i(F DR PVRSAVE. KSR I BURRAVUSA FAR BASS: SSA BIKE IvA,
4 så länge hon lefde, ordentligt erlägga det årliga un-
-Iderhåll af 3000 rdr bko, som henne enligt arfsföre-
sJningen tillkom, hvilket ock mine vederparter uti
I stämningen benäget erkänt.
d
5;
a
När jag den 23 Mars 4844 inställde mig hos min
svärmoder och till henne aflemnade 4,500 rdr bko
för det halfår, som med den 4 nästföljande April
ingick, omnämnde hon, att Gustaf, hennes äldsta
son, låg efter henne för att utan valuta få tillbaka
en förbindelse, som han den 4 Maj 41838 gifvit
,henne å 3,333 rdr 46 sk. bko, med hvilket belopp
i hon förut liqviderat åtskilliga hans skulder, och
hvilket belopp, efter min svärmoders disposition, och
jemlikt särskilda, af hennes bemälde son samma dag
afgifna reverser, skulle ett år efter hennes död ut-
betalas med en fjerdedel till hvardera af hennes öf-
riga söner och min hustru. Hon yttrade vidare, att
hon härom icke ville något besluta, innan hon hört
min tanka; cch som jag förut, då fråga härom fö-
revarit, undvikit att svara härpå, äskade hon nu
,Imitt bestämda yttrande. Jag upplyste då, att för-
I bindelsen funnits i boet före min svärfaders död,
loch således vid bouppteckningen efter honom bordt
Jaf henne uppgifvas ibland tillgångarne, samt att den
I följaktligen enligt arfsföreningen tillhörde mig och
.Jicke henne, ehuru den, såsom åtskilligt annat, ge-
-Inom missförstånd kommit att af henne innehafvas.
- Utan att säga mig hvad hon i anledning häraf
-Itänkte vidgöra i den väckta frågan, tycktes hon vilja
, undvika vidare ordande derom, men upptog dock
,min framställning med mycken välvilja, hvilket gaf
j mig anledning föra samtalet på arfsföreningen. Il
afseende derpå upplyste jag, hurusom den kommu-l
:
L
ka
nikabla egendomen i sterbhusen realiserats vida un-
der dess efter bouppteckningen beräknade värde, och
;!hurusom fideikommiss-egendomen, i anseende tilll.
dess ytterst förfallna och vanhäfdade skick samt den
år 4841 inträffade missvext på höstsädet gifvit be-
tydlig förlust i stället för behållning. Jag omförmälde
ock, att arfsföreningen innefattade ett bestämdt miss-(
tag, i det den tillerkändg henne såsom en på fidei-
: kommiss-stiftelsen grundad rättighet att åtnjuta 2:ne
lärs reveny af fideikommiss-egendomen; hvarpå hon,
afbrytande mig, svarade med dessa ord: Ja, om det
.I;sednare har jag dock hört olika meningar, men det
förra känner jag, och dessutom har du betalt utl
Itill mig så stora summor, du har hjelpt mina släg-l:
tingar och du har sjelf många barn, så att jag icke
Ivill påyrka att den der summan skall efter min död
utgå, utan om du tar hit arfsföreningen så skalll.
Ijag qvittera den.,
Jag tackade henne för detta löfte och tillade, det
ljäg ansåg mig kunna med godt samvete emottagal
Idet såsom både billigt och rättvist. i
I Jag reste några dagar derefter till Östanå, der jag
hade mitt exemplar af arfsföreningen förvaradt; ochl
när jag återvände derifrån, tog jag dokumentet medl!
mig till staden, samt inställde mig dermed hos min
svärmoder Onsdagen den 3 April 41844, kl. emellan
4 och 5 på eftermiddagen. På min fråga huru honli
mådde, nämnde hon, att hon några dagar varit be-li
svärad af andtäppa; men som sådant ej så sällan ll
inträffade, fästade jag mindre uppmärksamhet derpå,
Isärdeles som hon i öfrigt var så parerad, attjag an-li
såg henne färdig att stiga i vagn, för att fara tilll:
hr kaptenen Gustaf Sköldebrands Svärmoder, enke-le
fru Hård, till hvilken äfven jag och min hustru voro lt
bjudna samma afton. Efter hennes önskan skref
jag ett koncept till en motiverad afsägelse af detl!c
kapital, som efter hennes död borde af mig utbeta-
las till hennes sterbhus; och sedan detta koncept,
som upptog ungefär ?, af en sida, var färdigt, fram-
å arfsföreningen och med det öfriga öfvergå på föl-!
