Ett besök i Boklådan. Sk (Utdrag.) . Det var.i hr Bonniers boklåda just som i dessa dagar. J stod. och -bläddrade-i-julböckerna. -En artig commis, som t vackör dag tar svenska akademiens stora pris för vältalighet, dä vertygade mig om konstvärdet af illustrationerna till den svensk drummelpetter; man visade mig Lassemblee nationale comiqt af den franske Cham och Gubben med skåpet, några raskt tecl nade scener: ur svenska hvardagslifvet af vår Cham, som i serie ger oss skildringar af dagens-händelser så litet seriösa som möjlig Då hörde jag det susa för mina öron, lika som musiken ti myggornas dans: om sommaren. Jag såg upp och förmärkte ni gon rörelse på den ändan af disken der en mängd större och mir dre böcker i pressade band med rosor och guldsnitt hade sin plat Sorlet tilltog och det sjöng. i mina öron.: Ja, för vår ära ska vi strida... Såsom jagade. af en stöt af nordanvinden, flöko de granna ka kalendrarne upp och-utbredde sin ovanliga, några sin kansk oupphunna elegans.sina rika och smäkfullatitelvignetter, sin täeka prydnader inuti texten, m. m. Det var förunderligt att se de döda bladen fladdra fram oc! tillbaka tiksomberörda af osynliga händer. Minsann, dessa för . aktade julkalendrarsäro ändå icke så andefattiga, tänkte jag, me fick ej tillfälle att öttala min tanka, ty min artige commis, föl sanslös till golfvet, slagen af häpnad: Jag ville skynda på dörrei för alt få hjelp åt bonom; men — hvad mötte jag ? i Det mest förfärliga af spöken, tomt, blott af väder sväldt, oredigt såsom röken, --mot himlahvalfvet höjdt och vidsträckt som en öken. iJog drog mitt långa andedtag och. ropade med-själn på tungan: i — säg, svara spöke, hvad-du vill? Jo något, djudade !den kolossala töngan; :jag Bore är; kritiken hör mig ensam till. NI torde härvid anmärka, att mitt spöke är ungefär detsamma som uppträdde i Voltaires-dröm, hvilkenbåde-Leopold och Silf. veritolpe före mig bearbetat; men då Voltaire drömde om det tomma; Intet, så drömmer jag om den. stora Bore — det är skillnaden! Det-ofantliga spöket började tala latin: Vocem sancta misit religio: veto: esse tale luminis commercium ). -Hvilket straxt föranledde mig att antaga spöket vara ingen mer: eller mindre än sjelfva fan, han som kan alla språk. Jag fick ännu en anledning till denna förmodan, då jag med en loppas memoarer, som jag af distraktion höll i handen, ville smyga mig ut och spöket hejdade-mig med de orden: )Bor6ä motto till en artikel om svenska -ditteraturens nuvarande ståndpunkt,