C. Clewberg,
ij Secr. Societ.
Fullmagt för Mineralogisten ingel Fahlstedt.
(L. S.) Cbarte-Sigillate-afgiften betalt till cassan
med 4 r:dr Specie.
Ben. Sandel,
Räntmäst.
— ÖM GIFTÄMNET I OST. Då tidningarne för-
mäla, bhuruledes en familj i Norge varit nära att
förgiftas af ost, som ansetts vara tillverkad i oför-
tennt kopparkärl, har Posttidningen meddelat följande
uppsats utur tyska tidskriften Lesefrächte för år
4828, som afhandlar samma ämne, samt måhända
på ett mera tillförlitligt sätt vetenskapligen förklarar
denna tillfällighet. Den lyder så:
Då flere personer vid åtskilliga tillfällen blifvit
förgiftade genom ätning af ost, så föranleddes läkare
och chemister att allvarligen undersöka och upptäcka
giftämnet i detta näringsmedel. Man har dervid
funnit, att kolsyran (hvilken i förening med Ammo-
nium förorsakar den pikanta smaken i ost, samt i
mer eller mindre grad finnes i all sorts ost) utgör
det egentliga giftet. Giftet i denna syra är så stark,
att en dosis af fyra gran är tillräcklig att döda en
hundvalp, hvarigenom det kan blifva för helsan högst
skadligt, i fall tillfälliga omständigheter, mer än van-
ligt, gynoa och befordra utvecklingen af detta gift-
ämne i osten.
— NYA GREKISKA MUSEET I LouvrE. Mot
:slutet af Oktober fick allmänheten tillträde till den
nya egyptiska antiksalen i Louvren och i början af
December öppnades det nya grekiska museet, hvil-
ket egentligen är ägnadt åt de äldsta grekiska an-
tiqviteterna, som i nyare tider hemtats från sjelfva
Grekland och från Mindre Asien; hvaremot den
förut tillgängliga antiksalen innehåller sådana anti-
ker i grekisk stil, som träffats i Rom och det öfriga
Italien. Det nya grekiska museet befinnes nästin-
till det så kallade Assyriska galleriet, som inne-
håller de nyligen i Ninives ruiner upptäckta märk-
värdigheterria, och man har valt denna plats med
flit, derföre att likheten emellan de begge samlin-
garnes innehåll är omisskännelig, och visar att Gre-
kerna till en stor del hemtat sina mönster från Per-
serna i Mindre Asien, hvilka åter lika påtagligt lå-
nat sina från Assyrierna. Man igenkänner hos de
grekiska och de assyriska samma draperingssätt och
samma ornamenter. Palmetter, rosetter, meandrar
(å la grecques), äggformiga ornamenter, och nästan
alla de ornamentala urformer, som användes af Gre-
kerna, funnos redan lika utbildade hos Assyrerna.
En annan likhet mellan den äldre grekiska skulp-
turen och den assyriska är målningen derpå; oaktadt
de grekiska bildverken arbetades i den vackraste
marmor, voro de målade; på de qvarlefvor, som sed-
nast uppgräfts i Olympia och Athen, har man fun-
nit spår af röda, blå och svarta färger samt förgyll-
ningar, alldeles som hos de assyriska.
I det nya museet förekommer äfven en stor sam-
ling inskrifter, hvilka göra det icke mindre intres-
sant för den egentliga fornforskaren, än för konst-
närn.
