sjelfvilligt likväl, ty hvem var det som tvertemot sin
tants varningar drog täckelset från den förbjudna
taflan i riddarsalen 2)
Det var jag, 0 min tant, -ropade Albrekt bestört
öfver hennes allvetenhet.
Hvem var det som, oaktadt han väl visste att
man grafbrudens natt icke borde vistas utom slot-
tets portar, likväl trotsade sagoberättarens varnin-
gar och gick ut vid midnattstimman för att möta en
ande ? y
Ni vet allt, stammade Albrekt betagen af för-
Våning. N
Som du hör, vet jag allt, sade grefyvinnan leen-
de. Luägnå dig min vän och blif ej så bestört, ty
jag har något att uppenbara dig, som ännu mer
skall öka din förvåning. .
Verkeligen, något ännu mera, sade: Albrekt och
hemtade djupt efter andan. Detta slott är då fullt
af de sällsammaste företeelser i verlden.
Det kan förefalla dig så, men vet att allt hvad
som tilldragit sig kan förklar i
sätt; vet att jag. sjelf tillika
har lösningen af hela gåtan i min hand. Alltsam-
mans är en väl utförd intrig, som vi tillvägabragt
för att taga dig ur din förvillelse angående rätta
halten al.dina- känslor för mig: Du får ursäkta 055,
men Vi voro i sanning tvungna aft företaga oss .nå-
Bot med dig.
N - ed mig? sade Albrekt rodnande och förun-
rad. j
Ja, min vänt Således, för att tala öppet: Den
vackra bilden, SOM väckt din förundran, var med:
fsigt uppsatt i riddarsalen, och der försedd med I4
itt åldrade omhänge. Den är annars nyligen målad :
Paris och. .. 4
I Paris! utropade Albrekt,
enne; är det möjligt? Och ori
lämtade han nästan andlös.
DÅr din kusin Antonia de Villaflour.
elf döma om likheten, då jag säger dig att
on sjelf, som i natt, på min önskan, Uppträ,
lippan vid sjöstranden.
O, min Gud! stammade Albrekt nästan tillin-
tegjord af bestörtning, och hans sinnesrörelse var. så
iftig och stark, att han ovilkorligt nedsjönk på en
oh under det alt en dödlik blekhet betäckte hans) r
nder.
med herr de Village,
hastigt afbrytande ;
ginalet, originalet 1
Du kank
det var v
dde pålr