alsalu astaldnulnn)na HanlUuLYCIE RSdi UTLCH Click auUula vill
verkningar; och skall det vara honom obetaget att
dervid begagna biträde af hustru och hemmavarande
barn. Grunden till detta stadgande synes visserli-
Igen stödja sig på hvarje samhällsmedlems okränkbara
rätt att på ärligt sätt vinna sin bergning och ut-
komst, och detta förblifver en obestridlig sanning,
den vi icke vilja jäfva;!) men för samhällsordnin-
gens och det allmänna bästas skull måste vissa in-
skränkningar eller beting för utöfvandet af denna
rättighet finnas, derest densamma ej skall missbru-
kas till oordning och sjelfsvåld. Af denna orsak
Ihafva förmodligen också de gränsor uppkommit, in-
om hvilka möjligheten att vinna burskap och idka
Thandtverkerirörelse blifvit innesluten. ?) Det är så-
Hedes icke obilligt att yrka, det en alldeles fri täflan
med handtverkaren icke må ega rum annorledes än
för högst nödvändiga och till undantag hänförligare
fall. 3) Derför bestrida vi ieke eller lämpligheten
Ideraf, att qvinnor må försörja sig och barn med de
Thandarbeten, de förmå att åstadkomma, äfvensom af-
Isigkomne handtverkare, jemte sådane personer, hvilka
laf kroppslyten äro urståndsatte att på annat vis sig
försörja. Men deremot anse vi för vår del, utan att
tilltro oss kunna bedöma, huruvida tillåtelse dertill
I verkligen är uti ifrågavarande nådiga ordning åsyf-
Itad, att den numera på grund deraf begagnade ut-
väg af yngre gesäller att utöfva handtverksyrken, är
af de förderfligaste följder, så väl för desse sjelfve
Isom för handtverkerierne. För det första är det gif-
vet, att gesällen, om han är duglig och ordentlig,
lotvifvelaktigt erhåller arbete hos mästaren och snart
Isagdt sjelf bestämmer lönen derför. ) Men skulle
emot förmodan emploj hos mästare icke kunna er-
hållas, hafver han antingen vägen öppen att vinna
I mästerskap och burskap, eller kunde då först ifråga-
komma, sedan sådant förhållande blifvit styrkt, att
I medgifvas honom idka yrket såsom försörjningsme-
Idel. ?) I annat afseende åter, eller om gesällen är
lännu oöfvad och oerfaren samt på köpet oordentlig,
Jär det efter vårt förmenande klart, att han desto-
I mindre borde tillgodonjuta rättigheten att såsom för-
sörjningsmedel idka handtverket, ty dels behöfver
han större öfning och skicklighet för att kunna på-
Mlitligen betjena allmänheten på egen hand, och dels
är det ganska vådligt att låta honom arbeta och bo-
sätta sig för sig sjelf, om han, utan att vara van-
frejdad, likväl är känd för mindre ordentlighet i lef-
nadssättet, hvaraf naturligtvis stor skada kan tillfo-
Igas det allmänna, då förutan den allmänna polis-
Juppsigten någon möjlighet icke gifves att kontrollera
Ihans uppförande. Vi hafva redan upplefvat flera be-
lvis på olägenheterne deraf. Mången yngling af ge-
Isällklassen, hvilken tyckt det vara för sig beqvämare
latt arbeta för sig sjelf än på mästares verkstad, har
Jmed begagnande af denna utväg och utan att betänka.
Iföljderne, nedsatt sig allena samt trädt i giftermål.
Osäker i utöfningen af sitt yrke, har han snart äf-
I ventyrat det lilla förtroende, han lyckats i början
, förskaffa sig, så att för egen. hustrus och barns berg-
ning, han till en början måst nedsätta priset på det
tillverkade, till stort förfång för alla mästare, som
Idrifvit samma handtering, men utan att ändock kunna
llifnära sig, hvaraf armod och elände blifva den gifna
följden, som vållar, att fattigvårdsanstalterne af dy-
lika tillökningar snart skola öfver höfvan och olid-
ligen betungas. Sådan är merändels följden af denna
till utseendet lockande, men i sjelfva verket mycket.
