domsfuila ögon. Hennes lifliga och interes-
santa samtal hade den oupphinneliga öfver-
lägsenhet, hvaraf hela bennes väsende bar stäm-
pel. Ej underligt således om unga och gamla
trängde sig omkring heane. Alla. ville hafva
ett ord, en blick från den vördnadsvärda da-
mens läppar eller ögon, kyssa hennes hand
eller erhålla något vedermäle att man blifvit
bemärkt af henne.
Då en ny dans åter börjat och den glada
ungdomen låtit sig bortföras af musikens to-
ner, befann sig grefvinnan oförmodadt helt al-
lena. Då skyndade den unge markisen, som
länge med otålighet väntat detta ögonblick att
taga plats vid hennes sida.
Min gudomliga tant, började han med ned-
stämd ton och rörelse, man har sagt mig att
ni varit sjuk. I öfver åtta dagars tid bar eder
dörr utan nåd och barmhertigbet varit stängd
för mig. Jag har varit utom mig af sorg och
bedräfvelser. Sig mig nu öppet och rent san-
ningen: var denna befallning utfärdad för mig
allena ?
Nej Albrecht, -sade grefvinnan allvarsamt,
deri misstager du dig, den var det verkeligen
för alla.
Men, min goda englalika tant, sade Albrecht
i en ömt förebrående ton, kunde ej-en brors-
son förtjena ett undantag?x .
Grefvinnan såg den unga markisen med en
allvarsam blick i ögonen.
Jag gör inga undantag, Albrecht, och minst
för dig, som nu på en tid riktigt börjat plåga
mig.n ;
Ack! min nådigaste tant, utropade Albrecht
och fattade hennes hand, ni är bra grym; jag
besvär er att i morgon återtaga er hårda dom.
Jag förgås af ledsnad midt ibland nöjen och
yppighet; jag längtar efter den enda njutning
mitt hjerta känner, den att se er, vara uti er
närbet och höra er. Ol! min tant, hvad kan
jemföras med att hafva lyckan al edert dagliga
umgänge! Släpp mig åter in, jag ber r, uti
d nup, sade grefvinnan leende,
men j n är alt du pu lemnar mig,
deltager i dansen och utströr dina rökverk för
öron, som med mera begärlighet uppfånga dem.,