dadarnes ankomst. 11 allas tIlredsstanelsce anlandad äfven en fångtransport af 7 eller 8 slädar med strängt fängslade personer. Ibland dessa befunno sig dränIgen Johan Adamsson från Wesivehmari by i Hollola ;socken, bonden Anders Suiko från Witarla by i Asikkala socken och inhysesmannen Henrik Michels:son Kölkö ifrån Lampis socken, af. hvilka Johan Adamsson, utan att ådagalägga någon ånger eller förbehållsamhet, på följande sävt redogjorde för sina vandringar: Då han, som står under tilltal för stöld vid Rastola sockens häradsrätt, den 4 sistl. Oktober skulle införas till länshäktet, lyckades han undkomma i ILampis socken. Efter erhållen underrättelse att en person derstädes vore i behof af biträde vid en tilltänkt våldsgerning, uppsökte han samma person, landbondesonen Gustaf Kratula, och begaf sig, åtföljd af honom, den 6 Oktober om aftonen till Heliseva torp invid allmänna landsvägen i nämnde socken, hvarest de, under uppgift att vara stadde å spaning efier en förlorad häst, begärde och erhöllo nattqvarter. Dit inkomne, anföll och afdagatog Johan Adamsson torparen Erik Heliseva med en sten, medan Gustaf Kratula ihjelslog torparehustrun Eva Stina med en i förstugan befi tlig löfskära, hvarefter de p undrade torpet och åtskildes. Johan Adamsson begaf sig genom Heinola till sina föräldrar å Joenniemi torp i Hujansalo by, der han inträffade den 13 Oktober om aftonen. Några dagar derefter, den 47 i samma månad, råkade han i tvist med sin stjuffader, hvarunder han med en stör ihjelslog honom, som var sysselsatt med plöjning i sin åker. Derpå ingick han i stugan till sin der befintliga moder och afdagatog henne genom ett slag med ett vedträd. Genast derefter begaf han sig till sin i skogen befintliga 16 års gamla stjufbroder och ihjelslog jemväl bonom, samt återvände till torpet och uppsökte sin 41 års gamla stjufsyster, hvilken han likaledes mördade, hvarefter han, befarande efterspaning, betäckte sin stjuffaders lik med åkermylla, tog hans häst och begagnade den till Mändyharju socken, der han lemnade hästen såsom uttröttad och fortsatte färden genom Wilmanstrand, till Saima kanals arbetsställe, hvarest han inträffade den 20 Oktober. Missnöjd med den erbjudna arbetslegan, begaf han sig derifrån åt Wiborgs stad, hvarifrån han tog vägen åt Fredrikshamn och, i närheten af ett invid vägen beläget hemman, den 24 Oktober anträffade en obekant mansperson, hvilken han, efter uppkommen ordvexling, med ett vedträd ihjelslog. Den döda kroppen afförde han till skogen, der han öfvertäckte den med ris och qvistar. Med sistnämnde persons pass och prestbetyg, hvaraf inhemtas att den mördade hetat Wilhelm Raad, begaf sig nu Johan Adamsson till ett för honom obekant, å vägen emellan Fredrikshamn och Kotka, 4:, werst ifrån nyssnämnde stad, uppgifvet tillhållsställe för tjufvar: der hen qvarstadnade några dagar till den 29 Oktober om aftonen, då han fortsatte sin vandring och å en äng i grannskapet, i samråd med hemmanssonen Johan, stal en häst samt vidare, 3 werst derifrån, en kärra med seltyg. Sålunda försedd med åkdon, färdades han vidare till Lovisa stad, hvarest han inträffade den 4 November. Påföljande dag anträffade han emellan Morskom och Packas gästgifveri en på kärra åkande mansperson, hvilken han med en stör slog sanslös och sedan afförde jemte hästen och kärran till den närbelägna skogen, der han afdagatog och plundrade honom. Derefter inträffade Johan Adamsson den 3 November hos Henrik Michelsson i Kolkö i Lampis och begaf sig samma afton, i sällskap med honom, till snickaren Helpolins, invid allmänna landsvägen, 17 werst ifrån denna stad, belägna torp, hvarest de båda, inkomna i boningsrummet, öfverföllo