bedrägliga, frihet. Huru stort förfång, härigenom
I kommer att i allmänhet tillskyndas alla handtverks-
.Iborgare, är lätt att inse. Det skattebidrag till det
Jallmänna, som enligt 44 2 mom. af sådane arbe-
Jtare skulle tillflyta, är också i sjelfva verket blott
Jen chimere, enär för den utblottade ingen möjlighet
Iförefinnes att erlägga någon skatt, så att sjelfva de-
Ibiteringsåtgärden blifver staten en ökad utgift. På
Jalla dessa skäl, som vi våga i underdånighet öfver-
llemna till E. K. M:s nådiga behjertande, torde vi få
Themställa, huruvida icke någon inskränkning uti den
i 42 S medgifna försörjningsrätten må finnas nödig
för gesäller och andre arbetare. )
Uti 32 4 mom. stadgas: Ej må någon till fa-
briks- eller handtverks!ärling antagas, förr än han
fyllt 42 är, ej heller, då omyndig dertill antages, kon-
Itrakt derom lyda på längre tid, än tills han i myn-
Idighetsåldern inträder. Kontraktet med myndig lär-
ling må ej lyda på mer än tre år. Efter vårt un-
Iderdåniga förmenande hade detta moment icke bordt
luti författningen intagas. emedan det i många fall
Kan DHTva lika hinderligt och skadligt för lärlingen:
Isom mästaren. Det händer ganska cfta, att en lär-
ling antages vid nitton års ålder; men i de flesta.
Ifall är det icke möjligt, att på den korta tid, som
Ihär blifvit föreskrifven, bibringa honom den skick-
Tlighet, att mästaren,, om lärlingen då afflyttar, kan
hafva den nytta under tiden, som motsvarar kost-
Jnaden af hans underhåll och undervisning, hvarföre
detta stadgande egentligen tjenar att afskräcka mä-
stare från engagerandet af ynglingar vid denna ål-:
der. De, som möjligen kunna vänta nytta deraf,
äro sådane mästare, hvilka icke anse sig ovärdigt
att tubba lärlingar från andra, men sakna tålamod
eller förlag att sjelfve tilldana dem. Hvad åter myn-
diga personer beträffar, så tyckes det väl besynner-;
ligt, att en stadga, hvilken är ämnad att befrämja,
friheten, innefattar inskränkning i rättigheten för:
!) Sökanderne jäfva icke den obestridliga sanningen
och rättvisan af grundsatsen; men hafva likväl
den godheten att antaga sig samhällsordningens
sak — medelst försök till inskränkningar. Erfa-
renheten visar dock att samhällsordningen bäst
befrämjas om rättvisa och sanning upprätthållas.
?) Nej, gränsorna hafva uppkommit af minoritetens,
de besittandes intresse att skaffa sig privilegier på
andras bekostnad. Hvarför skall den ene indivi-
den inom en nation hafva större rättighet än en
annan, att föda sig med ett visst arbete? Under
den reaktion som sökt göra sig gällande i Frank-
rike, har man dock ännu ej sett någon våga ett
försök att rent af vilja inskränka näringsfriheten.
?) Hvem skall bedöma denna nödvändighet? För-
modligen de som förut utöfva yrket.
) Ja, snart sagdt,. Tänk huru mycket skall ligga
i detta ord.
?) Allt ganska ädelmodigt. .
6) Allt detta går ut på ett förmyndetskap, som lå-
ter välmenande, men är i sjelfva verket en-
dast snömos. Det är onekligen ett ondt som man
ofta varseblifvit, att unga personer lättsinnigt ingå
giftermål utan att äga något och utan att taga i
1 betraktande huruvida de äga tillräcklig arbets-
skicklighet för att kunna försörja hustru och barn.
Men detta afbjelpes icke genom näringstvånget,
såvida ej petitionärerne äfven tilltro sig kunna
åstadkomma ett förbud för gesäller att gifta sig.
Hvad för öfrigt beträffar den uppgiften att lif-
närandet skulle bli försvåradt genom den nya
näringsförfattningen, så. måste den befinnas hvila
på en fullkomlig villfarelse, åtminstone om för-
hållandet är detsamma i andra städer som i
hufvudstaden, der enligt hvad det är allmänt
bekant; nästan alla handtverk varit mera. sys-
selsatta på de sista tvänne åren än under
många år tillförene, och arbetslönerna i all-
mänhet stigit. Det bör ej bestridas att detta sed-
nare kan åstadkomma för en och annan mästare
behof af mera ansträngning för att kunna slå sig
ut, om priserna på tillverkningen äro de samma