ordnade och ledda, kunna medföra både för fotkun-
dervisningens befrämjande och för folkskollärarne
sjölfve. Det var glädjande att förnimma hurusom
folkskollärarne sjelfve genom sin talrika närvaro vi-
sade sig med nöje omfatta det nu erbjudna tillfället
för ömsesidigt utbyte af tankar och erfarenheter, och
för inhemtande af de råd och undervisningar, hvil-
ka möjligen vid ett sådant tillfälle kunde stå dem
till buds. Vid, mötet hade infunnit sig nära 50
folkskollärare från skiljda trakter inom länet och äf-
ven från Blekinge, ett antal, som, i betraktande af
att mötet var utsatt en vinterdag, hvilken dessutom
icke gynnades af godt väder, öfversteg all förväntan.
Närvarande voro dessutom ett antal för saken in-
tresserade prestmän både från landet och staden,
jemte en del andra stadens invårare, deribland äf-
ven fruntimmer. Sedan till ordförande blifvit ut-
sedd en bland de närvarande presterna och tvenne
psalmverser afsjungna, börjades diskussionen öfver
ämnet: huru andaktsstunderna i folkskolan bäst
böra anställas. Allmänt ansågos dessa böra, i en-
lighet med andaktsstunderna i kyrkan, bestå af sång,
bön och bibelläsning. Diskussionen rörde sig här
en längre stund kring den punkt, huruvida det vore
lämpligast om läraren eller barnen förrättade bönen,
hvarvid man slutligen stannade vid det resultat, att
bönen borde ömsevis förrättas af barnen, och då,
efter så vidt möjligt vore, omvexlande formulärer,
samt ömsevis af läraren; hvarvid det ansågs önsk-
ligt om denne understundom och särskildt med an-
ledning af det bibelstycke, som för tillfället upplä-
stes och förklarades, förrättade bönen fritt och utan
formulär. Bibelläsningen, som borde omfatta ett
mindre stycke, om möjligt för sig utgörande ett helt,
ansågs allmänt böra åtföljas af lämplig förklaring
och tillåmpning; och väcktes folkskollärarnes upp-
märksamhet derpå, hurusom Evangelierna, besyn-
nerligen de 3:ne första, företrädesvis och nästan u-
teslutande voro egnade för detta ändamål. I tam-
manhang härmed och på särskild anmodan af folk-
skollärarne, meddelades af närvarande prester an-
visning uppå de bästa, på modersmålet tillgängliga
hjelpredor för begagnande vid bibelförklaringen. —
Diskussionen upptog äfven frågan om bibelns an-
vändande såsom blott och bart innanläsningsbok i
folkskolan, och ansåg pluraliteten detta ganska lämp-
ligt, i synnerhet hvad nya testamentet angår, såsom
i sin mån bidragande till att göra barnen hemma-
stadda i bibelordet.
Derefter förekom frågan om sången ifolkskolor-
na och lämpligaste metoden för undervisningen
deri. Det ansågs allmänt nödvändigt och önskligt,
att sången icke inskränktes till blotta bönestunder-
na, utan att, så vidt möjligt vore, äfven undervis
ning deri särskildt meddelades. Diskussionen be-
handlade hufvudsakligast företrädet af no:- eller
siffer-skriftens begagnande vid undervisningen i
folkskolan, hvarom tankarne voro delade, och hvar-
vid man å ömse sidor anförde sin erfarenhet. Då
det emedlertid å ena sidan anfördes, att det icke af
folkskol!äraren fordrades att han ovilkorligen skulle
kunna undervisa efter noter, och det äfven vore att
fö-moda, att ett högst ringa antal egde dertill er-
forderlig insigt och förmåga, då dessutom sångunder-
visningen i folkskolan, i enlighet med kongl. folk-
skolestsdgan, egentligen afser en möjlig förbättring
af kyrkosången, och då för detta ändamål begag-
nande af det enkla Psalmodikon befunnits både
vara lämpligt och biand allmogen mera allmänt be-
gagnadt; så uttrycktes det visserligen såsom något
önskvärdt, om folkskolläraren, der han dertill egde
erforderlig insigt, kunde meddela isynnerhet åt de
af naturen i detta hänseende bättre lottade barnen
sångundervisningen efter noter, och då äfven om
möjligt i flerstämmig sång; men i allmänhet trodde
man att folkskolan borde lägga största vigten vid
kyrkosången, och att för de lättare och mest bruk-
liga koralmelodiers inöfvande enstämmigt, borde
begagnas sifferskriften och dertill hörande Dillnerska
instrumentet, så mycket mera, som det vore att be-
fara att en stor del af barnen på landet, hvilkas
undervisning i sång i de flesta fall inskränkte sig
till den torftiga i folkskolan, efter kort tid helt och
hållet skulle hafva förglömt noterna, och således
den derpå använda tiden och mödan vara utan än-
damål. — Härmed afslutades diskussionen på för-
middagen.
