dadarnes ankomst. 11 allas tIlredsstanelsce anlandad
äfven en fångtransport af 7 eller 8 slädar med strängt
fängslade personer. Ibland dessa befunno sig drän-
Igen Johan Adamsson från Wesivehmari by i Hollola
;socken, bonden Anders Suiko från Witarla by i
Asikkala socken och inhysesmannen Henrik Michels-
:son Kölkö ifrån Lampis socken, af. hvilka Johan
Adamsson, utan att ådagalägga någon ånger el-
ler förbehållsamhet, på följande sävt redogjorde för
sina vandringar:
Då han, som står under tilltal för stöld vid Ra-
stola sockens häradsrätt, den 4 sistl. Oktober skulle
införas till länshäktet, lyckades han undkomma i
ILampis socken. Efter erhållen underrättelse att en
person derstädes vore i behof af biträde vid en till-
tänkt våldsgerning, uppsökte han samma person,
landbondesonen Gustaf Kratula, och begaf sig, åt-
följd af honom, den 6 Oktober om aftonen till Heli-
seva torp invid allmänna landsvägen i nämnde soc-
ken, hvarest de, under uppgift att vara stadde å
spaning efier en förlorad häst, begärde och erhöllo
nattqvarter. Dit inkomne, anföll och afdagatog Jo-
han Adamsson torparen Erik Heliseva med en sten,
medan Gustaf Kratula ihjelslog torparehustrun Eva
Stina med en i förstugan befi tlig löfskära, hvaref-
ter de p undrade torpet och åtskildes. Johan Adams-
son begaf sig genom Heinola till sina föräldrar å
Joenniemi torp i Hujansalo by, der han inträffade
den 13 Oktober om aftonen. Några dagar derefter,
den 47 i samma månad, råkade han i tvist med sin
stjuffader, hvarunder han med en stör ihjelslog ho-
nom, som var sysselsatt med plöjning i sin åker.
Derpå ingick han i stugan till sin der befintliga mo-
der och afdagatog henne genom ett slag med ett
vedträd. Genast derefter begaf han sig till sin i
skogen befintliga 16 års gamla stjufbroder och ihjel-
slog jemväl bonom, samt återvände till torpet och
uppsökte sin 41 års gamla stjufsyster, hvilken han
likaledes mördade, hvarefter han, befarande efter-
spaning, betäckte sin stjuffaders lik med åkermylla,
tog hans häst och begagnade den till Mändyharju
socken, der han lemnade hästen såsom uttröttad och
fortsatte färden genom Wilmanstrand, till Saima ka-
nals arbetsställe, hvarest han inträffade den 20 Ok-
tober. Missnöjd med den erbjudna arbetslegan, be-
gaf han sig derifrån åt Wiborgs stad, hvarifrån han
tog vägen åt Fredrikshamn och, i närheten af ett
invid vägen beläget hemman, den 24 Oktober an-
träffade en obekant mansperson, hvilken han, efter
uppkommen ordvexling, med ett vedträd ihjelslog.
Den döda kroppen afförde han till skogen, der han
öfvertäckte den med ris och qvistar. Med sistnämnde
persons pass och prestbetyg, hvaraf inhemtas att den
mördade hetat Wilhelm Raad, begaf sig nu Johan
Adamsson till ett för honom obekant, å vägen emel-
lan Fredrikshamn och Kotka, 4:, werst ifrån nyss-
nämnde stad, uppgifvet tillhållsställe för tjufvar: der
hen qvarstadnade några dagar till den 29 Oktober
om aftonen, då han fortsatte sin vandring och å en
äng i grannskapet, i samråd med hemmanssonen Jo-
han, stal en häst samt vidare, 3 werst derifrån, en
kärra med seltyg. Sålunda försedd med åkdon, fär-
dades han vidare till Lovisa stad, hvarest han in-
träffade den 4 November. Påföljande dag anträffade
han emellan Morskom och Packas gästgifveri en på
kärra åkande mansperson, hvilken han med en stör
slog sanslös och sedan afförde jemte hästen och kär-
ran till den närbelägna skogen, der han afdagatog
och plundrade honom. Derefter inträffade Johan
Adamsson den 3 November hos Henrik Michelsson
i Kolkö i Lampis och begaf sig samma afton, i säll-
skap med honom, till snickaren Helpolins, invid all-
männa landsvägen, 17 werst ifrån denna stad, be-
lägna torp, hvarest de båda, inkomna i boningsrum-
