fara, om man ej förmådde att uppställa
mot den österrikiska diplomatiens planer ett
innerligt förenadt Tyskland, med en stark makt
i spetsen. Nödvändigheten af ett raskt och
djerft beslut från nationa!församlingens sida och
en preussisk supremati till förverkligandet af
dess verk, kunde ej betviflas; man kände nöd-
vänd gheten af beslutsam handling och ägde
mod dertili, emedan man visste sig hafva ett
stöd af folkets biall.
Resultatet häraf var Weickerska motionen
af den 12 Mars. -
Wolcker, förut en afgjord kämpe för Öster-
rikes intresse, hade isynnerhet efter proklame-
randet af österrikiska författningen af den 4
Mars, ändrat sin öfvertygelse, och påyrkade,
med hänseende till farorna af en främmande
inblandning i det tyska författningsverket, att
det tyska rikets författning, sådan densamma af
författningsuskottet blifvit förelag? till andra
läsningen, måtte genom ett enda votum anta-
gas, konungen af Preussen utväljas till ärfilig
kejsare, samt Tysklands samtliga furstar upp-
manas att patriotiskt sluta sig till detta val.
Om vid detta ögonblick en frisinnad mini-
ster suttit vil styret i Berlin; om trontalet af
den 26 Februari hade varit mera tilifredsstäl-
lande med afseende på tyska frågan, så skulle
måhända Welckers motion hafva vunnit för-
samlingens majoritet för sig.
Men husets venstra sida trodde sig med hän-
seende till de regeringsprinciper, som redan
då voro herrskande i Preussen, först kunna
medverka till upprättandet ef ett ärftligt kei-
sardöme i Tyskland, samt Hohenzollernska dy-
nastiens upphöjande på kejsartronen, om likti-
digt en stark centralmakt garanterade för den
i författningen fastställda tyska frihetens -vär-
nande och fortfarande utveckling. Denna frak-
tion kunde följaktligen icke gifva den Welc-
kerska motionen och författningskommissionens
betänkande, som gått Preussens anspråk till
möte, sitt bifall.
Motionen blef i öljd deraf den 21 Mars för-
kastad, och i stället för densamma, beslutades:
att församlingen utan diskussion paragrafvis
skulle votera öfver författningskommissionens
för andra läsningen afgifna författningsutkast,
och blott de aåmangdemanger komma till om-
röstning, som antinzen utgått från utskottsmi-
noriteten, elier voro understödda af minst 50
medlemmar; äfvensom att afgörandet af öfver-
hufvudfrågan derefter skulle komma under om-
röstning. (Forts.)