som embetsbrodren visat såväl vid detia som
andra tillfällen.
Låtom oss således begynna vid början:
Alltsedan tidningen Den Conservative såg dags-
ljuset, säger A. P., har Aftonbladet varit försatt I
ett agiteradt tillstånd, som rätt klokt folk haft gan
ska svårt att förklara.
Detta är en för öfrigt nog vanlig villfsrelse
hos Aftonposten. De som läst artiklarne i Af-
tonbladet i anl. af den Conservatives programm,
kunna bäst döma huruvida vi icke tvertom ytt-
rade os belåtne med den öppenbet hvarmed
nämnde tidning framträdde, eller huruvida Ii
hela tonen af nämnde artiklar finnes något som
vittnar om en upprörd sinnesstämning. Det
torde mera kunna sättas i fråga huruvida icke
Aftonpostens egna utiåtelser i den artikel vi
citera, ådagalägga hos A. P. sjelf den oro, som
han tillägger Aftonbladet. Detta anmärkes blott
i förbigående.
Man har insinuerat, att den tidnirgen vore be-
ställd af Aftonbladet, ena föreställning som, då saken
ses ur vanlig affairs syppunkt, icke ju, förekommer
sannolik. Emellertid har Afionbladet gjort allt för
att gifva tidningen fart, ja helsat den välkommen
mer än en gång. Denna ridderlighet blir högst be-
synnerlig, då man ihågkommer, att A.B. eljest städse
vid konservativa ingars uppkomst iakttazit så
lång tystnad som möjligt, stundom ända till evi halt
års tid. Om man vill öfverlåta åt framtiden att upp-
daga denna hemlighet, återstår likväl ännu att för-
klara, huru ÅA. B., med anledning af den Conserva
tives apparition, kunnat blifva rof för en sådan för
skräckeise, att det, såsom nu skett, i en serie arti-
klar börjat undersöka vårt hela samfundstillsvånd och
kommer till det resultat, att faran står för dörren
att i ingea stat, med undantag af Ryssland och O
sterrike, monarken eger ett så ingripande och cen-
traliseradt. välde, m. m. Har den Conservative för-
mått på naturlig väg framkalla en sådan farhåga,
som, om den icke kommer ifrån Danviken, likväl
bestämdt hörer dit, så har den tidningen i all sin liten-
het gjort storverk. Man bör då icke längre sätta
tro till ena berättelse, att den Conservative i Norr-
köping redigeras, af machinister och väfvare, ty det
ligger i begge dessa yrken något som leder tanken
på naturlagar, möjlighet och omöjlighet. Nej! I
Norrköping måste hafva uppträdt någon stor skalk,
någon utstuderad putsmakare, som vetat träffa en
svag sida hos en stor publicistisk organ, träffa den
så, att det är fara värdt att denne för alltid förlo-
rat koncepterna. En så stor olycka måste hos hela
nationen väcka deltagande och i kyrkobönerna borde
inrymmas någon utförligare, mer objektiv, mer på
saken gående utläggning af Hin Ondes försåt och
list.
Här är nu ett ganska vackert prof på Afton-
postens polemiska skrifsätt. Först har den vis-
serligen ingenting emot, om dess ordställning
skulle gifva någon ytterligare fart åt den löj-
liga historien att Aftonbladet uppsatt den Con-
servative. Sedan förundrar den sig öfver den
uppmärksamhet som Aftonbladet genast egnade
åt densamma, ehuru detta tillräckligt rättfär-
digas af den ovanliga öppenhet hvarmed den pro-
ducerade sig, och jemväl alla mera bemärkta orga-
ner af landsortspressen hafva i detta fall handlat
på samma sätt som vi. Vidare upprepas ännu
en gång anmärkningen om Aftonbladets inbil-
lade förskräckelse som ej funnits. Men hvad
som är af mera vigt i det citerade stycket,
emedan det åtminstone något vidrör hufvudsa-
ken, är att Aftonposten kallar den skildring,
A. B. uti de förut omnämnda artiklarne gjort af
hela vårt samfundstillstånd — bör egentligen
vara af vårt statsmachineri — för en farhågan,
d. v. s. antydande att skildringen icke skulle
teckna hvad som finnes till, utan blott något
som kunde vara att frukta; och på köpet en
sådan farhåga, som om den icke kommer från
,Danviken, likväl bestämdt hörer dit. Afton-
posten har således rätt och slätt förklarat för
Danviksmässizt hvad Aftonbladet yttrat såväl
om regeringens sammansättning hos oss enligt
bokstafven, om konungens personliga makt öf-
ver besluten, om den verkliga ansvarighet som
är att vänta hos rådgifvarne, och om de illu-
sioner som man i detta hänseende länge sökt
göra sig, om maktens centralisation i dess
utgrening genom förvaltningens organer, och
slutligen om den attraktionskraft som up-
penbarar sig mellan en så organiserad regerings-
makt och vissa privilegierade korporations- och
klassintressen, hvilka trycka med sin tyngd på
den oorganiserade massan eller det egentliga
folket; allt detta hör, enligt Aftonposten, till
Danviken. Nåväl; hvar och en har sitt sätt
att se, och vi förmena icke kollegan att hafva
sina åsigter; men för att förvandla dessa till
allmänhetens synes oss likväl att det hade va-
rit nödigt, att upptaga och söka bevisa missta-
gen i Af:onbadets yttranden, samt icke blott
göra sig den lätta mödan att affårda dessa såsom
en kria, då de likväl ifrån början till slut vid-
rörde sakförhållanden. Är skildringen falsk,
så måtte den så mycket lättare kunna veder-
läggas, och det är således detta vi uppmana
Aftonposten att försöka. Skuile den åter vid
närmare eftersinnanide befinnas grundad, så hy-
se vi den goda tanka omA. P. att den äfven
uppriktigt yttrar sig öfver den andra af Af-
tonbladet framkastade frågan, huruvida ej sven-
ska folket har skäl att önska någon förändring
i en sådan sakernas ställning. wvetta är hvad
den Conservative redan ifrån början gjort. Det
är sannt att han förklarat sig för bibehållan-
det af hvad som är, och hvars beskaffenhet vi
endast utvecklat något utförligare än hans pro-
gram innehåller, samt att han står på en all-
deles motsatt sida mot Aftonbladet; men vi
befinne oss med honom åtminstone på det rena
som man säger, och det är dit vi äfven en
gång gerna ville komma med Aftonposten just
i afseende på de omtalta kardinalfrågorna, hvil-
kas besvarande måste utgöra nödvändiga ut-
gångspunkter för en politisk trosbekännelse.
Deremot efterskänke vi gerna all replik på
hvad Aftonposten i det citerade stycket yttrat:
om kyrkobönerna, om Hin Ondex, om förlo-
rade konceptero; 0.s. v..anmärkande endast såsom
besynnerligt, att man på samma gång klagar
öfver den utförlighet hvarmed Aftonbladet ytt-
rat sig i detta ämne, och tillika tillvitar oss
att bafva förlorat koncepterna.