RASEN svarade majorn med hetta. ,Prisa er sällhetd så mycket ni vill, mina vänner, men jag skalllf också innerligen prisa min lott så länge jagv lefver. Det är derföre att ni ej försökt något I annat, ej sett in i ett motsatt förhållande, som j ni sjunga sådana lofsånger. Jag känner för väl till verlden, jag. Jag hade en stackars vän och 1 kamrat,, återtog han, sättande sig tillrätta i soffan. Det var en bra och dugtig pojke, glad s och frisinnad som fågeln i luften. Han var ej rik, men i hans rum rådde ändå ett slags lyxl:s och beqvämlighet. Hans garderob var alltid utsökt elegant. Han behöfde aldrig neka sigl ett rimligt nöje och kunde ofta förskaffa andra sådana. Han kunde hjelpa fattiga kamrater. Han kunde följa sina små nycker och uppfylla sina önskningar. Hans affärer voro, för en ensam person, mycket goda. Med ett ord: han var lycklig och prisade sin lycka. Nå hvad hände? Majorn drog ett djupt drag ur pipan och hans ögon gnistrade genom rökmolnet. ,Först kom han in som adjutant i ett hus der frun lade an på honom med alla möjliga satans knep; och när han, sora fann henne gammal och löjlig och rättvist föraktade henne, en dag tillsammans med några kamrater, på ett värdshus, gycklade öfver hennes löständer och hennes koketteri, råkade föremålet för detta gyckel att vara i rummet näst intill. Detta fick min stackars vän snart umgälla, och det på ett sätt som förargade 0ss alla. Några år sednare lade en gammal kanalje till gouvernant ut sina nät för honom och hon tråcklade in honom så förbannadt, att han blef alldeles förvandlad och bortbytt. Hela dagen satt han så lek om näbben och läste poesier, der gouvernauiten gjort sivu? Ömma anteckningar i margi Siagnelius Iaer och fan och mor voro kan spis. Alta nöjen sam han förr njutit säden lefnadslust, voro nu lun pm, — liga — och så der vi diet