hans vapen och klingande sporrar; med ett ord,
anblicken af denne krigare med sitt i förtid
gronade hår uppväckte en känsla af vemod
hos de deltagande åskådarne, hvilken ännu mer
stegrades, då de sågo honom knäfalla framför
katafalken, som, omgifven af brinnande kande-
labrar, stod midt i kapellet. Sorgmusik upp-
fördes under messan; en musik, både originel
och märkvärdig, såväl såsom den tioårige Jo-
sef Haydns, första komposition, som för de
dervid begagnade instrumenter. Fyra basfioler
och ett par pukor, som den unge kompositö-
ren sjelf slog, utgjorde alla de instrumenter,
hvarmed musiken under messan uppfördes.
Ehuru Josef Haydn redan en tid förut öf-
versändt sin komposition till sin lärare, skol-
mästaren Frank, hade denne all möda attrent
och felfritt utföra sitt parti. Bland de under
messan uppförda stycken tillerkändes ett med
Josepbs vackra och kraftiga diskantstämma af-
sjunget miserere me: segerpalmen. : Denna
stämma, ackompagnerad af basinstrumenter,
gjorde på alla närvarande — med undantag af
fru Veronika, som, förtrytsamt beräknande den
stora åtgången på vaxljus, önskade musiken
för fan i våld — ett diupt intryck. Vid mes-
sans slut och sedan majoren uppstigit från sin
knäböjande ställning, vändes Veronikas upp-
märksamhet hastigt på ett annat föremål, då
den till sin herres bjelp framskyndande kam-
martjenaren såg sig företommen af en ung
sorgklädd dam, som hittills stått obemärkt
land mängden af åhörare, men nu med snab-
ba steg ilade fram till den blinde.
Tillåt mig att leda er, min far, och ätt
fatta. denna arm, som så länge varit vårt stöd
och vir hbjelp,, sade -hon gråtande.
Vid ljudet af denna röst studsade -msjoren
bäfvande tillbaka,
— Hvilken röst! sade han för sig sjelf, hvad!
skulle grafven någonsin återge sitt ro? Sophie!