— ÖFVERSVÄMNINGAR I SAVOJEN OCH SÖDRA
FRAnErRier. Under slutet af November månad
hafva Rböne och dess bifloder plötsligen stigit till
ovanlig höjd i följd af den myckna snö, som fallit
på bergen deromkring och derefter smält. I Lyon
väckte öfversvämningen den största förskräckelse,
men gick dock snart öfver utan att göra vidare
skada. I Savoyen blef en del af staden Chambery
och vidsträckta landsträckor deromkring öfversväm-
made. De öfver sina bräddar stigande Romanche,
Drac och Isere åstadkommo en liflig oro i Greno-
ble och trakten deromkring. Afven Loire steg, så
att segelfarten hämmades på några dagar. I Bor-
deaux blef posten uppehållen I 36 timmar och äfven
i Toulouse en längre tid omkring den 28 Noyv., i
ljd af Garonnes stigande. Vid Confolens steg Vi-
enne till en höjd, som man icke der sett sedan
4783, och åstadkom betydliga förödelser. Bland an-
nat omkom en mjölnare. En forman räddades en-
dast med möda, men hans åkdon och hästar gingo
förlorade. Natten emellan den 24 och 25 November
öfversvämmades två tredjedelar af den lilla staden
Larauchefoucauld i departementet Charente. I flera
hus steg vattnet ända öfver bottenvåningen. Au-
vergne, Dordogne, Cere och Bave hafva likaledes
anställt förödelser. På flera ställen hafva broar blif-
vit bortförda af vattnet o. s. V.
— KINESISK UPPFINNING AF EN BEKANT EURO-
PEISK VARA. Nuvarande franske konsuln i Je-
rusalem, m:r Bolla, densamme som blifvit så namn-
kunnig genom upptäckten af de assyriska minnesmär-
kena vid Ninive, befann sig för flera år sedan på en
beskickning i Kina. Han blef der en dag i behof
af en ny hatt; hos kinesiska hattförsäljare efterfrå-
gade han likväl förjäfves några europeiska hattar.
Han köpte alltså en rörbatt; men den kinesiska köp-
mannen lät förstå, att om några dagar sednare skulle
han väl kunna skaffa en sådan hatt, som önskades,
i fall han blott finge låna den europeiska hatten till
mönster. Botta lemnade alltförgerna sin gamla huf-
vudbonad, som var en utsliten filthatt, och på ut-
satt tid fick han den tillbaka, jemte en dylik, men
alldeles ny samt långt finare och lättare. Vid hem-
komsten visade han den för en parisisk hattmakare
och frågade om denne lika lätt kunde frambringa en
kinesisk hatt, som kinesen en europeisk. Parisaren
granskade nu den ovanliga varan, och upptäckte snart
att den icke var af filt, utan af fernissad papp, men
klädd med luddigt silke, det var kort sagdt — en
felphatt. Han insåg genast hvad häraf kunde göras
i spekulationsväg, och så infördes felphattarne, som
föranledt en så allmän hvälfning i hattmakeriet, men
hvilka, efter hvad man nu ser, egentligen äro ett
alster af kinesisk fintlighet.
— SÄLLSAM TIGERFåNGST. - Till holländska re-
sidenten i Rembang inberättades förliden höst föl-
jande äfventyr. En inföding vid namn Viro Dipo,
som den 4 sistl. Augusti, kl. 9 f. m., gått till sko-
gen vid Dessadagan för att hemta sådana palmlöf
(vdaun gebarig) som brukas till mattflätning, blef
straxt efter inträdet i skogen varse en kungstiger,
som just lagade sig i ordning att springa på honom.
Viro Dipo hade intet annat försvarsmedel till hands,
än en liten yxa, som skulle användas till bladstjel-
karnes afhuggande; men utan att gifva tigern tid
att taga språnget, sprang han sjelf emot honom och
gaf honom ett hugg, så att vilddjuret tumlade om.
Det rusade likväl genast vrålande upp och emot Viro,
och fick honom till och med under sig i detsamma
den tappre malajen lyckligt måttade ett nytt hugg;
men fick ändå till slut sin bane genom förnyade
slag och hugg af yxan. Det förunderliga och allde-
les ovanliga vid denna strid, var att Viro Dipo kom
ifrån den utan en enda skråma. Man härledde det
till en del ifrån hans vighet, men hufvudsakligen
från hans mod att sjelf begynna anfallet och dermed
genast sätta vilddjuret i förskräckelse, samt att icke
låta det hinna sansa sig under kampen. Det är nem-
ligen allmänt bekant att tigern är lika feg som grym,
och icke vågar sig i strid, när han icke tror sig
säker om utgången — Huden var 5 fot 2 tum lång