0:0. M. bB. försäkrar att sundholms dotter
försökte att afböja den sjukes forslande midt
i vintern, men att hennes böner vunno intet
gehör; doktor Svalin har upplyst att någon
anhållan om patientens förlängda vistande på
sjukhuset ej framfördes af patientens dotter förr
län samma daäg Sundholm genom polisens försorg,
redan blifvit afhemtad från sjukhuset.
7:0. M. B. berättar att några personerp in-
tercederade hos öfverläkaren vid provisori-
Ibska sjukhuset, doktor Svalin, för att söka be-
oveka honom att låta den gamle af barmhertig-
shet stann2 qvar blott under några dagar;
Imen att detta allt var förgäfveso; hr Svalin
upplyser att dessa några personer reducera
sig blott och bart till kammarjunkar Pontin,
från hvilken jag erhöll en biljett med anhål-
lan att låta patienten qvarstanna på sjukhuset.
Denna skrifvelse kom mig tillhanda först da-
gen efter det polisen redan från sjukhuse: ha-
de afhemtat patienten.
8:o Morgonbladets uppgifter, att Sundholm
blifvit inspärrad under samma tack med tjuf
var, mördare oc andra grofva missgernings-
män; att dottren nekades besöka sin far; alt
den sjuke fått svart välling; att man nekat
dottren gifva sin far litet svagdricka; allt detta
har blifvit, uti en reklamation från styreisen
öfver fängelserna bestridt såsom idel osannin-
gar från början till slut.
Vi hafva här blott upptagit en del af de
gjorda vederläggningarna, men. det anförda är
redan ett artigt register på grofva misstag och
Josanningar, alla förekommande uti en enda
uppsats. Man skulle tro så många och så
karpa tillrättavisningar bu: It verka ånger och
bättring hds beskyllningarnes utspridare; men
i stället svarar det fashionabla Morgonbladet,
att det blott i ett fall skulle önskat uppsat-
sen annorlunda, nemligen i fråga om doktor
Svalin;, och försäkrar att viiltnen finnas,
hvilka med ed kunna styrka hvarenda af oss
(Morgonbladet) gjord uppgift, samt att ofvan-
nämnde reklamationer icke innehållit något
försök ott motsäga sjelfva huvudfaktar.
Morgonbladet tar följaktligen inför allmän-
heten förklarat fångvårdsslyrelsens, samt hrrs
Svalins och Santessons alla uppgifter för idellt
osanningar !
Men saken får ett om möjligt ännu betänk-
ligare utseende, då man jemför Morgonbladets ll
försäkran att vittnen finnas, hvilka med edl1
kunna styrka hvarenda af Morgonbladet gjord la
uppgift,, med doktor O. A. Svalins offentligal(
tillkännagifvande att det var af hr kammar-
junkaren fullkomligt väl kändt att hans biljettt
(som skulle representera de der några perso-
narna) med anhållan att låta patienten qvar-
stanna på sjukhuset, kom hr Svalin tillhanda
först dagen efter det polisen redan från sjuk-
huset afhemtat patienten, samt att hr Pontin
för doktor Svalin erkänt att han derom ej va-
rit okunnig.) Efter denna upplysning. af
doktor Svalin finner läsaren, att Morgonbladet
insnärjt sig i en väfnad af oförskämda dikter,
hvarur det förgäfves söker rädda sig, genom
att fortfarande neka till sanningen af doktor
Svalins ord, under åberopande af sina vittnen,
med hvilka det vid närmare granskning torde
förhålla sig som med de der personerna, som
af mensklighet intercederade hos doktor Sva-
lin för att söka beveka honom, hvilka några
personer befinnas reducera sig till en biljett
från hr Pontin, som kommit post festum.
Se der en kort sammanfattning af hvad i
denna sak är taladt och svaradi!
Hela publikens intresse a! den första berät-
telsen kan -bestyrka, att historien om Sund-
holm har blifvit af Morgonbladet framställd i
en sådan dager, att den gamle mannen syntes
hafva varit ifrån början till slut ett offer för
den hjertlösaste behandling. Men då man skri-
der till undersökning af de upprörande fakta,
som skulle ligga till grund för berättelsen, be-
finnas de alla vara uppdiktade, så vidt någon
tro förtjenar sättas till de anfallne embetsmän-
nen. Detta oaktadt fortfar Morgonbladet att
vädja till publikens deltagande, medelst dess
insinuation, att det arma misskända bladet och
dess kammarjunkare varit föremål för en o-
rättvis förföljelse i en sak, der endast den re-
naste menniskokärlek dikterat dess handlings-
sätt! Allt detta utvisar antingen en vanart i
uppsåt eller en begreppsflörvirring af så säll-
sam art, att den eller de som dermed låtit sig
beträdas, måste anses hafva ställt sig utom alla
de reglor, som gälla för konduiten uti det all-
männa lefvernet.
Att vara hjelpsam mot en lidande är en
förtjenst; att för detta ändamål anlita andras
medverkan, är ingalunda att klandra; att måla
ett sådant lidande i bjerta färger för att väcka
det allmänna deltagandet och i sådant hänse-
ende tillika kunna hänföras till öfverdrift, dels
af sin egen inbillning, dels af andras vilsele-
dande berättelser, kan under vissa omständig-
heter vara ursåktligt; att för ett sådant ända-
mål angripa embetsmän och inrättningar på ett
sätt, hvars kränkande egenskap måste inses med
den minsta urskillning, och att göra detta utan
att underrätta sig närmare om verkliga beskaf-
fenheten af någon enda bland en kedja af an-
klagelser är mycket lättsinnigt, men må genom
ett afbedjande ännu kunna upprättas; men att
sedan man blifvit erinrad om sina misstag.
ännu vid åsynen deraf fräckt låtsa som om
ingenting . vore feladt, och söka neka för sin
skyldigbet att gifva upprättelse genom ett er-
kännande, är ett trots af så upprörande art,
att den som gör sig skyldig till-ett sådant,
icke kan släppas utan bestraffning af allmänna
opinionen, om också icke annorlunda.
(LA PT CP MR MA ON ON AO RR MÅ (FÅ FÅ MA OA KK oh JM
-—-e
-—- mm tr mm OT tr — sc
- pe
- 0 Mm a Er
) Se doktor Svalins reklamation i Aftonbladet för
den 47 Januari,
ERE EE NEN RAR AROR
OA rö BLA rm
(Insändt.)
Nya vedermälen af herr öfver-di-
rektören Almroths beteende såsom chef
för mynt- och kontroll verken.
En af de 2;ne amannenstienster, som finnas
tt OO Ö Fr PF 90 MM