komma i tillfälle att, till förfång för köp
manna- och stadsintresset, hålla på sina va-
ror och stegra sina priser,. Detta motiv skil-
drade Morgonbladet såsom särdeles anmärk:-
ningsvärdt, hvilket det äfven utan tvifvel hade
varit, om hr Schartau hade framställt ett sådant.
Då ett tvifvel om sanningen af Morgonbla-
dets uppgift emedlertid uttrycktes i Aftonbla-
det, förklarade Morgonbladet, att det ämnade
publicera protokollerna i målet hos hrr banko
fullmäktige. Ett sådant protokoll var äfven
fill en del synligt i Morgonbladet för i fre-
dags, och i går följde en fortsättning och slut.
Vid denna relation förtjenar nu anmärkas, at:
den samvetsgranne Morgonbladsredaktören upp-
fyllt sitt offentligen gifna löfte om protokol-
lernas fullständiga meddelande på det sätt, at!
från de af honom sjelf så kallade shögst in
tressanta statshandlingarne, uteslutits just det
mest väsendtliga af hvad till stöd för banko
styrelsens klandrade beslut blifvit, ej allenast
af den ensamt anfallne motionären, hr Schar-
tau, utan äfven af andra ledamöter anfördt.
och detta synbarligen endast för att beveka
läsaren att fästa mera vigt vid eit under dis-
kussionen i frågan af hr S. gjordt instämmande
i några en annan ledamots uppgifna skäl, hvar-
uti den af. Morgonbladet hittade perlan skulle.
efter förmodan, med blott någon liten förvräng-
ning och en god viljav i öfrigt fås reda på;
än vid de dels uti sjelfva motionen, införd i
Aftonbladet JF 4, dels uti såväl hr Schartaus
som flere andra med honom liktänkande leda-
möters anföranden, omständligt utvecklade mo-
tiver. Morgonbladet har sålunda icke aktat
för rof att utesluta nästan alla deras yttran-
den, som med hr Schartau i hufvudsaken in-
stämt, utan äfven till den grad stympat sitt
fällständiga -protokolisutdrag, att, ehuru br
von Hartmansdorffs ordagrannt intagna svar å
hr Schartaus framställning på flera ställen till
och med deråt iemnar stöd, har likväl allt
hvad hrS. derförinnan sagt, blifvit utelemnadt.
Detta oaktadt och fastän berättelsen att an-
märkning, blifvit gjord af revisorerna, äfven är
en vrängd framställning, har Morgonbiadet haft
kurasie att tillägga, att läsaren af dessa högst
intressanta statshandlingar (protokollerna) skall
finna, att ailt hvad vi (Morgonbladet) yttrat är
snart sagdt ord för ord sanning.
För att bevisa hvad här blifvit anmärkt
angående den ifrågavarande protokollsstympnin-
gen, äfvensom för att i öfrigt lemna materia-
lier för bedömandet af sjelfva saken, hafva
vi å vår sida skaffat oss del af och införa
nedanstående utur ifrågavarande bankostyrel-
sens protokoll för den 19 April 1849 hem-:;
tade, af Morgonbladet alldeles förbigångna.
anföranden, nemligen af hr Schartau, hvars.
yttrande i protokollet förekommer näst efter;
hr v. Hartmansdorffs första, i Morgonbladet)
citerade anförande, samt af hr presidenten:
Skogman. De äro dessutom till innehållet rätt
intressanta. Det förra lyder som följer:
Hr Grosshandlaren Schartau: Då dena under;
öfverläggning bregta frågan tvifvelsutan omfattar ett
ämne af aldra största vigt, påkallande synnerlig upp-i
märksamhet å bankostyrelsens sida, finner jeg mig
så väl deraf som i följd af hr presidenten von Hart-,
mansdorffs yitrande, uppmansd att närmare beröra;
vissa förhållanden, som jemväl torde förtjena att
skärskådas vid ärendets bedömande.
Härvid bör jag först nämna, att jag väl icke hy-
ser med hr presidenten skiljaktig tenka derutinnan,
att den närvarande högst ogynnsamma handelskon-:
junkturen till hufvudsallig del härrör af tillfälliga)
orsaker, men jag tror tillika, att för den uppmärk-
samme betraktaren, som, fri från alla illusioner, vill
skåda saken sådan hon verkligen är, cj saknas an-
ledning till en viss farhåga, att ett missförhållande
emellan penningevärdet af vårt lands produktion och
konsumtion, eller export och import af varor, be-,
klagligen utgör det normala tillståndet. Till en så-!
dan farhåga ledes man oafvisligen genom anställan-,
det af den närmare undersökning om den inhemska
produktionens fortgång i bredd med en alltjemt till-
tagande import och förbrukning af utländska nöd-,
vändighets- och lyxartiklar. Man skall vid en sådan
undersökning ofelbart bringas till sorglig visshet der-!
om, att den del af landets produktion, som är före-j
mål för export, öfver hufvud taget står stilla unge-
fär på samma punkt, utan att vinna någon egentlig
förkofran; man skall finna: att afsättningen af jer-
net, Sveriges förnämsta exportvara, icke ökes utan
förhåller sig vid pass lika det ena året som det an-
dra: att trävaruhandeln, hvilken visserligen under!
ett eller annat år lemnat ett gynnsamt resultat, icke
företer förhoppning att alltid kunna med lika fördel
bedrifvas, utan fastheldre det.förefaller fruktansvärdt,
att, genom ett strängt anlitande af våra skogar och;
i betraktande af dessas låpgsamma tillväxt i ett
hårdt klimat, utsigterna till en ymnigare tillgång!
och afsättning å skogseffekter skola för framtiden
minskas: att enahanda nedslående utsigter erbjuda
sig i afseende ä koppartillverkningen, enär, efter!
hyad kändt är, tillgången å denna metall i Fabluj
grufva under sednare tiden märkbart aftagit, och
den omständighet, att tillverkningen vid Åtvidaberg
emedlertid i någon mån ökats, till följd af den der
begagnade: method att tillgodogöra gammal, förut så-
sor oanvändbar ansedd slagg, således endast är afj
tillfällig beskaffenhet: att hvad exporten af spanmäl
angår — en export, som under ett af de sednare
åren visat sig vara af ganska stor vigt och inflytel-
se, men som icke är att emotse alla år, minst un-
der det innevarande, då spanmålspriserna i utlandet
i.allmänhet; vida understiga de härstädes gångbara,
änskönt dessa äro ganska nedtryckta — det är af
sednare tids erfarenhet bekräftadt, att, om ock en
dylik export kan ett år ifrågakomma, uppgår itrpor-
ten af spanmål under ett annat år till ungefär lika
stort belopp; hvilket erfarenhetens vittnesbörd torde
tillräckligt tala för den åsigt, att Sverige icke under
det. årtionde som ligger oss närmast skall komma att
såsom ständigt och uti större skala spanmålsexpor-
terande stat uppträda: samt slutligen att frakthan-
deln visserligen för. några år tillbaka var högst be-
tydand2 och ehuru förtjensten derå ej kan med siff-
ror -ådagalåggas, likväl otvifvelaktigt i väsendtlig mån
bidrog till det då inträffade fördelaktiga förbållande
på det hela, men att denna inkomstkälla jemväl är