veti sammanställt begge dessa kolslag såsom blotta. formförändringar, och utan annan skilnad än att.demänten anses som kristalliserad blyerts, och blyerts såsom okristaNiserad demant. Genom stark glödgning af ste , har man äfven lyckats bringa kolet i dem till samma eller nära samma renhet, som i demant och blyerts. Men härvid hafva anlednicgarne till försökens framgång stadnat; de mångfaldiga tillställningarne att med konst bringa kol i kristallform hafva samtligen misslyckats. Ett ibland de oftast använda sätten har bestått i försök att bringa rent kol till smältning, i hopp att det skulle yid afsvalnandet anskjuta i kristallform. Man fick ett slags skäl till begagnande af denna utväg, sedan det lyckats att genom smältning af korundens, safirens och rubinens hufvudbeståndsdel, ren lerjord, frambringa färglös korund, och — med m — rubin, demantens närmaste granarnes ranglista. När man nyligen lävetenskapsakademiens förhandlingar 1 98 sistl. November, om de kostsamvar som användts af en fransk kemist Despretz, för att smälta vissa svårsmältliga eller förut osmä ra metaller, så ägde man derföre anledning att gissa honom äfven hafva haft smältning af kol i sigte. Denna gissning finner man nu bekräftad genom en äfven till Franska vetenskapsakademien afgifven berättelse af honom. Han har verkligen sökt smälta kol och dervid icke blott begagnat den ofantliga elektrokemiska apparat (ett batteri af 600 Bunsenska kolstaplar) hvarmed det lyckades honom att smälta silicium, bor, titan och wolfram; han har äfven härtill beg t en genom en mängd solglas sammanbragt brännpunkt af solsken och en knallgaslåga, och till och med alla dessa oerhörda glödgningsmedel i förening. För att skydda kolet emot förbränning, höll han det under smältningsförsöken inneslutet i glasklockor, som antingen voro lufttoma eller innehöllo sådana gaser, som icke kunna underhålla förbränning. När det då, i hårfina nålar eller mycket små splittror, utsattes för hettan, röjde det verkligen tecken till smältning; nålarne kroknade och brusto, och de brustna styckenas brottytor voro knöliga, likt någonting som varit smält; små splittror sammangrodde, likasom genom en svetsning; och någon gång, ehuru sällsynt, bildades små kulor. — allt tecken till en börjande smältning. Men längre än till ädenna början kom det icke. HStörre kolstycken förflygtigades, utan spår afsmältning emellan det stela och gasformiga tillståndet. I lufttomt rum utbredde sig från kolet en svart rök, ma tillställ som fällde på de lufttoma glasklockornas insidor; i qväfgas rhållandet det samma, blott att förfygtigande k mera långsamt. Den i vetenskapligt hänseende vigtiga upptäckten vanns er tid, att allt slags kol, äfven verklig demant, vandlas genom stark hetta till blyerts. Blyerts rändras deremot icke på annat sätt, än att den föriygtigas, för att åter fälla sig som blyerts. z har sjelf dragit den slutsatsen af dessa demant icke är, hvad man så ofta gissat, ;xtkol, som under medverkan af hetta nforms; gz. :h Wolframs metalliska beskaffenhet. on öfver Despretzs fortsatta försök med sitt stora trokemiska batteri, träffas äfven en närmare beskrifning på de genom detsamma först i större massor reducerade metallernas beskaffenhet. Titan, som vid de förut anställde ofullkomligare smältningsförsöken visat sig som ett kopparrödt kristallpuiver, har såsom sammanhängande metal. en blek guldfärg, med en svag grön skiftning i brott ytan; tackans utsida antager deremot flera slags färgor, utan tvifvel härrörande från en mer eller mindre stark syrsättning. Titansmetallen är ganska hård; den repar icke blott med lätthet flinta, utan ock smaragd, topas, cirkon, och till en viss grad äfven safir. Wolfram har ett hårdt tackjerns glindrande brottyta; polerai är den glänsande hvit, med en lätt skiftning i blått. Det nämndes redan vid första berättelsen om dess reduktioner, att denna metall är. näst demanten, det hårdaste bland alla hittills bekanta ämnen, och att manl endast förmått att medels demant och demantpulver repa och polera den. Genom en liten tillsats af jern eller stål hoppa: man kunna minska titans och wolframs sprödhet, och sålunda göra dem tjenliga till bett på grafstickla och svarfjern. Men äfven om detta icke lyckas, anse; de redan i sitt blandade skick kunna med fördel nytt jas i kronometrar, ur, matematiska, kemiska och fy siska instrumenter, i stället. för de mindre än dess: metaller hårda ädelstenarne rubin, topas, agat m. fl som härtill nu användas. I följd af sin oslitliga yt glans tros de äfven möjligen komma att, i facettera form, istaga en utmärkt plats ibland ädelstenarne juvelsmycken. qz. mV — — —————T Rättelser: I gårdagens Aftonblad, sid. 5, sr 4, rad. 77 uppifrån, står: Denna brist uppkommer läs: Denna brist, uppkommen. — Uti tisdagsbladef 9:a sid., 1:a sp., 8:e r. nedifrån, står: nevö; läs nigce.