dem med en häftig rörelse framför sin mot-)
spelare. Stack du öfver högtrumftian med
lågtrumf?,
Ja, det tror jag, när en icke ser. Det är
då tjufvea att inte Claes, den vasken, kan sin
lexa ännu så att en kan få ljus i saken en
gång.
cHör du Klas! inföll den andre af de spe-
lande vänd emot bordet der ljuset stod, i det
han sträckte ut handen och grep ett kraftigt
tag i lexläsarens tröja. Kom nu, och spela
med och tag ljuset med dig.n i
Låt bli mig! svarade med ömklig röst den
lille ljushåriga pilten, tagande händerna ifrån
öronen och görande ett uppehåll i läsningen.
Låt bli mig! härmade skrattande hans an-
gripare och drog honom med detsamma bak-
länges ned af stolen och i golfvet.
;Kan jag ej få vara i fred? halfgrät den
lilla gossen, under det han äflades att komma
upp igen.
Nej du skall dö, du olyckliga syndapalt!
Ingen nåd! utropade de båda spelarne i bi-
ster ton och sträfvade trots den anfallnes spar-
kande och skrik att lägga honom upp på bor-
det. Håret hängde vildt i ansigtet på dem,
svetten lackade från deras pannor och deras
purprade kinder och de jernskodda klackarna
höggo sig som broddar kors och tvärs i golfvet.
Midt i detta skratt, skrik och oväsen, som
synbarligen oroade den lilla bleka flickan, ehuru
hon var temligen vand vid dessa stormiga upp-
träden, hördes dörren i det yttre rummet öpp-
nas, hvarvid flickan sprang ifrigt ut emot den
gamla mamsellen, ty det var hon som nu kom
hem, steg in och lade sin stora, svarta sammets-
redikyl på bordet vid soffan och sina handskar
derpå.
God afton söta moster Fredrika! ropade
barnet, i det hon hoppade upp och hängde sig
fast om mamsellens hals.
God afton, mitt lilla gryn!s svarade denna
fryntligt, kysste ömt den lillas panna och l0s-
sade sakta hennes händer från sin nacke. Hvad
står hör på ? tillade hon i lugn och allvarlig