ningsbyggnaderna på Carlsten, utan ock gjort utskeppningar till Hamburg, Danmark och flera orter. Stenen är liggande i lager. ut hvilka man medelst enkel kilning kan erhål:a block eller hällar, till hvilken vidd som helst. I antiqvariskt afseende är ön märkvärdig, för några å densamma befintliga kiströr ifrån bronzåldern, af ovanlig byggnadsart och sköshet; men mest af allt u märker den sig för sin sällsamma befolknisg. Denna, hvilkea likväl för någon tid s:dan blef utspädd genom inflyttningar ifrån kringliggande urer, och som för närvarande består af omkring 4420 personer, alla fiskare, vill man anse vara af Lopssåt ursprung, hvilket den röjer genom formen på sins a vad, sin korta växt, sin enfald och sitt gnälla te avtal. För dessa egenheter kallas öns beDy?g också af de kringboende allmänt Ma!möbarnen elivr Malmöpyttarne, och utgöra ett ständigt ämne för sina grannars gyckel. De sjelfva erkänna också sin skiljaktiga härkomst från de öfrige Bohusländningar, dels genom den bibehållna traditionen, att d-ras stamfäder kommit ditdrifvande på ett isstycke ifrån et främmande land, och dels genom den afgjorda motvilja de hade och till en del ännu hafva, mot hvarje slägtförbindelse med personer, som ej tillhöra dsras ö. Hvarje giftermålsförslag från de sednäre till Malmöbarnens ofta förmögna döttrar afslogos alltid med den förklaringen från deskönas målsmäns sida: att deras egna hundar borde gnaga deras egna ben,. Om deras enfald gå en mängd löjliga berät:elser; men det mest lysande prof derpå ådagalade de för vid pass 46 år sedan, då ön skulle skatteköpas ifrån kronan, och de, i stället för att sjelfve göra det, lånade penningar åt en annan, som dermed köpte dem till sina underhafyvande. En gång kom hela ön i rörelse för en vargs skull, hvilken om nätterna gick upp i deras olästa visthus och åt upp deras födoämnen. En ordentlig skallgång anställdes, i hvilken, såsom förtrupp, ställdes en för sina kraftiga horn vördad gumse, till hvilken barnen sitie stor tillit. Vargen fälldes ock med påkar; men befanns då vara en — hund. Genom den ofvannämnda rasblandningen, hvilken blef nödvändig, tro:s all fördom, sedan omkring 20 barn af det manliga könet på en gång omkommit under en storm, har en gryende hyfsning börjat uppgå äfven öfver denna för all sådan förut afstängda ö. Malmön har på sin östra sida en ganska god hamn. — Harris KEJSARE. I tidningen Newyork Enquirer läses följande skildring af denne märkvärdig blifne person: Första gången jag såg honom var då han red genom staden, såsom han har för sed att göra hvarje helgdagsmorgon, efter att hafva hållit revy med armeen. Hans färg är den mest kolsvarta man kan föreställa sig, men hans näsa, läppar och vissa andra af anletsdragen äro af en mera europeisk karakter, än man af fårgen kunde sluta. Från pannan till högsta delen af hufvudet är han helt och hållet skallig. Han red på en grå häst, ganska god för detta land, och åtföljdes af omkring ett hundra man af sin lifvakt, till hist; före bonom tigade kavallerimusik, och cortegen passerade de förnämsta gatorna i staden. Kejsaren tog af hatten och var frikostig på bugningar och leenden mot folkmassorna, under det han hastigt red fram. Han var klädd i full militärisk uniform af ganska dyrbar beskaffenhet. Framdelen af hans rock såväl som andra delar af drägten voro rikt guldbroderade. Hans ålder är något öfver 50 år, hans staty stor och upprätt, nära 6 fot hög, och hans vigt uppgår till 2 centner. Han är väl proportionerad, men korpulent. Han rider med största konstfullkomlighet; denna merit fäster alla främlingars uppmärksamhet och man erkänner att han knappt har sin like i detta afseende. Han plägar två gånger i veckan, åtföljd af några af sin vakt, rida till hamnbyrån och packhuset, genom staden. (P. T.)