domsfuila ögon. Hennes lifliga och interessanta samtal hade den oupphinneliga öfverlägsenhet, hvaraf hela bennes väsende bar stämpel. Ej underligt således om unga och gamla trängde sig omkring heane. Alla. ville hafva ett ord, en blick från den vördnadsvärda damens läppar eller ögon, kyssa hennes hand eller erhålla något vedermäle att man blifvit bemärkt af henne. Då en ny dans åter börjat och den glada ungdomen låtit sig bortföras af musikens toner, befann sig grefvinnan oförmodadt helt allena. Då skyndade den unge markisen, som länge med otålighet väntat detta ögonblick att taga plats vid hennes sida. Min gudomliga tant, började han med nedstämd ton och rörelse, man har sagt mig att ni varit sjuk. I öfver åtta dagars tid bar eder dörr utan nåd och barmhertigbet varit stängd för mig. Jag har varit utom mig af sorg och bedräfvelser. Sig mig nu öppet och rent sanningen: var denna befallning utfärdad för mig allena ? Nej Albrecht, -sade grefvinnan allvarsamt, deri misstager du dig, den var det verkeligen för alla. Men, min goda englalika tant, sade Albrecht i en ömt förebrående ton, kunde ej-en brorsson förtjena ett undantag?x . Grefvinnan såg den unga markisen med en allvarsam blick i ögonen. Jag gör inga undantag, Albrecht, och minst för dig, som nu på en tid riktigt börjat plåga mig.n ; Ack! min nådigaste tant, utropade Albrecht och fattade hennes hand, ni är bra grym; jag besvär er att i morgon återtaga er hårda dom. Jag förgås af ledsnad midt ibland nöjen och yppighet; jag längtar efter den enda njutning mitt hjerta känner, den att se er, vara uti er närbet och höra er. Ol! min tant, hvad kan jemföras med att hafva lyckan al edert dagliga umgänge! Släpp mig åter in, jag ber r, uti d nup, sade grefvinnan leende, men j n är alt du pu lemnar mig, deltager i dansen och utströr dina rökverk för öron, som med mera begärlighet uppfånga dem.,