deraf skuvte hafva något mehn. Detta löfte
genast presidenten af egen maktfullkomlig-
het; (inför rätta förklarade han att han allt-
jont tänkt att så förfara), och d. 16 Maj an-
ställdes visitation hos Ohm. Under visitatio-
nen sökte denne att i fickan söndergnugga ett
papper, men då detta bemärktes af konstablen,
framdrogs papperet och befanns vara ett bref
från DEster; det bref på hvilket hela ankla-
gelsen mot Waldeck hvilar. — Detta bref, som
det mig synes, ett rigtigt pecorale, börjar på
följande löjliga sätt: Käraste Ohm! en man
skrifver till dig som står i spetsen för ett parti,
som är förbunden med samma partis hufvud-
män i Frankrike. En man skrifver till dig,
som ännu har den iden, att spela en Robes-
pierre,. Vidare innehåller det en underrättelse
om partiets afsigt att mörda konungen i Preus-
sen och prinsen af Preussen, redogörelse för de
stridskrafter, de hafva att påräkna, m.m. samt
angifver Waldeck såsom den ende, hvilken jemte
Ohm bör hafva kännedom om saken. Brefvet
var undertecknadt med DEsters namnteckning
öfverstruken. Som bilaga antyddes medfölja
förbundets (Todtenbund) statuter. Dessa sta-
tuter, skrifna med Ohms hand, samt en mängd
andra papper togos i beslag. Ohm arrestera-
des och fördes till polispresidenten, dit tillkal-
lades Gödsche; presidenten aflägsnade alla vitt-
nen, aflägsnade sig slutligen sjelf, och när ban
återkom voro både Ohm och Gödsch2 försvun-
nal; Så ville hr v. Hinkeldey lösa sitt löfte.
Ohm for till Hamburg och fortsatte derifrån
sin korrespondens med hr Gödsche. Men all-
männa åklagaremakten var ej belåten med en-
dast de DEsterska brefven; den behöfde äfven
Ohm som vittne och presidenten måste der-
före beqväma sig att från Hamburg låta åter-
hemta honom. På grund af de i brefven fö-
refunna yttranden om Waldeck, blef denne
samma dag som Ohm undkom fängslad och
hans papper beslaglagde. — Straxt efter Ohms
insättande i häkte anhöll Gödsche om rättig-
het att-tillsända honom några böcker; detta
beviljades, men i bokpaketen fanns en lapp in-
stucken, som antydde att G. hade i sitt för-
var papper, som tillhörde Ohm. Denna lapp
upptäcktes naturligtvis, och husvisitation an-
ställdes hos G. der man nu träffade flera pap-
Per, och bland dem den intressanta korrespon-
densen emellan Walter och Katte, som bäst
kunde upplysa om Ohms i grunden sant loyala
tänkesätt.
Förundersökningen drog långt ut pä tiden
och först sedan Waldeck sutit 6!7, månader i
fängelse framkom anklagelseakten, deri W. och
O. anklagas att utan att yppa det för öfver-
heten hafva haft medvetande om ett förslag,
som hade för afsigt att, under sträfvandet ef-
ter en enig odelbar social-demokratisk republik,
omstörta preussiska författningen och stämpla
mot öfverhufvudets lif. — Besynnerligt nog
framgår ur hela denna akt, att det, hvarom
frågan hufvudsakligast vände sig, DEsterska
brefven, blifvit på så godt som god tro an-
tagna för äkta. Den offentliga undersöknin-
gen, oaktadt den blott varade 5 dagar, afslö-
jade dock den gemena väfnad af förfalskningar
och lögner, på hvilken hela anklagelsen var
byggd, något som ej kriminaldmaren på 6Y, I
månad medhunnit. Redan efter första sessio-l
nen var allmänna meningen den, att W. skulle
frikännas. Waldeck uppträdde och försvarade
sig mot alla anklagelsepunkterna med klarhet
och värdighet samt ett lugn, som ej hos ho-li
nom lär vara vanligt. Ohm, som under för-
undersökningen spelat den förstockade repu-
blikanen, den der ej ville gifva några upp-!
lysningar om sitt partis planer, men dock Ia- ;
tit förstå att brefven voro äkta och genom
detta uppförande hos undersökningsdomaren
ännu mera stärkte misstankan att Ohm och i!
Waldeck spelat under samma täcke: Ohm slog!
nu om, och framställde sig som Korstidnin-!
gens rapportör; då det förehölls honom, attl!
han förut utlåtit sig annorlunda, var hans van-(
liga svar: Dann habe ich geloben (då har jag!
ljugit). Sedermera visade det sig att de DE-Js
sterska brefven voro skrifna af annan handl!l
(om af Ohm kunde ej med säkerhet afgöras);å
både dessas innehåll, deras staffel och stylen till-
kännagåfvo det; vidare yppades att Ohm, som
yttrat sig vara intim bekant med Waldeck ochl!
DEster, aldrig ens talat med den förstnämnde
och väl trängt sig på DEster vid dennes för-S
sta ankomst till Berlin samt hjelpt honom vid!
hyrandet af ett rum, men sedan såsom miss-
tänkt af honom blifvit bortstött; DEsterskalc
brefven befannos förseglade med ett petschaft,r
som Obm lånat i det hus der han bodde.
Waldeck hade; enligt allas samstämmiga vitt-
nesbörd, alltid förklarat sig för konstitutionenr
och emot republiken, hvilken han sagt sig ansel
)
I
ä
d
h
Ar
omöjlig och för Preussen utan gagn; han hadel
vid arbetsoroligheterna i Oktober 1848 genom
sina tal sökt lugna sinnena och återställa enig-
heten emellan arbetare och borgare. Dessa
och flera andra bevisade fakta gjorde snart ut-
gången otvifvelaktig, också företedde sista ses-
sionsdagen det egendomliga, att allmänna åkla-o
garen och Waldecks försvarare, advokaten Dorn,9:
liksom utbytt roller; den sednare, som ej vi-8
dare hade nödigt att försvara sin klient, upp-Js!
trädde med förebråelser mot allmänna åklaga-ä
remakten, och den förre ursäktade sig och em-k
betsverket i sina slutpåståenden och, vändande g
sig till juryn, yttrade han: ,Det är fullstän-D
digt bevisadt att dessa bref äro ett bofstycke,
att de äro förfärdigade för att bringa en man
i förderfvet. Vi beklaga djupt att det så vida
kunnat lyckas -och, som vi från början hand-
lat efter vår öfvertygelse, så, vilja vi äfven i
dag icke låta tillfället undgå oss att uttala
denna vår öfvertygelse: Mina hrr Jjurymän,
N skolen mot den anklagade Waldeck uttala: C
tcke skyldig,. Hvad Ohm angick, så ansåg han f
att. denne äfven borde förklaras icke skyldig 1
till vetskap om den högförrädiska samman-)
svärjningen, då, vaktadt alla Ohms lögner, in-
gen sådan existerat; men förbehöll sig att mot fö
Ohm få anlägga en ny anklagelse, gående derpå lä
sla I an NE N RR
17