i Svenska folkeis irihet oitast föras i munnen
just af dem som votera med Riddarhus- och
biskopsmajoriteterna och att dessa fraser ut-
-I gjorde just de kraftigaste vapnen i den gamla
i Wetterstedtska arsenalen vid den tiden då re-
geringen lockade åt sig indragningsmakten och
ville eludera äfven den lilla skugga al ansvarig-
het som grundlagen ålägger Konungens rådgif-
Jvare? Den skall då lätt hitta nyckeln till
l gåtan, hvarföre konservatismens läror, konse-
Iqvent uttalade, icke precist alltid så gerna er-
.kännas såsom läror eller satser. Detta hafve
vi för öfrigt redan tillräckligt förklarat genom
Iden förut anmärkta skiljaktigheten emellan den
Isyftning, som omisskänneligt uppenbarade sig
i de till 1809 års ständer framlagda välme-
nande motiverna till regeringsformen, och sjelf-
Ilva redaktionen af: denni grund!ag.
I enlighet med denna åsigt låter det sig äf-
ven väl tänkas att en stor del af de konser-
vative ära vida mera belåtae med ett sådant
publiecisteri som Aftonpostens, som visserligen
icke älskar godtycket, men likväl genom en
; fortgående kedja af illusioner och belåtenhet
Jäfvensom genom sådana yttringar som den nu
förevarande uppenbarar, att den antingen icke
I gjort eller icke vill göra sig reda för sakernas
verkliga ställning hvad fnstilutioxerna beträf
far.
I Vi måste vidare anmärka, att Aftonbladet
alldeles icke sökt framvisa spöket af någon;
tiurande reaktion) eller nedsätta något parti.
IDen som uppmärksamt genomläst artiklarna
om Den Conservatives program skall troligen :
till och med medgifva, att icke något per-
Isonligt klander öfver maktens nuvarande utöf-
ning deruti ingått. Vi hafva blott talat omi?
Ihvad denna makt redan under nuvarande för-
håilanden kan hafva i sina händer, om den
vil!, samt frågat om nationen har skäl att der-
med anse sig tryggad; och det är detta som
Aftonposten bör besvara.
Vi vilja icke sysselsätta oss med Aftonbladets
krior, dertill den Conservative förklaras hafva gifvit
anledning. De äro dessutom änna icke slu:ade och
tillämpningen beror kanske af drifisen i Bälterna.
Det må tills vidare vara nog sagdt om dem, att de
börja med att picka hål för enväldet i vår grundlag
och se. skymten af samma spöke, i jemnbredd med
embetsmannavälde genom alla institutioner och em-
beten ända ned till fjerdingsmännen.,
Detta stycke är redan besvaradt i det före
gående. Är det sannt eller icke, hvad vi ytt
rat-om embetsmannaväldets eller den centrali-
serade statsmaktens utlöpande från den oansva-
rige regenteus vilja ända ned genom alla in-
stitutioner och embeten,, — se der frågan.
Icke äro vi bland dem som anse våra samhälls-
institutioner fullkomliga; men hvartill bjelper att
gråta och qvida när man icke har något sinne för
det praktiska? Säg oss: buru vill Aftonbladet gifva
styrka och lif åt vår konstitution. som den ändå
måste erkänna ega några små fördelar? Sker det
genom att i tid och otid draga fram förskräckliga
exempel på förtryck i andra länder och klaga öfver
brist på god vilja till framåtgåendet har hemma hos
oss? Sker det genom att agitera ider, hvilkas out-
förbarhet man bäst af allt känner? Får man heta
fosterlandsvän för. så godt pris som några fruktlösa
klagorop, några skrämskott? Ar det sak samma att
framkalla ond blod, som att bereda reformer? Af
tonbladet är nog nådigt att ännu hålla på .onstitu-
tionens anda och säger sig hafva arbetat för att gifva
den lif — konstitutionens, denna juveljsom måste in-
taga sitt pris i. hvarje stat der en utbildad allmän
opinion, gifves; — men hur har Aftonbladet verkat
för denna idt, om man får antaga, att den i repre-
sentationen har sin bästa borgen? Huru rmånga o-
lika åsigter har icke A. B. agiterat?
Vi hafve icke gråtit och qvidit, bästa Af-
tonpost. Men vi hafve deremot, och såsom det
torde böra medgifvas, med något skäl, fästat
uppmärksamheten på den obillighet man från
vissa båll visat genom beskyilningarna mot det
såkallade demokratiska partiet vid riksdagarna,
att tillvita detsamma en revolutionär tendens m.
m. då det likväl ligger för en dag att detta parti
varit till den grad moderat eller föga radikalt,
att det nästan icke alls satt i fråga någon in-
skränkning i de ofantliga prerogativer och det
inflytande som konungamakten sjelf och genom
sina organer äger och kan utöfva i alla rikt-
ningar af samhällslifvet. Detta är en ej ovig-
tig punkt att ihågkomma, emedan det å andra
sidan måste utgöra ett bestämdt rättfärdigande
af den önskan, att den enda motvigt, som detlv
demokratiska elementet under sådana förhål-
landen kan utöfva, nemligen genom represen-
tationen, måtte kunna göras till en verklighet.
Detaljerna af en sådan representations samman-
sättning kunna sammanbindas på många olika
sätt, .och detta har varit orsaken hvarföre Af-
tonbladet ansett det för en pligt att icke en-
vist hålla på några vissa förutfattade ideer i
afseende på dessa detaljer; men så mycket lä-:
rer väl Aftonposten medgifva oss, att vi icke
frångått den hufvudsyftningen, att om en re-
form kommer att äga rum, denna då må blifva
sådan att icke äfven representationen förvand-
las blott till ett ytterligare instrument åt den
regerande statsmaktens. öfverväldigande intly-
telse och tryckning på det borgerliga lifvet
och till ytterligare inkräktningar åt en för-
stelnande statsmekanism. Det är derföre som
vit. ex anse brödrafolkets ställning jemförelsevis
vida mera tryggad och tillfredsställande än vår
egen genom storthingets kammarbildning och
det suspensiva veto, oaktadt Konungen i afse-
ende på den verkställande makten i Norge är
ungefär lika stark som i Sverge. ;
Vi finna att ÅA. B. har sina egna åsigter om hvad
som är vigtigt eller icke.: Det vill förbehålla sig att
efter godtycke spela en neutral roll i landets vVigti-
gaste angelägenhet, men aktar icke för rof att kämpa
mot en öfverlöpare från ett parti som hittills icke
baft någon organ här i landet, en öfverlöpare, som
antingen mäste vara en skalk eller en fåne, som
icke besitter talang att uträtta något, som desavou-
eras af sina närmaste och hvars ebhda merit tyckes
vara att han öppet, kanske förrädiskt, kanske nu-
mera också osannt punkt för punkt hekräftar allal
de beskyllningar som Afionbladet i långa tider gjort
de konservativa. Man måste medgifva att en sådan
konseqvens har nå ot som smakar Aftonblad, något
i sjelfva verket negativt. ee
nm am mm 0 h om, om MA MÅ ån AR - mA mm IA NA ARA ON LA