barn, nvnlket min svärmoder jemväl gillade. Detta
tillgick så hastigt och oförberedt, att jag icke ens
tänkte på huru mycket min svärmoders disponibla
qvarlåtenskap kunde utgöra, eller huru mycket hen-
nes andra son hade hos den äldste att fordra; och
I säkert är, att äfven om det fallit mig in att tänka
Iderpå, jag då icke kunnat med någon tillförlitlighet
I beräkna det ena eller andra af dessa förhållanden;
ILika säkert är ock, att min svärmoder icke tänkte
eller beräknade något sådant, eller har någon del i
testamentets uppställning och ordalydelse. Att nu
luti denna handlings ordalydelse vilja finna ett bevis,
att den omtvistade summan vid testamentets för-
fattande varit af mig beräknad bland min svärmo-
ders tillgångar, skulle förutsätta ingenting mindre,
län att jag då icke kände till det qvitto jag inne-
hade, eller åtminstone dervid icke fästade den be-
Itydelse, som jag sedermera uppgifvit. Denna förut-
sättning är likväl så uppenbart orimlig och advo-
Ikatorisk, att jag ingalunda befarar, att kongl. hof-
lrätten derpå fäster något afseende, än mindre låter
den gälla såsom domskäl.
I Af min svärmoders broder, brukspatronen Fredrik
Westerberg, som nästan dagligen besökte min svär-
moder, har jag begärt och erbållit en skriftlig be-
rättelse om hvad han har sig bekant, af något in-
flytande på denna sak; och min svärmoders syster,
Jenkan, fru öfverstinnan Charlotta Rehnberg, född We-
sterberg. har uti enskildt bref, utan att jag satt så-
dant i fråga, eller derom framställt någon begäran,
Imeddelat mig sin opinion i saken, jemte grunderne
derföre; och ehuru personerne äro jäfvige, förtjena
dock deras uppgifter, såsom gjorde af fullt trovär-
dige personer, vida mera uppmärksamhet, än alla
vederparternes framställningar, hvadan jag får här-
hos upplysningsvis till kongl. hofrättens kännedom
samma handlingar öfvyerlemna.
) Det testamente, som min svärmoder i början af
Isin sjukdom, vid ett tillfälle då jag var frånvaran-
de på landet, upprättade, och hvilket då förseglades,
så att jag icke förr än efter hennes död närmare
I kände dess innehåll, bifogas ock härjemte; och jag
hemställer, om det är sannolikt att då bon sålunda
förordnade om sin kontanta tillgång, hon skulle un-
I derlåtit nämna ett ord om den större kontanta till-
gång bon haft innestående hos mig, derest hon icke
vetat, att den redan varit qvitterad och i följd deraf
icke disponibel.
För den händelse att kongl. hofrätten emot all för-
modan skulle gilla lagmansrättens dom, eller det slut
hvari lagmansrätten stannat i saken, så vidt den mig
rörer, lärer det vara uppenbart, att det belopp, som
bör af mig utgifvas, icke nu kan af domstolen be-
stämmas, utan måste bero på närmare utredning och
derpå skeende skifte. När jag i allo bestridt käro-
målet, måste deraf följa, att jag ock bestridt alla dess
delar och således icke får antagas hafva medgifvit
att mine vederparters andel i boet efter min svär-
moder utgör sex sjundedelar. Lika litet må anta-
gas, att arfsföreningen blifvit å min svärmoders sida
fullgjord, hvarom hon, i sådan händelse, icke sak-
nat qvitto å sitt exemplar deraf. Jag har velat und-
vika allt ordande härom, emedan jag haft den öf-
vertygelsen, att det kunnat, utan skada för min sak,
undvikas, och emedan jag icke någonsin ämnat väcka
någon fråga derom, under förutsättning och fast hopp,
att jag genom det erhållna qvittenset skulle skyddas
från alla vidare utbetalningar i följd af arfsförenin-
gen, efter min svärmoders död.
