ningsbyggnaderna på Carlsten, utan ock gjort utskepp-
ningar till Hamburg, Danmark och flera orter. Ste-
nen är liggande i lager. ut hvilka man medelst enkel
kilning kan erhål:a block eller hällar, till hvilken
vidd som helst. I antiqvariskt afseende är ön märk-
värdig, för några å densamma befintliga kiströr i-
från bronzåldern, af ovanlig byggnadsart och sköshet;
men mest af allt u märker den sig för sin sällsamma
befolknisg. Denna, hvilkea likväl för någon tid s:-
dan blef utspädd genom inflyttningar ifrån kringlig-
gande urer, och som för närvarande består af om-
kring 4420 personer, alla fiskare, vill man anse vara
af Lopssåt ursprung, hvilket den röjer genom formen
på sins a vad, sin korta växt, sin enfald och sitt
gnälla te avtal. För dessa egenheter kallas öns be-
Dy?g också af de kringboende allmänt Ma!möbar-
nen elivr Malmöpyttarne, och utgöra ett ständigt ämne
för sina grannars gyckel. De sjelfva erkänna också
sin skiljaktiga härkomst från de öfrige Bohusländ-
ningar, dels genom den bibehållna traditionen, att
d-ras stamfäder kommit ditdrifvande på ett isstycke
ifrån et främmande land, och dels genom den af-
gjorda motvilja de hade och till en del ännu hafva,
mot hvarje slägtförbindelse med personer, som ej
tillhöra dsras ö. Hvarje giftermålsförslag från de sed-
näre till Malmöbarnens ofta förmögna döttrar afslo-
gos alltid med den förklaringen från deskönas måls-
mäns sida: att deras egna hundar borde gnaga de-
ras egna ben,. Om deras enfald gå en mängd löjliga
berät:elser; men det mest lysande prof derpå ådaga-
lade de för vid pass 46 år sedan, då ön skulle skat-
teköpas ifrån kronan, och de, i stället för att sjelfve
göra det, lånade penningar åt en annan, som dermed
köpte dem till sina underhafyvande. En gång kom
hela ön i rörelse för en vargs skull, hvilken om nät-
terna gick upp i deras olästa visthus och åt upp de-
ras födoämnen. En ordentlig skallgång anställdes, i
hvilken, såsom förtrupp, ställdes en för sina kraftiga
horn vördad gumse, till hvilken barnen sitie stor
tillit. Vargen fälldes ock med påkar; men befanns
då vara en — hund. Genom den ofvannämnda ras-
blandningen, hvilken blef nödvändig, tro:s all fördom,
sedan omkring 20 barn af det manliga könet på
en gång omkommit under en storm, har en gryende
hyfsning börjat uppgå äfven öfver denna för all så-
dan förut afstängda ö. Malmön har på sin östra
sida en ganska god hamn.
— Harris KEJSARE. I tidningen Newyork
Enquirer läses följande skildring af denne märk-
värdig blifne person: Första gången jag såg honom
var då han red genom staden, såsom han har för
sed att göra hvarje helgdagsmorgon, efter att hafva
hållit revy med armeen. Hans färg är den mest
kolsvarta man kan föreställa sig, men hans näsa,
läppar och vissa andra af anletsdragen äro af en
mera europeisk karakter, än man af fårgen kunde
sluta. Från pannan till högsta delen af hufvudet
är han helt och hållet skallig. Han red på en grå
häst, ganska god för detta land, och åtföljdes af om-
kring ett hundra man af sin lifvakt, till hist; före
bonom tigade kavallerimusik, och cortegen passerade
de förnämsta gatorna i staden. Kejsaren tog af hat-
ten och var frikostig på bugningar och leenden mot
folkmassorna, under det han hastigt red fram. Han
var klädd i full militärisk uniform af ganska dyr-
bar beskaffenhet. Framdelen af hans rock såväl som
andra delar af drägten voro rikt guldbroderade. Hans
ålder är något öfver 50 år, hans staty stor och upp-
rätt, nära 6 fot hög, och hans vigt uppgår till 2
centner. Han är väl proportionerad, men korpulent.
Han rider med största konstfullkomlighet; denna
merit fäster alla främlingars uppmärksamhet och man
erkänner att han knappt har sin like i detta afse-
ende. Han plägar två gånger i veckan, åtföljd af
några af sin vakt, rida till hamnbyrån och packhu-
set, genom staden. (P. T.)
