Uti företalet heter det: I Ungern var frihetsbegreppet inhemskt, rotadt i folklifvet. Men nationaliteten var der hotad, och deraf hölls detta land i en spänning som varat ända sedan den tid då österrikiska intrigerna bragte Ungern till sammanslutning med den hoplappade österrikiska statskroppen. sterrike hade, i sednare tider, under sin motsättning emot de fransyska rörelserna, ifrån år 1792 till 1815, tillräckligt pröfvat vådan af sin ställning såsom beröfvadt allt stöd af nationlighet och derpå hvilande etxhet. Ungern var det största, rikaste, i de flesta afseenden starkaste bland de länder som gemensamt hyllade regenten i Wien... Det blef fördenskull för wienska furstarne tydligare än någonsin förut, att Ungern borde sammansmältas med Österrike. Sådana försök hade också, med mer eller mindre följdriktighet i åtgärderna, varit vidtagna under föregående regenter. Med Österrikes eller dess dynastis förhållanden, skulle naturligtvis en brytning med Ungern förr eller sednare inträffa. : Denna brytning skulle hafva börjats från ungrarnes sida, om kejsaremakten hunnit gå några steg längre på den bana den fullföljde, ätt utrota modjariska nationaliteten utur ett land, som den rådande ungerska stammens förfäder inkräktat och som dess afkomlingar med okufveligt ridderligt kämpasinne försvarat än mot yttre våld, än mot förtrycket från Österrike. Kejsarestyrelsen hann likväl icke så långt; det blef icke Ungern som kallades att i historien göra brytningen med Österrike; det var tvärtom återställandet af de ursprungliga frihetsförhållanderna i Ungern, som föranledde kejsaren att begagna en yppad konjunktur för att återkalla det — kort förut — medgifna och sedermera genomdrifva en fullständig eröfring af det ditinlills, efter fördrag fria landet — elt syfte som man i mer än trehundrade år oaflåtligt haft för ögonen. Alla de långsamma inkräktningar som Österrike genom -traktatsbrott gjort mot Ungerns författning, hade varit föremål för de ungerska riksdagarnes påminnelser, i långa tider, och sednast ifrån Maria Theresias tid. Först de sednaste tjugufem åren hade nationalkänslan, genom den allmännare stigande odlingen, varmare vaknat till försvar för de nationliga rättigheterna. Den heliga alliansen hade likväl gifvit det österridiska kejsarbuset, såväl som alla de öfriga europeiska regenterra, ökad styrka moti folken, ökad förmätenhet att stegra furstestorheten uppöfver nationerna. Fördenskull blef allt hvad ungrarne påiminte om bebrefvade rättigheter, föraktadt, öch förledelsen med ordnar, tjenster och öfriga machiavells-apparaten! användes med framgång att stödja ett växande germaniseringssystem i det fria landet. Kom så den allmänna folkresningen i Europa, deribland också de slaviska rörelser, dem Österrike i Oförklarlig blindhet sjelft påskyndat. Hotadt, På ena sidan af dessa rörelser, på andra sidan af de italienska folken, som gjorde uppror emot de österrikiska skatteprejerierna, vågade kejsaren icke längre neka ungrarnes, för hundrade gången framställda påminnelse att regeringen icke måtte stycka ungerska området, icke förblanda Ungerns financer och politik med kejsaredömets, Kejsaren medgaf alltså att 4000 geografiska Gvadratmil af ungerska området (kallade militärgränsen), skulle återgå un:; er. ungerska landets gemensamma förvaltning, och l Mt ell eget ministerium i Ungern skulle få upprät5. Det skedde — i Mars 14848; men i Augusti, jamma år, hade österrikiske kejsaren, med hjelp af ula möjliga nationaliteter i sin armå, besegrat ita) Kohl fö öker den gissningen, att en sådan drägt med leppar (Panni) hos deras förfäder kunnat gifva anledning till namnet Pannonien.