När nu emellertid sig visat, att en domstol kun-
nat, på sätt som skett, kringgå detta qvitto, och ge-
nom godtycklig tydning deraf ådömma mig ytterli-
gare betalningsskyldighet, samt mina vederparter sy-
nas vidhålla den föreställningen, att arfsföreningen
blifvit å min svärmoders sida fullgjord, nödgas jag i
allo bestrida detta och till bevis derföre återkalla i
deras minne en del af de för dem ingalunda obe-
kanta förhållanden, hvilka jag förmodar, att mina
vederparter, af aktning för deras moders minne, icke
förneka, emedan de derigenom skulle tvinga mig att
offentligen utreda flera förhållanden, hvilka de, så
väl som jag, borde önska för alltid glömda.
Ehuru min svärmoder vid arfsföreningstillfället för
sin del i boet först yttrade sig nöjd med mitt an-
bud af 3.000 rdr banko årligen, jemte rättighet att
medtaga de möbler och husgerådspersedlar hon för
sin bosättning i staden behöfde, och jag sedermera
utan invändning medgaf, att hon särskildt finge för-
säkras om det kapital, som hennes rådgifvare an-
såg henne för sin säkerhet ytterligare behöfva, för-
stod hon icke bättre arfsföreningen, än att hon ge-
nast derefter, utan att afvakta den tid, som var be-
stämd för bouppteckningens förrättande, företog sig
att uppteckna och inpacka allt hvad som fanns på
stället och hon ansåg böra till hennes och hennes
mans bo, och således äfven sådant som hon i sin
lifstid aldrig behöfde eller begagnade; hvarefter hon
dagen innan jag skulle utresa till bouppteckningen,
inflyttade till staden och böll med sitt åkdon på min
gård samt lät genom sin betjent säga mig, att jag
vid min utresa till Östanå borde medtaga knif och
gaffel med hvad mera jag för min person behöfde,
emedan hon redan inpackat sitt silfver och linne m.
m. Hon missförstod äfven arfsföreningen iså måtto.
att hon från bouppteckning uteslöt och för sin en-
skilda räkning bibehöll, ibland annatden revers å 3,533
rdr 46 sk. banko, som fanns i boet, utgifven al hen-
nes äldste son den 4 Maj 4838; och utan att tillfråga
mig ett ord, fortfor hon, att genom sina fordna tjen-
tehjon gi:ra föreskrift om insändning, afän det ena,
in det andra, till dass slutligen, då betjenten Blom-
Ivist uppkom till mig, med tillsägelse, att storbåten.
kulle lastas och insändas med den potatis, som fanns
rid gården, jag afböjde detta, med det förklarande,
Itt om min svärmoder önskade något sådant, hön
äkerligen derom vände sig till mig direkte.
Nya vid bouppteckningen icke kände skulder haf-
ja äfven yppat sig. Egendomen vid Kammakarega-
an, såld för bristande liqvid, å exekutiv auktion
terköpt och ånyo såld för 46,666 rdr 32 sk. är i
ouppteckningen upptagen till 29,000 rdr banko.
2gendomen vid Skanstull såldes ock betydligt un-
ler dess bouppteckningsvärde, och egendomen å Djur-
ården, med ett bouppteckningsvärde af 412,060 rdr
ko, är af den beskaffenhet, att den knappt kan säl-
as till något pris.
Dessa förhållanden, jemte flera andra, som min
värmoder noga kände och hvilka ock i sin mon in-
erkade på hennes beslut att qvittera arfsföreningen,
orde ock icke blifva utan inflytande på bestämman-
e af vederparternes fordringsanspråk.
Något vidare anser jag icke behöfva anmärkas e-
not kärandernes ändringssökande, hvarå jag bestri-
er allt afseende. Stockholm den 42 Maj 1847.
Er. Sam. Boström.
(Forts. följer.)
RÄTTEGÅNGS- ocH POLISSAKER.
Då i går af rådman Alexandersson, såsom ordfö-
ande i Rådhusrättens 6:e afdelning, ransakningen
rtsattes uti det förut vid Kämnersrättens 9:a af-
elning handlagda målet rörande dråpet å gatlägga-
en Abrahamsson, fortsatte enkan Lundberg att neka
II någon betydligare delaktighet i våldet, och so-
ön I ara fFrådell sl fnna. fritana nmindsin skon