—SH
in på gyldene Engeln. Vi åto en ganska ba-
stant soupe, och Sångarekungen begärde in
en flaska vin af bästa sort, hvilken han öfver-
lemnade åt sin son och mig till vederbörlig
aftömning. Sjelf drack han endast Fett halft
glas, och detta vattenblandadt på köpet. Så
gjorde han äfven, sedan vid alla våra gemen-
samma måltider: han betalade vinet och jag
drack det. Vanligen är förhållandet omvändt
hos ardra skalder, som jag lärt känna.
Redan kl. 6 följande morgon sände Oelen-
schläger en uppassare till mig och lät fråga om
jag ville följa honom på en promenad. På
ögonblicket var jag i kläderna och färdig, ehuru
jag nog önskat, att gubben varit litet mindre
morgonfjesk, utaf sig.
Sedan vi sett oss omkring i den lilla sta-.
den, som hvimlade af badgäster från alla verl-
dens ändar, och gjort några slag iden herrliga
brunnsparken, gingo vi att taga ett bad. Skal-
den, som tyckte sig stärkt af badet, beslöt nu
att här qvarstanna ett par dagar, men jag, som
var angelägen att snart komma till Prag, be-
gaf mig redan middagstiden å väg dit, med
den då afgående postvagnen. Förut öfverens-
kommo vi likväl att träffas i hötel ;2Zum schwar-
zen RBoss,, det förnämsta i Prag, och på hvil-
ket vi båda i Dresden fått anvisning.
Morgonen den 16 Juni återsåg jag Oelen-
schläger. Han hade kommit aftonen förut och
fått sitt rum näst intill mitt. Han tog nu
hyrvagn, för dag, och vi reste att bese sta-
dens märkvärdigheter, såsom Wallensteinska
palatset; den ståtliga Metropolitankyrkan, med
dess etthundradeåttatio (säger 180) lispund
tunga monument af silfver öfver den helige
Johan von Nepomuk, en from munk som blif-
vit kastad i Elben af en svartsjuk furste
hvars höga gemål han alltför ofta skänkte bik-
tens tröst; Judestaden, Judekyrkogården m. m.
m. m, På denne sednare ville dock skalden