på spannmål, hvilken i denna ort (och synnerligas i Wilhelmina, der några biförtjenster till lifnäring icke gifvas), är sedan de goda åren till den grad med: tagen, att, med ganska få undantag, den ena ickt kan hjelpa den andra; och då äfven från de kretsar der man förmodat någon mer välmåga, samma kla: gande röster höja sig, synes den förut yttrade farhå gan sedan bekräfta sig, att Lappmarkens invånar måste äfven nu emotse och med större försakelse är förut bekämpa följderna af den landet öfvergångna missvexten. — — Efter någon tvekan att antaga de innevånarna i Lappmarken gjorda anbudet af und: sättning utaf staten, hafva Wilhelmina socknemär vid närmare besinnande gemensamt beslutit att dera begagna sig, och i sådant afseende reqvirerat 30 tunnor spannmål, hvilket qvantum, till fyllande a det stränga behofvet ibland ortens stora folkmängd dock fö-utses blifva alldeles otillräckligt och hvarför ganska många af de innevånare, som äga några pen ningeresurser, ämna att på enskild väg och hos när. maste städers handlande samt kustlandets allmoge hemta sitt behof af spannmål så väl till föda som frökorn I Såsom en oerhörd och sällsam händelse i dennsö landsort, vid hvars domstolar antalet af brottmåler icke uppgår till den numerär, som i många andr: provinser, må, såsom ett bevis på att morsliteten isynnerhet hos en del af den i våra dagar uppvexande ungdomen, står på saga fötter, omnämnas, att er dräng här i orten (dock icke i denna .socken) för ej längesedan anställt ett försök att lönligen mörda sir husbonde, hvilken, sysselsatt med salpetersjudning sent en afton sofvande i ladan öfverfölls af drängen på det sätt, att denne från en med passande höjd och distans gjord ställning — hvarpå ingen fästa någon uppmärksamhet — kastat en mycket tung pträdklabb öfver bröstet på den sofvande, hvilken, ehuru det lömskt riktade slaget så eftertryckligt träffade, att från det krossade bröstet blod utgick genom näsa och mun, likväl egde den förmåga och rådighet att i ögonblicket resa sig och med några stegs språng framila så långt från lägerplatsen, att han fick den af någon hindrande orsak på flykten qvarhållna banemannen så tydligt i sigte, att dess kroppsliga figur tydligt igenkändes. Motivet till mordplanen var icke ovänskap eller hämndlystnad, som icke kunde ega rum, emedan den öfverfallna mannen alltid gjort sig känd för rättvisa och ett ärligt handlingssätt samt ett vänfast och fredligt lynne, utan orsaken var — hvad ingen kunnat ana, och som först genom , den ångerfulla drängens frivilliga bekännelse offentligt ådagalades — att han en tid förut lefvat uti intimt förhållande med sin matmoder, hvilken, såsom egentliga upphofvet till denna scen, redan kommit så långt i den moraliska fräckheten, att hon förnekar drängens uppgift och sitt medvetande af den anlagda kabalen till mannens undanrödjande. Någon synnerlig ömhet och tillgifvenhet för denna qvinna, hvilken är långt ifrån att vara något intagande väsnde, har, enligt egen utsago, drängen aldrig af hjertathyst, men likväl genom qvinnans insinuationer och förespeglingar om framtida ekonomiskt välstånd låtit bedåra sina sinnen och i denna förvillelse förmått sig till det grymma och omenskliga beslutet. Drängen är sjelf tillträdare af sin faders i samma by belägna hemman; och då genom husbondens undanrödjande dess hemman äfven beräknades blifva åboledigt, hade drängen förespeglat sig den förmån att också — genom gifte med enkan — blifva egare af detta hemman. — — — Sedan detta brottmål vid nu snart tillfallande ting, såsom troligt är, blifvit föremål för domstolens undersökning, skola resultaterna deraf blifva meddelade. Eskilstuna d. 2 Jan. Det snöar litet hvarje dag och ser fördenrskull ut, som man hade att förvänta ett godt och stadigvarande slädföre. (E. A.)