Men så kommer Maj till din frusna natur med lifvande solsken åter; straxt gudar och menskor dig göra sin kur. Madame, je suis le vötrels Med rosor sirad, en blyg toalett, men frisk som i Edens dagar, du strålar förförisk och — un peu coquette (om man ändtligen så behagar.) Ej under att Månen dig följer så, en något trånande herre, en älskare, romanesk som få och trogen som än färre! Ej under att så lång qvällen är ban sitter i synen så lång der och hänger mungiporna så här, å la Böttiger hypochondre! Hvem vet, om jag vore din Måne, jag, — ponera blott den casus! — jag vore kanhända lika svag och trånsjuk och blek om nasus! 0. 0. —V———