nykomna med anblicken af den lott som vän-
tade henne der. - j
Mamsell Fredrika giek nu uppför trappan,
genom en tambour och steg in i en salong,
upplyst af. en lampa i taket och tvenne ljus,
som stodo på ett lågt börd vid en liten be-
qväm hörnsoffa. I denna soffa satt ett ungt,
vackert fruntimmer, elegant men sjelfsvåldigt.
klädd, och läste i ett häfte af läsebibliotekat.
Några tidningar och en uppslagen modjournal
lågo framför henne. Hon såg upp. ur boken
vid det knarrande ljudet af dörren, lade en li-
ten perlemoknif till märke emellan bladen och
sträckte ut handen med ett matt småleende.
Tusende gånger välkommen, min aldrabästa
tant, sade hon med en nådig nick. Jag är
så utmattad att jag helt sjelfsvåldigt sitter
stilla och helsar tant. Sitt nu ned och säg
mig hur det kommer till att jag fått vänta tant
så länge. Jag har varit i en dödande ångest.
— Betty! säg till om t åt mamsell Rönn-
qvist, afbröt hon, vänd till kammarpigan, som
gick genom rummet.
Åh, herre Gud så obehagligt det var, min
goda tantr, svarade frun nu på mamsellens
förklaring, af hvars ton man snarare skulle tro
att det var hon som urskuldade sig för en för-
seelse, än beklagade sig öfver en sådan af an-
dra. Jag tyckte väl att jag hörde det regna.
Nå att den drängen kunde vara så försumlig.
Min goda tant har väl ej skadat sig, hoppas
jag; och den unga fruns blick irrade emellan
bladen af boken f:amför henne.
Nej, Gud vare lof! svarade mamsell Fred-
rika.
Nå det var då lyckligt. Jag bjuder min-
sann tant till ett riktigt sorgehus. Ack! jag
vill ej tala om hvad jag lidit. Den som är
ogift och fri från alla slags omsorger, skulle ändå
aldrig förstå det. Tacka Gud min lilla tant!
och med en suck lutade sig den unga frun till-