a
Jesus Maria! Helige Josef! Min sista stund
är kommen, jemrade sig nunnan, utan att våga
kasta en blick på den förmenta fröken från
riddarsalen.
pHvad står på, frågade den blinde, förar-
gad öfver att på detta sätt blifva störd. Då
han blott hörde Veronikas röst, men icke kun-
de se hennes förklädning och den förskräckelse
som stod målad i hennes ansigte, sade han helt
lugnt: Säkert har katten kommit öfver en grädd-
skål eller har ett glas blifvit sönderslaget. Be-
synnerligt förekom det äfven, att den verkliga
fröken Christme icke visade hvarken rädsla el-
ler förvåning öfver nunnans och den af henne
medförda förmenta frökens oväntade besök,
utan att tvertom ett glädjeskimmer spred sig
öfver hennes ansigte som med en matt rod-
nad färgade hennes bleka kinder.
I samma ögonblick nunnan öppnade sin mun
att tala uppstod ett buller utanför dörren och
afmätta jättesteg, hvarunder golftiljorna svig-
tade, hördes närma sig.
Han kommer, det är han, skrek nunnan
Veronika. Munken kommer!
Med en förtviflad ansträngning gjorde hon
sig fri från sin börda, hvilken föll burdus i
golfvet. Derpå störtade hon fram till den
verkliga fröken Christine.
Ni är from och god, suckade hon; bed
för mig, arma synderska. Jesus Marial Der
kommer han ...o
Munken nyttjade likväl vanligtvis icke jern-
heskodda stöflar, utan på sin höjd lädersulor
under de bara fötterna, så att den spökande
munken minst borde haft tio fötter för att
åstadkomma ett så förfärligt buller. Men hvem
förmår väl att under en dödlig ångest anställa
sådana betraktelser?
Nunnan sjönk ned på sina kvän, då mun
genom den öppnade dörren tilltalad
e henne