mp är det du? Dock nej, det är omöj-
igt.
Jag är er systerdotter Christine, min dyre
morbror,, sade den främmande damen, och
vågar väl icke hoppas att kunna ersätta er
Sophies förlust, men önskar att få blifva er
ledsagerska, er tjenarinna. Det fattades mig i
början mod att våga dettasteg, då ni för min
stackars brors skull...
,Tyst dermed, afbröt henne den blinde, nvi
äro icke allena. Var välkommen barn! Din
röst liknar så mycket min salig Sophies, att
jag redan derföre kommer att älska dig; och
då ban sagt detta, sökte han att fatta flickans
bufvud för att på hennes rena, alabasterbVita
panna trycka en faderlig kyss.
Fru Varonika hade emedlertid med vidt
uppspärrade ögon, hvilka syntes spruta eld och
lågor, åskådat denna scen, och sade med näs-
vis ton: a
Hur kunde ni skrämma nådig herrn på det
sättet? Han kunde fått slag och dött. Det
är intet på det sättet man brukar anmäla sig
hos folk.
Vill ni tigar, ropade den blinde med vre-
de. Kom, mitt barn, sade han till. syster-
dottern, låt oss tala om den hädangångna, om
min till de saligas boningar förflyttade Sophie.
Du har ju äfven känt och älskat henne, men
om din sturska och utsväfvande bror Frans
får du ej tala med mig. Han har sig sjelf
att tacka för förlusten af min ynnest och sin
egen lycka. :
Den unge kompositören, som jemte kantorn
från Haimburg var bjuden till majorens bord,
gjorde der den upptäckten att herr von Holl-
mairs systerdotter var samma unge dam, som
han under vägen träffade På värdshuset.
(Slutet följer) .