blod; värre än så har det väl visserligen förr gått
till vid någon befordran. Kapten Z. kan vara en
aktningsvärd medborgare och duglig militär, men
några ovanligare förtjenster om sitt fosterland har
ban icke, hvilka särskildt kunde fästa uppmärksam-
heten vid hans person; Icke heller har man kun-
nat förneka den i Z:s ställe utnämnde S. full dug-
lighet och kompetens till platsen, hvarförutan ju ge-
neralfälttygmästaren egde rätt utnämna hvem han
ville. Det är således icke prejudicen, som utgör det
ömtåliga i frågan; hvad som väckt en så odelad
uppmärksamhet, och hvad som gifver frågan en po-
litisk betydelse, är det uppgifna skälet till preju-
dicen. Vi önska att lika litet här som förut genom
lösa eller sjelfgjorda suppositioner af hvad beskaffen-
het och åt hvad båll som helst; med vett och vilja
göra oss skyldiga till en möjlig orättvisa mot någon;
men kunna icke undertrycka de reflexioner, hvartill
förhållanderna här föranleda. Hvar och en måste
medgifva svårigheten att här rätteligen dela suum
cuique, då ledningen för omdömena bestå i fakta,
hvilka äro af den beskaffenhet, att de kunna anses
ega både stor och ringa betydelse. Att här be-
stämdt afgöra förefaller oss ganska svårt. Såsom
loyala medborgare vore vi visserligen böjda för att
uti general A:s förafskedande och måhända synner-
ligast uti sättet derför se en vederläggning utaf det
af honom föregifna skälet till prejudicen, om icke
äfven någon möjlighet förefunnes, att på annat och
mera direkt sätt gifva dementi åt sanningsenlighe-
ten af de märkliga upplysningarne i denna befor-
dringsfråga. Och vi befara i sanning, att så länge
icke detta skett, skall allmänheten icke uti detta
förafskedande se hvad man måhända dermed velat
antyda. Vi frukta, att den uti denna affär, när den
sammanhålles med den bekanta Peyronska general-
ordern, skall endast se ett nytt uttryck af ett an-
språk och sträfvande att göra militären till blinda
verktyg åt statens verkställande makt, till en klass,
hvars betydelse i samhället allena skulle vara att o-
villkorligen hylla den för tillfället herrskande regi-
mens tendenser; och med ord och gerning försvara
dem, icke af fri öfvertygelse och god vilja, utan så-
som ofria, viljelösa varelser. Och ifrån denna syn-
punkt kunna vi icke undertrycka den reflexionen,
att det icke är den ofria viljan, den stäckta tanken,
det kufvade fosterlandsintresset hos hvilken klass af
medborgare som helst,-utan den på förnuftets grun-
der stödda och på det lefvande nitet för fosterlan-
dets angelägenheter hvilande patriotismen, som med
glädje offrar sig, som är trogen i döden. Den rätta
krigaren är dock i främsta rummet son af sitt fo-
sterland; och äfven inom den stela uniformen kän-
ner han sig främst tillhöra det, känner sitt hjerta
klappa af deltagande för dess väl och ve, för dess
högsta angelägenheter, för dess herrliga minnen och
dess dolda framtid. Med en historia sådan som den
svenska krigarens, och med den bildning, hvilken
för närvarande finnes och än mer kommer att fin-
nas inom den svenska armeen, skall det väl ock
svårligen lyckas att någonsin: qväfva dessa känslor,
äfven utanför tjenstgöringsreglementet, eller förneka
denna patriotism en verkningskrets äfven utom exer-
cisfältet.n
Det är derföre en företeelse, hvartill man måhän-
da mångenstädes förgäfves skall söka något motsva-
rande, att just inom sjelfva denna klass de ifrigaste
försvararne af ett befaradt system i denna anda upp-
stått: att det just varit militärer, som uttalat den
hårdaste domen öfver en kamrat, hvilken vågat träda
i opposition mot en orättvisa, liden, (enligt hans hög-
ste förmans upplysning), derföre att han så väl som
någon annan menniska i samhället trodde sig ega
rätt att fritt tänka och tala inom de i lag föreskrif-
na gränser. Vi tro visserligen, att tankarne inom
armeen, åtminstone i allmänhet, äro annorlunda än
opinanternes och de med dem liktänkandes, rörande
en militärs betydelse inom samhället; men en mär-
kelig företeelse är det emellertid, att någon enda mi-
litär kunnat förbise, att om någonsin en sådan be-
fordringsmaxim, som den nu befarade, komme att
göra sig gällande på den militära banan, så skulle
den när som helst kunna ställa sig i vägen för hans
egen sjelfständighetskänslå, i fall han någon. gång
skulle komma i en belägenhet, der han fann sig ma-
nad att göra bruk af en sådan. Det bör icke heller
här förbises, hvilka följder en så beskaffad grundsats
— förutsatt neml., att man vill göra den gällande;
och att militären sjelf gör sitt bästa för att hylla
densamma — måhända skall medföra både för de
viljande och de hyllande. Den Svenske krigaren
skall förr eller sednare på grund af tjenst ega rätt
inom representationen yttra sig öfver fosterlandets
avgelägenheter. Vi befara, att många af de väljande;
hvilka annars med förtroende skulle vända sina blic-
kar till de större dugligheterna inom armeens leder,
skola tveka att lemma detta, af den billiga fruktan
att mången skulle se sig mer än en gång frestad att
vara systemets blinda reaskap, för att ej äfventyra
sin framtida befordran. Och vi befara, att till följd
häraf en reaktion mot detta tvång omsider skall upp-
stå inom armåen, hvilken för makten sjelf kunde
blifva så mycket äfventyrligare, som den kan med-
föra just motsatsen af den äkta militäriska anda, hvil-
ken man med tvånget hade åsyftat.
EEE
EES TA ET. un Ah rv vd