meertsemvevaOrengRRESSSSSAAAAAAA Bekänn, qvinna, att ni med djefvulsk elakhet spelat rollen af spöke, för att antingen förmå fröken att lemna slottet eller att genom en ständigt underhållen fruktan förkorta henos i och derigenom påskynda hennes hädanard.n Jag bekänner! stånkade Veronika. Bekänn vidare, fortfor munken med förskräcklig röst, att ni genom era listiga konster, i förening med det skändligaste förtal, beröfvat frökens bror sin ädla morbrors ynnest och välvilja. Bekänn! ropade han, hållande framför henne den grinande dödskallen; bekänn eller skall du inom ett ögonblick blifva lik denna dödskalle.n Jag vill bekänna allt, stammade den tillintetgjorda hushållerskan. Nu upphof den förvånade majoren sin röst och uppsteg från soffan. Millioner skock tusan granater, hvad betyder det? Hvem vågar här att hålla dom öfver mitt folk? Är djefvulen lös? Han har varit lös, min goda morbrorp, svarade munken med förändrad röst, i det han aftog masken och befriade sig från munkkåpan; men jag hoppas att för alltid hafva fördrifvit honom. Denna elaka qvinna, som nu står här i en nunnedrägt och med mjölhvitt ansigte, har under flera månader agerat spöke, för att förskräcka min stackars syster, som derigenom blifvit bragt nära grafvens brädd. Christine, som af spöket hotades med döden, om hon för någon omtalade andesynen, måste Hkväl slutligen, drifven af förtviflan, gripa sig an och meddela mig hemligheten. Jag gissade genast rätta förhållandet med detta spökeri, skyndade hit, förenade mig med några tillika med slottets bet t utstå 2 Veroniko för all mig ul sr a mod dess och bekämp