och ihjelslogo snickaren Helpolin och hans hustru, borttogo deras penningar och öfriga lösegendom samt uppbrände torpet, för att dölja sitt begångna brott. Sedan de återvändt till Parvela torp i Lampis socken och Johan Adamsson hållit sig gömd till den 8 i denna månad, inträffade derstädes bonden Suiko, i hvars sällskap Johan Adsmsson och Henrik Michelsson, genom Katoleis och Turengi gästgifverier, afreste till inbysesmannen Johan Kangara, bosatt 6 werst ifrån. denna stad invid ellmänna landsvägen. Härifrån begåfvo de sig vid midnattstiden till Tyry enstaka qvarntorp, beläget 600 alnar ifrån landsvägen, inslogo fönstret och anbefallde. de inneboende att upptända ljus och öppna lörrarne, hvilket de äfven fullgjorde under förbehåll tt icke biifva misshandlade, hvarefter Johan Adamson och Anders Suiko, inkomne, affordrade Gustaf Tyry penningar och redbarheter, som genast aflemnades. Sådant oaktadt lossade Anders Suiko ett kott ifrån en medbafd bössa emot Gustaf Tyry, vilken likväl deraf icke träffades, hvarefter Suiko ned bössan och Johan Adamsson med ett vedträd logo Gustaf Tyry, hans hustru och moder samt ett: L4 månaders gammalt barn, tills de förmodade dem la vara aflifvade, ehuru endast mjölnarens gamla noder förlorade lifvet. Efter dessa våldsgerningar tervände mördarne till Lampis, der Johan Adamson höll sig undangömd en veckas tid. Derifrån egaf han sig till Padasjoki, för att upphandla fågel, afsigt att dermed infinna sig å Tammerforss snart : nträffande marknad och der lura sig tillfälle att omma: till Österbotten samt vidare öfver riksgränen. Men under sin vistelse i Wesijako by ansågs jan, ehuru förpassad såsom Wilhelm Raad, likväl nisstänkt och blef den 22 i denna månad, oaktadt tt förtvilladt motstånd, gripen af nybyggaren Terva-li oski och mjölnaren Hagberg samt erkände, efter ågon motsägelse, sig vara den förrymde Johan A-lt lamsson. Införpassad till länshäktet blef han ytter-: gare under sin genomresa i Lampis examinerad,l ch uppgaf då först, liksom sedermera härstädes, ioggrannt alla honom rörande omständigheter, med l1 öranledande hvaraf Henrik Michelsson genast blefli äktad, äfvensom Anders Suiko, hvilken händelsevis nträffades i Tantila by, på en resa ifrån dennalv tad till hemorten, ej mindre än särskilda andra perner, som af Johan Adamsson blifvit uppgifne. Så långt den enkla, men fasaväckande berättelsen. Iensklighetens annaler äro rika på brott; äfvenlärt fredliga land har tid efter annan betalat brotet sin gärd; men så långt vi kunna erinra oss, har1 inland icke-ett motstycke att uppvisa till detta ilddjur i menniskohamn, som inom fem veckors o d, från den 5 Oktober till den 42 November, sjelf egått tio mord, varit bebjelplig vid ett elfte och lr ellagare i tre andra, som försökts, men icke lycats. De närmare detaljerna vid dessa mordscener åste hafva varit upprörande. Gerna ville man till iensklighetens heder antaga, att upphofsmannen till gräsliga brott handlat ofrivilligt under inflytande ( en bland. dessa olyckliga monomanier, som man undom sett hos menniskan väcka den djuriska irsten efter blod. . Men äfven denna mildrande förlaring kan tyvärr icke finna någon grund. Johan .damsson har begått alla dessa mord med kall blod, tan ånger, utan hetta, som dock vore en ursäkt; an har begått dem med full öfverläggning, i den misskänneliga afsigt att röfva och plundra. Blott ;r ett nidingsdåd, det förfärligaste af alla — det ir hvilkå hans närmaste anhöriga blefvo ett offer måste man antaga en annan bevekelsegrund: ett naturligt bat. Och efter allt detta begifver han sig red en fräckhet utan like in i städer och byar, spaande efter tillfällen till nva hraoft fille don häm.