met, öfverföllo och ihjelslogo snickaren Helpolin och
hans hustru, borttogo deras penningar och öfriga
lösegendom samt uppbrände torpet, för att dölja sitt
begångna brott. Sedan de återvändt till Parvela
torp i Lampis socken och Johan Adamsson hållit
sig gömd till den 8 i denna månad, inträffade der-
städes bonden Suiko, i hvars sällskap Johan Adsms-
son och Henrik Michelsson, genom Katoleis och Tu-
rengi gästgifverier, afreste till inbysesmannen Johan
Kangara, bosatt 6 werst ifrån. denna stad invid ell-
männa landsvägen. Härifrån begåfvo de sig vid
midnattstiden till Tyry enstaka qvarntorp, beläget
600 alnar ifrån landsvägen, inslogo fönstret och an-
befallde. de inneboende att upptända ljus och öppna
lörrarne, hvilket de äfven fullgjorde under förbehåll
tt icke biifva misshandlade, hvarefter Johan Adams-
on och Anders Suiko, inkomne, affordrade Gustaf
Tyry penningar och redbarheter, som genast aflem-
nades. Sådant oaktadt lossade Anders Suiko ett
kott ifrån en medbafd bössa emot Gustaf Tyry,
vilken likväl deraf icke träffades, hvarefter Suiko
ned bössan och Johan Adamsson med ett vedträd
logo Gustaf Tyry, hans hustru och moder samt ett:
L4 månaders gammalt barn, tills de förmodade dem
la vara aflifvade, ehuru endast mjölnarens gamla
noder förlorade lifvet. Efter dessa våldsgerningar
tervände mördarne till Lampis, der Johan Adams-
on höll sig undangömd en veckas tid. Derifrån
egaf han sig till Padasjoki, för att upphandla fågel,
afsigt att dermed infinna sig å Tammerforss snart :
nträffande marknad och der lura sig tillfälle att
omma: till Österbotten samt vidare öfver riksgrän-
en. Men under sin vistelse i Wesijako by ansågs
jan, ehuru förpassad såsom Wilhelm Raad, likväl
nisstänkt och blef den 22 i denna månad, oaktadt
tt förtvilladt motstånd, gripen af nybyggaren Terva-li
oski och mjölnaren Hagberg samt erkände, efter
ågon motsägelse, sig vara den förrymde Johan A-lt
lamsson. Införpassad till länshäktet blef han ytter-:
gare under sin genomresa i Lampis examinerad,l
ch uppgaf då först, liksom sedermera härstädes,
ioggrannt alla honom rörande omständigheter, med l1
öranledande hvaraf Henrik Michelsson genast blefli
äktad, äfvensom Anders Suiko, hvilken händelsevis
nträffades i Tantila by, på en resa ifrån dennalv
tad till hemorten, ej mindre än särskilda andra per-
ner, som af Johan Adamsson blifvit uppgifne.
Så långt den enkla, men fasaväckande berättelsen.
Iensklighetens annaler äro rika på brott; äfvenl-
ärt fredliga land har tid efter annan betalat brot-
et sin gärd; men så långt vi kunna erinra oss, har1
inland icke-ett motstycke att uppvisa till detta
ilddjur i menniskohamn, som inom fem veckors o
d, från den 5 Oktober till den 42 November, sjelf
egått tio mord, varit bebjelplig vid ett elfte och lr
ellagare i tre andra, som försökts, men icke lyc-
ats. De närmare detaljerna vid dessa mordscener
åste hafva varit upprörande. Gerna ville man till
iensklighetens heder antaga, att upphofsmannen till
gräsliga brott handlat ofrivilligt under inflytande
( en bland. dessa olyckliga monomanier, som man
undom sett hos menniskan väcka den djuriska
irsten efter blod. . Men äfven denna mildrande för-
laring kan tyvärr icke finna någon grund. Johan
.damsson har begått alla dessa mord med kall blod,
tan ånger, utan hetta, som dock vore en ursäkt;
an har begått dem med full öfverläggning, i den
misskänneliga afsigt att röfva och plundra. Blott
;r ett nidingsdåd, det förfärligaste af alla — det
ir hvilkå hans närmaste anhöriga blefvo ett offer
- måste man antaga en annan bevekelsegrund: ett
naturligt bat. Och efter allt detta begifver han sig
red en fräckhet utan like in i städer och byar, spa-
ande efter tillfällen till nva hraoft fille don häm.