Efier ungefär en timmas förlopp samlades man
åter på eftermiddagen, då till diskussion förekom
ämnet: om disciplinen i folkskolan. En folkskol-
lärare hade härvid ett längre skriftligt föredrag, af-
sedt att ådagalägga både vigten af en god disciplin
i skolan och vådan af någon eftergift i detta hän-
seende å lärarens sida, samt att antyda sättet för en
god disciplins upprätthållande. Diskussionen, som
derefter påbörjades, rörde hufvudsakligen dels bästa
sättet att förekomma oordentlig skolgång, föranledd
både af föräldrars liknöjdhet och barnens egen för-
sumlighet, de!s äfven lärarens förhållande till bar-
nen utom skolan. I detta sednare hänseendet be-
gagnade en bland de närvarande prestmännen till-
fället, att i bevekande ordalag uppmana folkskollä-
rarne, att icke anse sig hafva uppfyllt alla sina å-
ligganden med undervisningens meddelande uti sko-
lan, utan att de, så vidt möjligt vore, måste sträcka
sin omsosg om barnen äfven utom densamma; att
de, hvarhelst något af barnen påträffades, måtte sär-
skildt vända sig till detsamma, inlåta sig med det i
samtal och sålunda låta barnet förstå, att det allt-
jemnt var ett föremål för lärarens omtanka och väl-
vilja. Det var härvid intressant att förnimma, huru
skollärarne visade sig till fullo behjerta det goda
rådet och lofvade dess efterföljande, derigenom att
de enhälligt resie sig från sina platser.
Det iabrytande mörkret gjorde, att diskussionen
för dagen måste upphöra med detta ämne. Då folk-
skollärarne sjelfve uppenbart visade sin glädje öfver!
det tillfälle att råkas, att utbyta sina tankar och
erfarenheter, som genom detta möte blifvit dem be-
redt, och uttryckte sin önskan att flera sådana nyt-
tiga tillfällen måtte dem beredas; så beslöts att nä-!
sta möte skulle hållas här i -staden instundande
sommar, och blef dess närmare bestämmande och
utlysande uppdraget åt några bland de närmast bo-
ende skollärarne. Det uttrycktes som en allmän
tanke, att nästa möte då borde upptaga tvenne da-l
gar. Skollärarne uttryckte härvid särskildt den ön-
skan, att presterskapet icke heller då måste lemna
dem utan den ledning, de råd och upplysningar,
som alltid kunde vara dem af nöden. Glädjande
var det att förnimma icke blott den uppmärksam-
och det varma intresse, hvarmed öfverläggningarne
afhördes af alla närvarande, utan äfven den insigt
i förevarande ämnen, och den förmåga att enkelt
och korrekt uttrycka sina tankar, som folkskollä-!
rarne i allmänhet ådagalade, i förening med den,
så tillsägandes parlamentariska takt, som under för-
handlingarne städse iakttogs. Akten afslöts med
sång.
E Mötet var, i vår tanke, ett nytt bevis derpå, huru
välgörande och lifgifvande det inverkar, då perso-
ner, (som sträfva för ett och samma mål, få tillfälle
att någon gång råka och lära känna hvarandra och
öfverlägga Om bästa sättet att komma till målet.
Vi önska derföre, för vår del, åt dessa folkskol-!
läraremöten all den framgång, som de onekligen
förtiona