j makten sjelf mod att uppträda mot den preus-
siska regeringens egenmäktiga förfarande, eme-
dan den trodde sig uti Preussen böra söka sitt
mäktigaste stöd, och sjelfva nationalförsamlin-
gen, ehuru till en början stämd för att upp-
träda med en energisk protest emot Preussens
egenmäktiga förfarande, sutade sina stormiga
öfverläggningar om denna sak, med att antaga
vapenstilleståndet, som den sjelf, några få dagar
förut, hade betecknat såsom en kränkning af
Tysklands ära och rätt,
Asigten om de principer och rättsbegrepj
från hvilka nationalförsamlingen utgåtl uti den
schleswigholsteinska frågan hafva varit myc-
ket delade; granskningen af dessa höra icke
hit: här är blott fråga om att, genom åter-
kallande i minnet af denna episod af Tysklands
historia, fästa uppmärksamheten på det moment
af kontrarevolutionen då den tyska nationalför-
samlingen böjde sig för det preussiska kabi-
nettets diplomati, och derigenom tog första ste-
get, att äfventyra folkets förtroende och sym-
patier. I medvetande af den isoleri:g från
folk viljan, hvaruti centralmakten sjelf störtat
sig, sökte den från detta ögonblick sitt stöd hos
jde mäktigaste enskilda regeringarna och ued-
sjönk så småningom till desammas missaktade
loch förhånade verktyg, till dess slutligen na-
tionalförsamlingen, sedan den blifvit skymfligt
tillbakavisad vid försöket att närma sig stor-
makterna, förlorade sin existens vid det äfven-
tyrliga vågstycket, att ånyo ställa sig på en
sjelfständig botten och återtaga sin ursprung-
liga uppgift.
Upproret i Frankfurt af den 48 September,
ehuru förkestligt det än var till sina motiver,
och förderfligt till sina följder, var dock icke
jorsaken till kontrarevolutionens början och ha-
stiga utveckling i Tyskland; denna grundorsak
måste sökas något längre tillbaka och återfin
nas i voteringen den 46 September. Den sles-
wigholsteinska fanatismen hade bemäktigat sig
massan af folket; och ehuru obetydlig hertig-
dömenas tvist med Danmark än var att anse,
jemförd med hela Tysklands frihets- och lifs-
utvecklingskamp, visar sig dock vid händelser-
nas närmare granskning, att denna, till skenet
obetydliga sidotvist, blef det erisäpple, som
införde splittrinz och upplösning bland de käm-
pandes leder. Frankfurterförsamlingen sönder-
föll 1 tvenne mot hvarandra nästan fiendtliga
partier: å ena sidan de som predikade korståg
mot Danmark och å andra sidan de som med
lugn granskning sökte visa obilligheten af hol-
steinska partiets anspråk, samt åskådliggöra
vådorna af en splittring bland tyska folkets re-
presentanter, samt de för Tyskland sjelf farliga
konseqvenserna af holsteinska 1ättsprincipernas
antagande till rättesnöre. Detta sistnämnde
parti, kraftigt understödt af preussiska fraktio-
nen, segrade vid voteringen, vapenstilleståndet
antogs och — tumultet i Frankfurt utbröt.
Med nationalförsamlingens sjelfförnekelse och
tillintetgörelse var den starkaste kraft bruten,
som kontrarevolutionen i Tyskland hade att!
bekämpa. Enhetens representant, som skulle
bevaka frihetens byggnad, hade blifvit van-
mäktig och betydelselös: och stormakterna kun- :
de, obekymrade om Frankfurterparlamentet
beslut, inom sina egna områden börja och ge I
nomföra kontrarevolutionens och militärdikta-
turen; verk. Med välförtjent förakt afvisades
de rikskommissarier, som infunno sig i Wien
med nationalförsamlingens uppdrag att mäkla
fred och försoning mellan wienerrevolutionen
och regeringen. Wiens bombardering och Ro-
bert Blums sfrättning skulle inför hela verl-
den ådagalägga, att man i Frankfurt ej mer
utöfvade något inflytande öfver de tyska sta-
ternas öde; och i Berlin svarade ministern v.
Brandenburg icke mindre kategoriskt på den
tyska nationalförsamlingens diplomatiska andra-
ganden.
Sedan det, så säl för regeringarne som fol-
ket, var: en afgjord sak, att tyska nationers
öde ej kunde komma att bestämmas i Frank-
furt, samlade så väl revolutionen, som kontra-
revolutionen, sina krafter till en afgörande kamp,
uti de båda mäktigaste staternas brännpunkter.
I Wien och Berlin ansågo sig de båda national-
församlingarne kallade att blifva den tillkäm-
pade frihetens väktare, och ju mera bestämdt
och energiskt de sökte uppfatta och genomföra
denna sin uppgift, desto mera tillvunno de sig
folkets från Frankfurt vända sympatier, medan
å andra sidan kontrarevolutionen så mycket
ifrigare rustade sig till deras bekämpande.
Den moraliska tillintetgörelsen af Tysklands
suveräna folkreprensation i Frankfurt gjorde
den materiella tillintetgörelsen af representant-
församlingarne i Berlin och Wien möjlig, ja
detta våldsamma steg till och med befordrades ge-
nom Frankfurterförsamlingen, som icke blott
underlät hvarje försök att upprätthålla sina
bundsförvandter, utan till och med i småaktig
afund hoppades, att åter kunna resa sig ur sitt
förfall, om hennes lyckligare medtäflare straf-
fades för eröfringen af den folkgunst, som de
tillvunnit sig på Frankfurterförsamlingens be-
kostnad. Och så föga begrep man i Frank-
furt sakernas verkliga ställning, att riksförsam-
lingen ännu alltid obekymradt fortsatte sitt
författningsverk, sitt uppbyggande af Tysklands
enhet och frihet — på papperet, under det att
den segrande kontrarevolutionen i det återer-
öfrade Wien redan de facto slitit enhetens
band, och i det belägrade Berlin krossat frihe-
tens byggnad i spillror! (Forts.)
IFTOOKHODHIU.
Kongl. M:t har gillat arbetsplanen för vägom-
läggningars utförande emellan Kårby gästgif-
varegård och Westervik, enligt det derföre upp-