C. Clewberg, ij Secr. Societ. Fullmagt för Mineralogisten ingel Fahlstedt. (L. S.) Cbarte-Sigillate-afgiften betalt till cassan med 4 r:dr Specie. Ben. Sandel, Räntmäst. — ÖM GIFTÄMNET I OST. Då tidningarne förmäla, bhuruledes en familj i Norge varit nära att förgiftas af ost, som ansetts vara tillverkad i oförtennt kopparkärl, har Posttidningen meddelat följande uppsats utur tyska tidskriften Lesefrächte för år 4828, som afhandlar samma ämne, samt måhända på ett mera tillförlitligt sätt vetenskapligen förklarar denna tillfällighet. Den lyder så: Då flere personer vid åtskilliga tillfällen blifvit förgiftade genom ätning af ost, så föranleddes läkare och chemister att allvarligen undersöka och upptäcka giftämnet i detta näringsmedel. Man har dervid funnit, att kolsyran (hvilken i förening med Ammonium förorsakar den pikanta smaken i ost, samt i mer eller mindre grad finnes i all sorts ost) utgör det egentliga giftet. Giftet i denna syra är så stark, att en dosis af fyra gran är tillräcklig att döda en hundvalp, hvarigenom det kan blifva för helsan högst skadligt, i fall tillfälliga omständigheter, mer än vanligt, gynoa och befordra utvecklingen af detta giftämne i osten. — NYA GREKISKA MUSEET I LouvrE. Mot :slutet af Oktober fick allmänheten tillträde till den nya egyptiska antiksalen i Louvren och i början af December öppnades det nya grekiska museet, hvilket egentligen är ägnadt åt de äldsta grekiska antiqviteterna, som i nyare tider hemtats från sjelfva Grekland och från Mindre Asien; hvaremot den förut tillgängliga antiksalen innehåller sådana antiker i grekisk stil, som träffats i Rom och det öfriga Italien. Det nya grekiska museet befinnes nästintill det så kallade Assyriska galleriet, som innehåller de nyligen i Ninives ruiner upptäckta märkvärdigheterria, och man har valt denna plats med flit, derföre att likheten emellan de begge samlingarnes innehåll är omisskännelig, och visar att Grekerna till en stor del hemtat sina mönster från Perserna i Mindre Asien, hvilka åter lika påtagligt lånat sina från Assyrierna. Man igenkänner hos de grekiska och de assyriska samma draperingssätt och samma ornamenter. Palmetter, rosetter, meandrar (å la grecques), äggformiga ornamenter, och nästan alla de ornamentala urformer, som användes af Grekerna, funnos redan lika utbildade hos Assyrerna. En annan likhet mellan den äldre grekiska skulpturen och den assyriska är målningen derpå; oaktadt de grekiska bildverken arbetades i den vackraste marmor, voro de målade; på de qvarlefvor, som sednast uppgräfts i Olympia och Athen, har man funnit spår af röda, blå och svarta färger samt förgyllningar, alldeles som hos de assyriska. I det nya museet förekommer äfven en stor samling inskrifter, hvilka göra det icke mindre intressant för den egentliga fornforskaren, än för konstnärn. — ÖFVERSVÄMNINGAR I SAVOJEN OCH SÖDRA FRAnErRier. Under slutet af November månad hafva Rböne och dess bifloder plötsligen stigit till ovanlig höjd i följd af den myckna snö, som fallit på bergen deromkring och derefter smält. I Lyon väckte öfversvämningen den största förskräckelse, men gick dock snart öfver utan att göra vidare skada. I Savoyen blef en del af staden Chambery och vidsträckta landsträckor deromkring öfversvämmade. De öfver sina bräddar stigande Romanche, Drac och Isere åstadkommo en liflig oro i Grenoble och trakten deromkring. Afven Loire steg, så att segelfarten hämmades på några dagar. I Bordeaux blef posten uppehållen I 36 timmar och äfven i Toulouse en längre tid omkring den 28 Noyv., i ljd af Garonnes stigande. Vid Confolens steg Vienne till en höjd, som man icke der sett sedan 4783, och åstadkom betydliga förödelser. Bland annat omkom en mjölnare. En forman räddades endast med möda, men hans åkdon och hästar gingo förlorade. Natten emellan den 24 och 25 November öfversvämmades två tredjedelar af den lilla staden Larauchefoucauld i departementet Charente. I flera hus steg vattnet ända öfver bottenvåningen. Auvergne, Dordogne, Cere och Bave hafva likaledes anställt förödelser. På flera ställen hafva broar blifvit bortförda af vattnet o. s. V. — KINESISK UPPFINNING AF EN BEKANT EUROPEISK VARA. Nuvarande franske konsuln i Jerusalem, m:r Bolla, densamme som blifvit så namnkunnig genom upptäckten af de assyriska minnesmärkena vid Ninive, befann sig för flera år sedan på en beskickning i Kina. Han blef der en dag i behof af en ny hatt; hos kinesiska hattförsäljare efterfrågade han likväl förjäfves några europeiska hattar. Han köpte alltså en rörbatt; men den kinesiska köpmannen lät förstå, att om några dagar sednare skulle han väl kunna skaffa en sådan hatt, som önskades, i fall han blott finge låna den europeiska hatten till mönster. Botta lemnade alltförgerna sin gamla hufvudbonad, som var en utsliten filthatt, och på utsatt tid fick han den tillbaka, jemte en dylik, men alldeles ny samt långt finare och lättare. Vid hemkomsten visade han den för en parisisk hattmakare och frågade om denne lika lätt kunde frambringa en kinesisk hatt, som kinesen en europeisk. Parisaren granskade nu den ovanliga varan, och upptäckte snart att den icke var af filt, utan af fernissad papp, men klädd med luddigt silke, det var kort sagdt — en felphatt. Han insåg genast hvad häraf kunde göras i spekulationsväg, och så infördes felphattarne, som föranledt en så allmän hvälfning i hattmakeriet, men hvilka, efter hvad man nu ser, egentligen äro ett alster af kinesisk fintlighet. — SÄLLSAM TIGERFåNGST. Till holländska residenten i Rembang inberättades förliden höst följande äfventyr. En inföding vid namn Viro Dipo, som den 4 sistl. Augusti, kl. 9 f. m., gått till skogen vid Dessadagan för att hemta sådana palmlöf (vdaun gebarig) som brukas till mattflätning, blef straxt efter inträdet i skogen varse en kungstiger, som just lagade sig i ordning att springa på honom. Viro Dipo hade intet annat försvarsmedel till hands, än en liten yxa, som skulle användas till bladstjelkarnes afhuggande; men utan att gifva tigern tid att taga språnget, sprang han sjelf emot honom och gaf honom ett hugg, så att vilddjuret tumlade om. Det rusade likväl genast vrålande upp och emot Viro, och fick honom till och med under sig i detsamma den tappre malajen lyckligt måttade ett nytt hugg; men fick ändå till slut sin bane genom förnyade slag och hugg af yxan. Det förunderliga och alldeles ovanliga vid denna strid, var att Viro Dipo kom ifrån den utan en enda skråma. Man härledde det till en del ifrån hans vighet, men hufvudsakligen från hans mod att sjelf begynna anfallet och dermed genast sätta vilddjuret i förskräckelse, samt att icke låta det hinna sansa sig under kampen. Det är nemligen allmänt bekant att tigern är lika feg som grym, och icke vågar sig i strid, när han icke tror sig säker om utgången — Huden var 5 fot 2 tum lång