DEN SPÖKANDE NUNNAN. HÄNDELSE UR JOSEF HAYDNS UNGDOMSLIF. Af GUSTAF NIERITZ. (Ur en Tysk Kalender för år 1850.) (Slut från lördagsbl.) Vi fröjdade oss alla, både inom och utom slottet., berättade Haydn många år derefter, patt den gamle herrn kommit i så goda händer och unnade gerna den elaka fru Veronika den grämelsen, att få lemna ifrån sig nycklarne. Det var äfven denna ränkfulla qvinnas konster, som frökens bror, hvilken varit på väg att blifva majorens måg, hade att tacka för förlusten af sin välgörares ynnest. Den Bode blinde herrn berömde vid bordet min nyss athörda första komposition, men ännu mer uppmuntrade mig fröken Christines yttrande, att hon plifvit lifligt rörd af mitt miserere mei, till vidare försök i samma väg., Fröken Christines ankomst till slottet verkade, likt en förstörande hagelskur på ett rikt kornfält, på fru Veronikag egennyttiga verksamhet i majorens tjenst. Då hushållerskans anseende och inflytande för hvarje dag allt mer och mer aftog, använde hon de nedrigaste ränker för att ur morbrodrens gunst uttränga den förhatliga systerdottern. Men denna gång var det förgäfves. Morbrodern insåg snart skillnaden emellan en älskad anförvandts ömma omsorger och en legd tjenarinnas, endast af egennytta och låga be. räkningar skrymtade tillgifvenhet. Lika öfverseende som majoren förut, dels af vana, dels i anseende till sin egen olyckliga belägenhet varit för sin hushållerskas fel och briän Jka mn IBänglig visade han sig nu för ln as försök, att genom förtal väcs Misstankar emot den honom inner