a Jesus Maria! Helige Josef! Min sista stund är kommen, jemrade sig nunnan, utan att våga kasta en blick på den förmenta fröken från riddarsalen. pHvad står på, frågade den blinde, förargad öfver att på detta sätt blifva störd. Då han blott hörde Veronikas röst, men icke kunde se hennes förklädning och den förskräckelse som stod målad i hennes ansigte, sade han helt lugnt: Säkert har katten kommit öfver en gräddskål eller har ett glas blifvit sönderslaget. Besynnerligt förekom det äfven, att den verkliga fröken Christme icke visade hvarken rädsla eller förvåning öfver nunnans och den af henne medförda förmenta frökens oväntade besök, utan att tvertom ett glädjeskimmer spred sig öfver hennes ansigte som med en matt rodnad färgade hennes bleka kinder. I samma ögonblick nunnan öppnade sin mun att tala uppstod ett buller utanför dörren och afmätta jättesteg, hvarunder golftiljorna svigtade, hördes närma sig. Han kommer, det är han, skrek nunnan Veronika. Munken kommer! Med en förtviflad ansträngning gjorde hon sig fri från sin börda, hvilken föll burdus i golfvet. Derpå störtade hon fram till den verkliga fröken Christine. Ni är from och god, suckade hon; bed för mig, arma synderska. Jesus Marial Der kommer han ...o Munken nyttjade likväl vanligtvis icke jernheskodda stöflar, utan på sin höjd lädersulor under de bara fötterna, så att den spökande munken minst borde haft tio fötter för att åstadkomma ett så förfärligt buller. Men hvem förmår väl att under en dödlig ångest anställa sådana betraktelser? Nunnan sjönk ned på sina kvän, då mun genom den öppnade dörren tilltalad e henne