mms —— Lee bom—— Är kse— 2 2si— 2 ——— mo ,Hvad mumlar du om, du ser så bister ut?if återtog majorn, strängt blickande upp från sins soppa. Om du visade ett vänligare ansigte och ! ej såg ut som ett suräpple jemt, så skulle ma-l: ten smaka bättre. . Kor, oralen aflägsnade sig med en betänkligl. skakning på hufvudet. Nu är jag rädd attl gikten är i antågande också, sade han inom sig med en lätt suck. Om majorn reflekterat öfver sin sinnesstämning, så bade han visst gifvit den samma orsak, men nu märkte han ej hur hans grannars lyckal gjorde honom missnöjd och afunds uk. Han märkte ej ens att han intresserade sig för dem, och fastän han efter middagen genast åter inbg den plats, hvarifrån han kunde se dem, så trodde han dock att han önskade undily dem. Han sig hur den unga äkta mannen, efter att ännu en timma ha sysselsatt sig med sin skrifning, som en uppmuntran, ett slags lön för sin flit satte sig att läsa högt för sin hustru. Det var så lugnt, så trefligt, så gadt derinne, att den gamla majorns rum blef ännu mörkare och dystrare vid j-mförelsen. Han fann det också och försökte åtskilligt för att liksom liftva upp det. Fåfängt etdade den gamla korporaen en förfärlig brasa i den sto:a kakelugnen. Majorn tyckte att hans tjenste:ude slog veden i goifvet på ett högst oskicklist sätt, kas ads sig sjelf efter så lång ban var, och sträckte sin: srofva stöflar ända fram till miäjorns stol. Dsa stackars korpralen visste ej mera hvad han skulle göra eller låta, och var riktigt radd att öppna dörrn til det rum der hans vresiga husbonde satt. . Det blef ingen flyttning af för majorn och ban påminde ej derom. Han hade en gång fö! alla slagit ned sina bopålar vid det märkvärdiga fönstret Det blef en omedveten vans alt beirasta grannarnas hemlif, och som de e anade att de bade en åskådare, fick majorn si b tee tlifälle dertilt Det blef honom inn; som småningom förvandlade : sståen e-det-af hans trefnad. Det vai som Jefde han med d:u uti doma 1 la glad