tvärsäker, och i vredesmod knöt han sin hand
emot det olyckliga fönstret.
Majorn fann den vanliga. korngrynsgröten
serdeles delikat, ehuru korporalen i sin be-
dröfvelse ansenligt vidbränt den, och upp-
muntrade gamle Rask med ett gladt och.ral-
jerande samspråk under det han afkläddes.
Alla dessa tecken och under tillskyndade
dock den ängsliga korporalen en sömnlös natt,
och med bäfvan tog han i låset till sängkam-
maren morgonen derpå. Han hostade för att
som vanligt kunna skrika sitt hollah! nog
högt för att höras i hela qvarteret och lyssnade
ett ögonblick. Majoren var redan uppe. Ett
Hifligt intryck hade väckt honom lika säkert,
men med mindre buller än korporalen, och helt
fryntligt nickade han åt sin gamle: tjenare.
Korporalen ryste dervid, tyckte sig se åtskil-
liga dåraktiga grimaser i de välbekanta dragen,
och fann besynnerligheter i allt hvad majorn
företog sig. ,
Han skyndade ut till fönstret och satte sig
småleende ned. Efter en stunds otålig väntan
såg han den unga frun utkomma i det yttre
rummet. Hon slog upp föastret och sände
lissom en vänlig helsning öfver till den gamle
majorn i sitt glada leende och sina solskens-
blickar. Hon putsade af fönsterposten och rät-
tade gardinerna, böjde sig ned, strök håret
slätt på den lilla flickan som hade sprungit
efter henne. N
Majorn vred sig otåligt fram och åter på
stolen, liksom dessa små bestyr oroat honom.
Nu vände hon sig om och stadnade förvånad.
Sedan hon stått en stund orörlig, ilade hon
snabbt öfver golfvet och stannade vid ett vac-
kert fortepiano, som. prydde väggen midt emot.
Ton beskådade det med undräånde blickar och
några steg tillbaka för att liksom rätt upp-
tta denna oväntade syn.
Erast) ropade hon derefter i hög och ifrig
Sieg