på spannmål, hvilken i denna ort (och synnerligas
i Wilhelmina, der några biförtjenster till lifnäring
icke gifvas), är sedan de goda åren till den grad med:
tagen, att, med ganska få undantag, den ena ickt
kan hjelpa den andra; och då äfven från de kretsar
der man förmodat någon mer välmåga, samma kla:
gande röster höja sig, synes den förut yttrade farhå
gan sedan bekräfta sig, att Lappmarkens invånar
måste äfven nu emotse och med större försakelse är
förut bekämpa följderna af den landet öfvergångna
missvexten. — — Efter någon tvekan att antaga de
innevånarna i Lappmarken gjorda anbudet af und:
sättning utaf staten, hafva Wilhelmina socknemär
vid närmare besinnande gemensamt beslutit att dera
begagna sig, och i sådant afseende reqvirerat 30
tunnor spannmål, hvilket qvantum, till fyllande a
det stränga behofvet ibland ortens stora folkmängd
dock fö-utses blifva alldeles otillräckligt och hvarför
ganska många af de innevånare, som äga några pen
ningeresurser, ämna att på enskild väg och hos när.
maste städers handlande samt kustlandets allmoge
hemta sitt behof af spannmål så väl till föda som
frökorn I
Såsom en oerhörd och sällsam händelse i dennsö
landsort, vid hvars domstolar antalet af brottmåler
icke uppgår till den numerär, som i många andr:
provinser, må, såsom ett bevis på att morsliteten
isynnerhet hos en del af den i våra dagar uppvexande
ungdomen, står på saga fötter, omnämnas, att er
dräng här i orten (dock icke i denna .socken) för ej
längesedan anställt ett försök att lönligen mörda sir
husbonde, hvilken, sysselsatt med salpetersjudning
sent en afton sofvande i ladan öfverfölls af drängen
på det sätt, att denne från en med passande höjd
och distans gjord ställning — hvarpå ingen fästa
någon uppmärksamhet — kastat en mycket tung
pträdklabb öfver bröstet på den sofvande, hvilken,
ehuru det lömskt riktade slaget så eftertryckligt träf-
fade, att från det krossade bröstet blod utgick genom
näsa och mun, likväl egde den förmåga och rådighet
att i ögonblicket resa sig och med några stegs språng
framila så långt från lägerplatsen, att han fick den
af någon hindrande orsak på flykten qvarhållna ba-
nemannen så tydligt i sigte, att dess kroppsliga figur
tydligt igenkändes. Motivet till mordplanen var icke
ovänskap eller hämndlystnad, som icke kunde ega
rum, emedan den öfverfallna mannen alltid gjort sig
känd för rättvisa och ett ärligt handlingssätt samt
ett vänfast och fredligt lynne, utan orsaken var —
hvad ingen kunnat ana, och som först genom , den
ångerfulla drängens frivilliga bekännelse offentligt å-
dagalades — att han en tid förut lefvat uti intimt
förhållande med sin matmoder, hvilken, såsom egent-
liga upphofvet till denna scen, redan kommit så långt
i den moraliska fräckheten, att hon förnekar drän-
gens uppgift och sitt medvetande af den anlagda ka-
balen till mannens undanrödjande. Någon synnerlig
ömhet och tillgifvenhet för denna qvinna, hvilken
är långt ifrån att vara något intagande väsnde, har,
enligt egen utsago, drängen aldrig af hjertat- hyst,
men likväl genom qvinnans insinuationer och före-
speglingar om framtida ekonomiskt välstånd låtit be-
dåra sina sinnen och i denna förvillelse förmått sig
till det grymma och omenskliga beslutet. Drängen
är sjelf tillträdare af sin faders i samma by belägna
hemman; och då genom husbondens undanrödjande
dess hemman äfven beräknades blifva åboledigt, hade
drängen förespeglat sig den förmån att också — ge-
nom gifte med enkan — blifva egare af detta hem-
man. — — — Sedan detta brottmål vid nu snart
tillfallande ting, såsom troligt är, blifvit föremål för
domstolens undersökning, skola resultaterna deraf
blifva meddelade.
Eskilstuna d. 2 Jan. Det snöar litet hvarje
dag och ser fördenrskull ut, som man hade att för-
vänta ett godt och stadigvarande slädföre. (E. A.)