viliserade verlden kända mästerstycken: Ora-
torium, Skapelsen och Årstiderna. Han var
65 år gammal, då han ännu med ungdomens
hela värme komponerade Skapelsen. Obeskrif-
lig var den bänryckoing och förvåning, som
detta sublima stycke, då det första gången
uppfördes, åstadkom. Det icke allenast in-
bragte kompositörn ansenliga summor, utan
blef äfven såväl i Wien som andra städer upp-
fördt, till förmån för de fattige. Sedan, ofta
till detta ändamål användt, har det inbringat
millioner åt den lidande menskligheten. Så-
ledes har Josef Haydn icke allenast gjort sig
ett odödligt namn, utan skall äfven både nu
och i den aflägsnaste framtid genom sina ge-
nialiska arbeten gagna de olyckliga, hvilket
redan under den store konstnärns lefnad ut-
gjorde hans älsklingstanka.
Ifrån år 1802 aftog Haydns helsa allt mer
och mer. Han dog den 31 Maj 1809, lika
ärad på sin ålderdom, som obemärkt i sin
ungdom, hvilken han måste tillbringa uti en
ständig kamp med nöd och bekymmer. Ut-
märkelser af alla slag bevisades honom under
hans sednaste lefnadsår; ibland annat erhöll
han af magistraten i Wien den stora borgar-
medaljen, för den utmärkta välgörenhet han
visat de fattige i denna stad.
Denne mans lefnad visar oss tydligt Försy-
nens visa skickelser, och lärer OSS tillika, att
det sanna snillet äfven under missgynnande
förhållanden banar sig väg genom alla hinder.
————
— TIDEN FÖRBÄTTRAS. Hvad nytt i dag?
frågade en köpman sin vän. — Hvad nytt? upp-
repade denne, ingentirg annat än att tiderna bli
bättre: folk börja komma på fötterna igen. — På
fötterna igen, hur skall ja å det? — Joda,
förklarade den fö m brukade åka och
rida, äro nu är inte det att kom-
ma på fölterr 1)?