—pmeeww NS —— —
några hårda ord, skrifna på ett öppet pappern,
sade Ernst bittert.
Ack, låt oss ej tänka derpå,, sade hon sakta
och läste åter igen pianot.
Det måtte vara en kanalje den der onkeln;,
sade majoren med en min och ton, som han
ansåg för mästerlig, men som med ens öpp-
nade öfverstens ögon.
Kanalje! Hvad tusan såger du för slag,
major ? utbrast gästen, röd i ansigtet.
Jo, jag säger ...
Åh, du är med i en förbannad komplott,
det är saken det, afbröt öfversten med hetta.
Om jag äfven det vore,, svarade majoren
med trygghet, så var den komplotten ganska
god.
Hans gäst svarade ej. Han steg upp och
mätte golfvet med tunga steg.
Ser du, Göstan, återtog majoren, i det han
åter tände sin pipa På ett af de ljus, som kor-
poralen ändtligen inburit. Jag har sjelf fallit
för samma komplott, utan att ens riktigt veta
om det förr än nu. Från min ungdom har
jag batat äktenskap och känt vämjelse och öm-
kan med qvinnor och barn. Då flyttade för
en tid sedan dessa glada och förnöjda menni-
skor hit. Jag tvingades att se deras lycka,
och jag tvingades att erkänna hur dumt och
blindt jag dömt hittills. Det är mycket dumt
att göra sig upp ett system i fråga om dessa
sakerp, tillade majoren djupsinnigt. Förban-
nadt dumt! Den der unga qvinnan har lär
mig mera vishet och förstånd än jag ville till:
stå. Du skulle hört henne för ett par daga
sedan, hur klokt och dugtigt hon talade. Jag
blef invigd i den gladaste cch helsosammäåste
filosofi, som troligen fins här i verlden. Upp
Igiften af vårt Hf är till största delen att var:
Ne nöjda vi kunna. Denna uppgift ha de de
båda barnen löst på ett rasande brasätt