vagn: dragen af eri gammal stelbent häst, hvars
drömmande rörelse bevisade, att han till sina
öfriga ålderdomskrämpor och ofullkomligheter
kuude lägga dem, att vara blind och döf. En
dräng, klädd i skinnkrage och mössa med vax-
duksöfverdrag, hoppade tungt ned) ifrån ett
trasigt säte, hvilket sjunkit baklänges i bäd-
den af. den rikliga hövolm, hvarmed vagnen
var: fylld.
Han ruskade på sig med en omorgnad och
missbelåten: min och -bultade derefter häftigt
och. vårdslöst på porten till ett litet oansenligt
hus med gula fönsterluckor och grön: port.
Då detta ej hörsammades trummade han våld-
samt .på fönsterrutan med ändan af piskskaftet.
Ett fönster på gafveln af huset öppnades
slutligen oeh en fru i yfvigt mösskrus, lösloc-
kar och ylesjal tittade ut under det hon med
harmsen röst ropade:
sHvad står på? Hvad är det för ett vä-
sen ?n
Jag ber om förlåtelse!, svarade drängen i
det han klef ett steg tillbaka, såg uppåt och
lyfltade på mössan: Den oförfärade blick som
ifrån höjden föll på hans hufvud lät hans vrede
sjunka undan, liksom den sömnyrsel hvari den
långsamma färden försatt honom. Jag ber om
förlåtelse, men jag trodde att här endast bodde
en gammal mamsellr, tillade han.
Då misstog ni er dåv, sade frun barskt och
Irog tillbaka sitt hufvud,
Var så. god först och säg mig hvar mamsell
Rönnqvist bor efter som hon flyttat härifrån
så oförmodadt, frågade drängen hastigt cch
frigt, då han såg sista bandrosen i den stora
regliggen försvinna.
Mamsell. Rönnqvist! Det vet Gud och icke
ag hvar hon fins, och dermed slöts fönstret
ch frågaren vände med en kraftig ed och en
örargad åtbörd om den gamla blinda hästen,
oppade upp i vagnen igen och for af så fort
van kunde förmå sin dragare att lunka.
Vi skola emellertid före detta ekipage upp-
öka mamsell Rönnqvist, hvars bostad hade så
iten helgd att man blott behöfde åberopa hen-