jande sida, som tillhörde ett ark; hvarpå ingenting
var förut skrifvet. Sedan hon derefter satt sig ila
position ait skrifva, yttrade hon; men ska det be-
höfvas så der långt — är det ej nog om jag skrif-
ver till fullo betaldt; hvarpå jag svarade: Ja, som fi
mamma hehagar,; emedan jag visste att hon, såsom ip
mindre öfvad i skrifkonsten, var besvärad af attla
mig hvad som deraf sednare följde. Hon tillade:lje
Jag skall sätta dit mitt sigill, så är det så mycketn
säkrare. Sedan hon derefter verkställt påskriften!k
och försett den med sitt sigill, återtog jag dokumen-
tet och yttrade efter dess påseende, likasom för att
bry henne: men nu har mamma qvitterat så, att!s
jag kan låta bli att hädanefter betala det årliga un-
derhållet om jag så viil, hvarpå hon fryntligt gen-n
mälde: det behöfver jag ej frukta, nog vet jag attih
jag får af dig hvad jag ska. Men ett skall duin
lofva mig, att detta får vara oss emellan så länge,
ty jag har lofvat mina barn att de skulle få ärfvalk
kapitalet efter mig, och få de nu veta detta, såla
blir det bara bråk. - Å
Jag försäkrade, att hon utan hinder af qvittensets in
vidsträckta ordalydelse skulle hädanefter såsom hit-ri
tills ordentligen utbekomma sitt årliga underhåll;lri
och jag erinrade tillika, att det vore önskligt, om
hon ville meddela hvad som skett åt sina söner;mn
men som detta var hennes ensak och jag när somjlk
helst var i tillfälle åd-galägga billigheten och rätt-h
visan af. eftergiften, så fick detta bero på hennesls:e
eget godtfinnande. ! h
Jag medger gerna, att denna föreställning kunnat lle
göras-mera-—enträget, Ovir jag tilistår öppet, att an-!H
ledningen hvarför så ej skedde var den, att jag be-
farade, satt om min svärmors penningetörstige söner, h
af underrättelsen härom uppretade, började oron ocijor
bråka med henne, kunde hon, för att få frid medlm
dem, möjligen vända sig till mig med begäran attlve
låta eftergiften förfalla, hvartill jag i sådant fall svär-h
ligen kunnat vägra mitt sam.ycke. bi
Hvad min svärmoder vid detta tillfälle yttradelhi
och bestämde om det sålunda eftergifna kapitaletsce
fördelning emellan mina barn, hörer icke hit attlaf
upplysa; men säkert är, att icke det ringaste vilkor ål
fästades vid eftergiften till fördel för någon af hen-
nes söner. Lika säkert är dock, att jag enskildtlaf
egentligen icke ämnade begagna eftergiften emot nå-
gon annan än den yngsta. Den äldsta hade nemli-
jemte derå upplupne räntor, som rätteligen tillhördelni
mig, redan åtnjutit sin ungefärliga andel af det om-på
;vistade kapitalet. Den andra hade jag ansett värdl!m
att hjelpas, och i följd deraf under flera årstid up-
pehållit såväl med betydliga kontanta försträcknin-
sar som med min kredit. Den beredvillighet, hvar-
med jag städse gått honom tillhanda, hade bordt öf-
vänskap och tacksamhet, hvarom han så flitigt för-
äkrat mig, gjorde att jag ansåg något missförständlo3
rån hans sida icke möjligt. sol
Efter slutadt samtal med min svärmoder i detta go
imne nämnde hon, att hon tackat för bjudningen till lhv
nkefru Hård, under förebärande att hon vore Opass-
ig, och hon bad mig säga detsamma; När jag här-
ill svarade att jag icke kunde så narras, samt upp-hvy
nanade henne att göra mig och min hustri säll-dre
kap, förklarade hon, att hon vore mindre road af!me
judningen till fru Hård, emedan hon der fick höra
m att hon hade så :mycket m. m., men att frulver
lård icke fick ut hvad hon skulle hafva af sin måg lick
ch ändå gjorde så mycket för honom och hans fa-
viljs underhåll. Till er deremet — tillade hon slut-fmi
gen — skall jag nästa lördag komma om iag änllag