—pmeeww NS —— — några hårda ord, skrifna på ett öppet pappern, sade Ernst bittert. Ack, låt oss ej tänka derpå,, sade hon sakta och läste åter igen pianot. Det måtte vara en kanalje den der onkeln;, sade majoren med en min och ton, som han ansåg för mästerlig, men som med ens öppnade öfverstens ögon. Kanalje! Hvad tusan såger du för slag, major ? utbrast gästen, röd i ansigtet. Jo, jag säger ... Åh, du är med i en förbannad komplott, det är saken det, afbröt öfversten med hetta. Om jag äfven det vore,, svarade majoren med trygghet, så var den komplotten ganska god. Hans gäst svarade ej. Han steg upp och mätte golfvet med tunga steg. Ser du, Göstan, återtog majoren, i det han åter tände sin pipa På ett af de ljus, som korporalen ändtligen inburit. Jag har sjelf fallit för samma komplott, utan att ens riktigt veta om det förr än nu. Från min ungdom har jag batat äktenskap och känt vämjelse och ömkan med qvinnor och barn. Då flyttade för en tid sedan dessa glada och förnöjda menniskor hit. Jag tvingades att se deras lycka, och jag tvingades att erkänna hur dumt och blindt jag dömt hittills. Det är mycket dumt att göra sig upp ett system i fråga om dessa sakerp, tillade majoren djupsinnigt. Förbannadt dumt! Den der unga qvinnan har lär mig mera vishet och förstånd än jag ville till: stå. Du skulle hört henne för ett par daga sedan, hur klokt och dugtigt hon talade. Jag blef invigd i den gladaste cch helsosammäåste filosofi, som troligen fins här i verlden. Upp Igiften af vårt Hf är till största delen att var: Ne nöjda vi kunna. Denna uppgift ha de de båda barnen löst på ett rasande brasätt