låter; men hennes plats är alltid vid kakelug
nen och hennes kostym undergår förut er
sträng mönstring, hvarvid resultatet vanliger
blifver det, att alla hennes egna effekter: läg-
gas åsido och hon inträder från hufvud till
fot i långods.. Hvar och en:släpper gerna: till
sin :skärf för att ej behöfva skämmas för den
ståckars. mostern. Man. nämner nästan aldrig
en . moster utan att lägga stackare, framför.
Likväl har jag väl hundrade: gånger bört
upprepas af fruar, som blifvit välsignade med
en tarik familj och ett stort hushåll, ej min-
dre af dem, som på andra öfverflyttat. alla: de
olägenheter, hvilka åtfölja dessa välsignelser,
in äfven af sådana, som sjelfve måste: dragas
med dessa obehag, att gamla flickor äro högst
afundsvärda varelser, hvilka-ej enss-till-nam-
net känna alla de bekymmer;,-försakelser och
obehag, den oro, omtanka och sträfvan, som
utgöra beståndsdelarne eller grundthemat för
len så mycket omtalade och omskrifna qvin-
hans bestämmelse: och pligt:
Detta bar så ofta blifvit upprepadt för mig,
utt jag, liksom andra, slutade med att antaga
iom ett. axiom, att gamla ngilta fruntimmer
iro ett sjelfviskt, lättjefullt slägte, riktiga drö-
are i lifvets stora bikupa, der de lefva afan-
Iras arbete i en slö försoffning. -Och då de
Nn gång, sent omsider, vandra af ifrån denna
rerlden, lemna de ej något godt, någon välsig-
else, något minne efter sig, som bevisar: att
le lefvat och handlat för annat än sig sjelfva;
tt de uppfyllt någon enda af de pligter, som
Nlifvit hvarje menniska ålagda.
Så trodde jag; men flera exempel hafva ta-
it mig ur denna tro ich lärt mig, att en gam-
nal mamsell kan vara en både nyttig och vig-
ig person, rätt väl värd att tala om; och att
åå epitetet fattig, detta så innehållsrika epitet,
igges dertill, betecknar det ett verkligt last-
jur, som i mörker och glömska lefver, arbe-
ar och dör.
En kulen eftermiddag i slutet af Oktober,
å en smal och otreflig gata i staden M...
tannade en högst bristfällig och skramlande!