—— —2
Det är fan hvad du lärt dig att prata, af-
röt öfversten förtretad.
Det är just annårs icke min sak, smålog
majoren. Men jag ville gerna öfvertyga dig
om hvad. hon der inne sade, att det är egen-
nyttigt och ensidigt att vilja göra folk lyckliga
på sitt eget sätt och ej på deras, och dertill
att bli arg då de ej vilja gå in derpå. Ser du,
bror Gösta, det är fan så korkadt, det får du
medgilva.n
Öfversten slungade en vredgad blick på sin
värd, tog skyndsamt sin hatt och ville gå;
men majoren reste sig lika hastigt och höll
bonom tillbaka. :
Skall du i vredesmod skiljas ifrån en gam-
mal kamrat, som du för första gången besöker
efter så mångå år?. sade den gamle majoren
med sin mest milda och hjertliga röst. Gå
då först fram till fönstret ännu en gång och
se på dessa.n
Majoren visade på det motsatta fönstret. Der
innanför var en ganska munter bal, hvarmed
man slutade den anspråkslösa festen. Der är
roligare der inne än här minsann ! sade han
godmodigt.
Öfversten tryckte rörd hans hand. Vill du
gå med, så skola vi helsa på dem? sade han
helt tyst.
Ja men,, svarade majoren lifligt. Jag har
också ett ärende att framföra; och helt ha-
stigt voro de begge gubbarne borta, sedan ma-
joren i förbigående gilvit korporalen befallning
att göra aftonmåltiden så inbjudande och rar
som möjligt.
Straxt derefter ringde de gamla herrarne på
klocksträngen till det unga parets dörr och
anmäldes af tjenstflickan.
Majoren tillbringade en ganska glad afton
utverkade att pianot fick stanna på sin pla:
och bjöd sina nya bekanta till sig på en ung
karlssupe.