blifvit följd med mycken uppmärksamhet. Man af-
bidar med spänd väntan, hvad hofrätten kommer
att göra till stadfästande eller ändring, möjligen ock
till upphäfvande af konsistorii dom. Hit hafva kom-
mit rykten om insigtsfulla praktiska juristers åsigt,
att Consistorium acad. icke varit forum för afdö-
mande af ifrågavarande mål, samt att målet skulle
blifva af hofrätten förvisadt till rådstufvurätt. Att
i alla händelser någon ändring kommer att ske uti
kozsistorii dom, derom är meningen temligen ode-
lat, Så synes det vara att förmoda, att den aka-
demiska jurisdiktionen åter tager en törn. MKändt
är ock, att om äfven pluraliteten bland konsistoria-
lerna önskar denna jurisdiktions bibehållande, det
likväl fiones ledamöter, som anse domareskyldighe-
ten såsom ett särdeles tyngande onus, hvilket de för
sin del gerna önska vara qvitt. Måtte då, till full-
bordan af desse förståndige mäns så billiga önskan.
ridikylen af en sådan domstol småningom falla allt
mera skarpt i allmänhetens ögon och göra omöjligt
att längre trotsa opinionen med bibehållande af en
sådan korsistorii domsrätt.
Ett reformsällskap finnes äfven i denna goda stad.
Dess verksamhet var till en början liflig, tills det
medhunnit att i några hufvudpunkter, i nära likhet
med det Stockholmskas.reformsällskapets, uttrycka
sina åsigter och önskningar i afseende på national-
representationens ombildning; men sedan det kung-
liga förslaget sett dagen, afstannade dess verksamhet,
och man har sagt mig, att ej skäl finnes för detta
reformsällskap till någon egentlig verksamhet förr,
än nya omständigheter dertill föranleda. Till detta
reformsällskap höra såsom ledamöter äfven acade-
mici, äldre och yngre; men huru många, kan jag ej
bestämdt uppgifva.
Vår tidningslitteratur på stället har under näst-
förflutna termin varit oförändradt densamma. Ti-
den lär hafva sin lilla publik här, såsom annor-
städes; hvilka och huru många afnämare den har
på stället, är mig obekant; för min del kan jag ej
erinra mig hafva sett exemplar af tidningen annor-
städes än i Lundeqvists boklåda och på bordet i
läsesällskapet å gillet. Correspondenten, i bok-
hindtaren Bruzelii tid, en för sina dagar rätt libera!
tidning, har för längesedan undergått sin stora för-
ändring och har allt sedan varit sig lik, merend-ls
koaservatif, någon gång grå. Tidningens utrymme
är obetydligt, hvarföre ock innehållet är knappt, men
tidningen är väl redigerad. Anmärkningsvärdt är,
att den gamla, lärde redaktören i somras, vid refe-
rerandet af det Uagerska krigets händelser, visade,
i reflexion och ton, en liberal tendens, ett ädelt del-
tagande för folkfriheten, hvaraf man torde få sluta
till hans innersta tänkesätt. Mon han anses stå un-
der inflytelser, af hvilka han, med sitt milda lynne,
ej kan göra sig oberoende. Säkert lär vara, att de
svårast konseryativa bitarne, som tidningen inne-
håller, äro insända. Correspondenten anses mera
vara konsistorii tidning, Upsala meta stadens.
Upsala är en radikalt liberal tidning, hvars redak-
tion brusar af ungdomlig stridslust, och hvars fri-
modighet att angripa allt, som på något håll visar
sig oriktigt och klandervärdt, skal! vinna gehör och
förtroende i den mina som redaktionen tillegnar sig
den kallblodighetens jamnhet och hållning, den for-
mens rundning och detta lagom i uttrycket, som en-
dast en längre publicistisk öfning kan gifva.
Fram på våren torde händelser inträffa, som gifva
antedning till en ny epistel. Farväl till dess! I slu-
tet af vårterminen eller i början af höstterminen —
ovisst ännu, på hvilkendera tiden — skall riksdags-
man väljas för akademien. Eller kanske två, menar
du? N:j, sannolikt icke. Jag kuade redan nu hvi-
ska dig i örat namnet på denne riksdagsman, men
jag fruktar att blifva debiterad för ett tomt skryt
öfver en förment profetisk gåfva.