TIS VU RVdKUUICIL På reaktionens hastigt yppade missbelåten-n het med lord Palmerston och med Storbri-v tanniens ännu förlidet år af samma reaktionfd så ofta prisade lugn under verldsstormen, fick!h Aftonbladet nyligen anledning att fästa sina lä-lå sares uppmärksamhet, så vidt tecknen härtilllä röjde sig bos Tiden och Posttidningen. En-lic samt uppenbarande sig der, skulle företeelsenlg med skäl öfverraskat, men öfverraskningen för-v svinner så snart man erinrar sig att det storalg kontinentala feodalgodsets trälinventarium —le servum pecus, som man sade fordom —Ili hemtar mönstret för sina härmningar från herr-(u skapsbyggningen i Petersburg och inspektorsflyglarne i Berlin och Wien. Vet man attld sympatierna skiftat om hos patronaget, så blir g det lätt begripligt att de icke kunna bibebållas sig hos domestikerna. Orsaken till de förän-d drade känslorna på kontinenten synas emeller-o tid värda sin särskilda betraktelse. S Man torde ännu minnas att engelska tidnin-k -garne, al snart sagdt alla färger, voro vid denna k tiden för. ett år sedan outtröttliga i deklamationer emot kontinentalfolkens revolutionära förvillelser och demokratiska öfverdrifter, och i motsvarande lofqväden öfver det gamla Englands djupa trygghet, under hägn af dess aristokratiska institutioner. Der kunde Ludvig Filip och Metternich i lugn rådpläga med landets visaste öfver villfarelserna annorstädes och medlen att rätta dem; der egde den gamla goda tiden och dess representanter en säker tillflykt undan kontinentens skakningar. Men sedan furst Metternich, restaurationens stormästare, sett sig föranlåten att vända ryggen åt England och slå upp sitt fältläger på fasta landet: sedan engelska -tidningarne begynt tillhandagå de belägringsoch oktrojeringslystna kontinentalkabinetterna med lärdomar och varningar i rikt mått, och icke alltidi det höfligaste språk: sedan hela England (med några få och på orten föraktade undantag) begynt röja lika omisskännliga som ihärdiga sympatier för reaktionens offer, och i synnerhet för det med ryskt bistånd nedgjorda Ungern och dess svikna friheter och rättigheter, hvilka ega så många konstitutionella likheter med britternas egna — sedan synes icke blott den närvarande Whigministerens störtande, och i synnerhet störtandet af den för Metternichska skolan så misshaglige lord Palmerston, utan till och med en koalition mellan kontinentalmakterna mot England, begynt blifva en älsklingsid hos de i Mars 1848-aflägsnåde statsmän, som öppet eller halfbeslöjadt tagit restaurationen om hand. Vore det tänkbart, att denna omvexling i den europeiska politiken kunde fortsättas så länge, att den i verldshistorien komme att bilda epok, så skulle man kunna säga, att vårt århundrades sednare hälft ingått under alldeles motsatta politiska konstellationer, mot dem som bebådade den förra hälftens horoskop. I början af detta århundrade var det nemligen England, som genom ständigt förnyade koalitioner förde kontinental-makterna mot Frankrike, — såväl emot det kejserliga som det republikanska, och som härvid understödde dem med guld och vapen. Nu tycks restaurationen vilja i ett stort förbund emot samma England förena icke blott kabinetterna i Sarskojezelo, Olmätz och Potsdam, utan äfven det i Elys-national: Det tycks, att restaurationspartiet på kontinenten ärft kejsar Napoleons, republikens arftagares, systematiska hat och hans krigsplaner af alla slag emot Englånd. När Napoleon nödgades öfvergifva ideen att likt Filip II skicka en armanda mot de brittiska öarne, och i stället försökte hämma Englands afsättning på verldsmarknaden, för att sålunda tillintetgöra dess industri och dessly handel på samma gång; när han i denna afsigtd anbefallde kontinentalsystemet, för att stegralt industrien och handeln hos de kontinentalalt folken, då var det blott med motvilja som i kontinentens absolutistiska makter fogade sigl, efter. hans gigantiska prohibitifsystem. Attl; absolutismen aldrig brytt sig serdeles om dels materiella intressena, när de dynastiska ochis legitimistiska varit i fråga; derom vittnar ry-l! ska gränsspärrningen emot preussiska Östersjö! provinserna: derom det preussiska samtycket i t t e d L d V Å oh oh nd BM kl FÅ AR kr AA Ae RR NM AA AR AV ÖH AC RA DS KM OR MA DV FR RR AA VD -— me — a AM mm -— mm HH v AM MÅ DB AA MM -— Av UM MM MA till republiken Krakaus undergång, utan minsta afseende på att schlesiska handeln föll med detsamma: derom vittnar Hela historien från 1815 till 1848, och från 1848 till nu. Men just derföre väcker det.också uppseende och misstanka, när man hör restaurationen ropa ve öfver den engelska krämarpolitiken och förnimmer restaurationens öma nit att hägna kontinentens handel och industri mot Englands -kapitalstyrka och näringsflit; helst, detta bekymmer synes ännu mera öfverflödigt. nu, än någonsin förut, sedan England låtit sina egna prohibitiflagar falla, den ena efter den: andra, och derigenom öppnat en förut otänk-!! bar möjlighet för ömsesidiga friheter i handeln : och rörelsen mellan kontinenten och brittiska! riket. Å Kabinetternas besynnerliga missbelåtenhet med medeltidsinstitutionernas förlofvade land, ; mot den kistoriska visdomens hembygd, skulle ? låta förklara sig, om kartisterna hade lyckats! genomdrifva sina förslag : och brittiska öarnel! nu befunnes under en kartistisk styrelse. Det! vore då konseqvent af restaurationen att nu l vända sig lika ihärdigt emot det revolutionära England, som förut emot det revolutionära ! Frankrike. N ; : Men England är ännu samma aristokratiskt ! konservativa monarki, som i början af vårt! århundrade. ; q Väl sitta icke några tories, utan endast whigs, för närvarande i Storbritanniens konselj. Men !! detsamma har varit händelsen vid de foidnal koalitionerna mot Frankrike: — men lörd John: Russel, lord Grey, lord Palmerstone, höra samtligen till engelska aristokratiens mest firade ört RR 2