—SH in på gyldene Engeln. Vi åto en ganska bastant soupe, och Sångarekungen begärde in en flaska vin af bästa sort, hvilken han öfverlemnade åt sin son och mig till vederbörlig aftömning. Sjelf drack han endast Fett halft glas, och detta vattenblandadt på köpet. Så gjorde han äfven, sedan vid alla våra gemensamma måltider: han betalade vinet och jag drack det. Vanligen är förhållandet omvändt hos ardra skalder, som jag lärt känna. Redan kl. 6 följande morgon sände Oelenschläger en uppassare till mig och lät fråga om jag ville följa honom på en promenad. På ögonblicket var jag i kläderna och färdig, ehuru jag nog önskat, att gubben varit litet mindre morgonfjesk, utaf sig. Sedan vi sett oss omkring i den lilla sta-. den, som hvimlade af badgäster från alla verldens ändar, och gjort några slag iden herrliga brunnsparken, gingo vi att taga ett bad. Skalden, som tyckte sig stärkt af badet, beslöt nu att här qvarstanna ett par dagar, men jag, som var angelägen att snart komma till Prag, begaf mig redan middagstiden å väg dit, med den då afgående postvagnen. Förut öfverenskommo vi likväl att träffas i hötel ;2Zum schwarzen RBoss,, det förnämsta i Prag, och på hvilket vi båda i Dresden fått anvisning. Morgonen den 16 Juni återsåg jag Oelenschläger. Han hade kommit aftonen förut och fått sitt rum näst intill mitt. Han tog nu hyrvagn, för dag, och vi reste att bese stadens märkvärdigheter, såsom Wallensteinska palatset; den ståtliga Metropolitankyrkan, med dess etthundradeåttatio (säger 180) lispund tunga monument af silfver öfver den helige Johan von Nepomuk, en from munk som blifvit kastad i Elben af en svartsjuk furste hvars höga gemål han alltför ofta skänkte biktens tröst; Judestaden, Judekyrkogården m. m. m. m, På denne sednare ville dock skalden