IUNCYdldUUucC ds lagltlillld LaplduStlilg mMcCU DIVCR-
holms Län; men öfvergifves vadet, bör vederparten
derom före Tingets början underrättas och anmälan
derom vid Tinget för herr lagmannen ske; betygar
på Tingsrättens vägnar
S. de Marå.
7:o. Kärandernes till lagmansrätten ingifne
libell. ,
Till Stockholms läns Lagmansrätt!
Härmedelst få vi ödmjukligen fullfölja klagan öf-
ver Åkers skeppslags tingsrätts den 6:te nästl. Juli
meddelade utslag uti arfstvisten emellan oss och våra
brorsbarns förmyndare hr häradshöfding A. F. Gyl-
fenhammar å ena sidan, samt hr lagmannen E. S.
Boström och dess fru å den andra.
Sedan hr lagman Boström, för att varda befriad
från vårt påstående om dess förpligtande att utbe-
tala de oss och våra brorsbarn tillkommande sex
sjundedelar af det kapital, minst utgörande 16,666
rår 32 sk. banke, som hr lagmannen genom en den
25 Febr. 1841 med vår moder enkefru Maria Gu-
stafva Fredenheim upprättad arfsförening förbundit;
sig att efter kennes död utbetala, under den 8 sistl.
Juni med sin ed intygat att vår moder medelst de
å hr lagmannens exemplar af arfsföreningen teck-
nade orden till fullo betalt, under den 3 April
18544 efterskänkt nämnde kapital åt hr lagmannen
och dess hustru, så har till vår kunskap kommit
att hr kyrkoherden J. E. Berg i Riala kunde på
sin ed intyga att vår moder mer än ett år derefter,
eller i Mej månad 1845 ännu icke åt hr lagmannen
efterskänkt ifrågavarande kapital, hvaraf således följde
att hr lagmannen missförstått betydelsen af samma
qvitto; och hafva vi af sådan anledning, innan må-
let till slutlig pröfaing företogs, dels hos tingsrätten
anhållit att hr kyrkoherden Berg i berörde afseende
måtte blifva såsom vittne afhörd, dels ock hemställt
att målets vidare kandläggning måtte uppskjutas på
det att hr lagman Boström kunde lemnas tillfälle
att höras öfver vår berörde anhållan innan utslag
deröfver meddelades, helst man borde föreställa sig
det br lagmannen icke kunde vilja begagna qvitten-
set i annan mening än den, som dermed varit af-
sedd, och att han således måste vara lika angelägen
som vi att få hr kyrkoherden Berg afhörd för att
erhålla visshet om huruvida qvittensets mening af
hr lagmannen blifvit riktigt uppfattad eller ej.
Medelst sitt den 6 nästl. Juli meddelade af oss
nu öfverklagade utslag har tingsrätten förklarat, att
enär den omständighet, hvarom kyrkoherden Berg
skulle höras, utgjort föremål för den af hr lagman
Boström i målet gångne ed, samt efter det i rätte-
gång, der svaranden fullgjort honom ålagd värje-
målsed, åstadkommande af bevisning till förringande
af den verkan som edens fullgörande enligt lag med-
för, äfven om svaranden skulle dertill lemna bifall,
icke kan, då afseende å sådan bevisning i allt fall
vid målets afgörande ej finge fästas, lagligen tillåtas,
tingsrätten funne omförmälde anhållan icke hindra
målets företagande till slutlig pröfning,; och har
tingsrätten derefter, på grund af den aflagde värje-
målseden, befriat hr Jagman Boström från käromå-
let i hela dess vidd.
Detta beslut måste efter vår öfvertygelse icke
kunna vara öfverensstämmande med lag, rättvisa
och billighet.
Vi hafva nemligen allthittills föreställt oss att det
vore domarens heliga pligt att i hvarje sak söka ut-
leta sanningen, hvarförutan det svårligen torde vara
möjligt att fälla ett rättvist domslut, samt att domaren
således aldrig borde lägga hinder i vägen för san-
ningen att framträda i dagen, aldraminst em båda
parterne sammanstämmande önskade att få afhöra
de vittnen, som derom kunde lemna intyg.
Hvad särskildt beträffar tingsrättens nu ifrågava-
rande vägran, så innefattar den -å ena sidan ett för-
närmande af vår lagliga rätt, enär vi derigenom för-
hindrats att fylla den brist, som ansetts förefinnas
uti bevisningen om vår saks rättmätighet, men å den
andra sidan en grymhet mot hr lagman Boström,
som, för bevarande af sin heder, utan tvifvel måste
vara angelägen att få hr kyrkoherden Berg afhörd
för att derefter antingen kunna vederlägga hans
vittnesintyg, eller ock öppet inför domstolen förklara
sig numera hafva blifvit upplyst om sitt misstag.
Då det således torde vara alldeles obestridligt att,
derest sådant af de tvistande parterne å båda sidor
önskades, det begärda vittnesförhöret icke lagligen
kunnat förvägras, måste ock häraf följa, det tings-
rätten olagligen förfarit, då tingsrätten icke beviljat
det begärda uppskofvet för att höra vederparten öf-
ver vår begäran om hr kyrkoherden Bergs hörande;
men då hr lagmannen numera af tingsrättens pro-
tokoll erhållit kunskap om berörde vår anhållan,
samt af förut anförde skäl icke kan underlåta att
deruti instämma, så våga vi hoppas det samma vår
anhållan af lagmansrätten bifalles.
Om nu likväl mot all förmodan hr lagman Bo-
ström skulle bestrida oss rättighet att få hr kyrko-
herden Berg såsom vittne afhörd, så våga vi dock
hoppas det lagmansrätten sådant oaktadt skall pröfva
rättvist vår anhållan bifalla.
För att ådagalägga det vi äro lagligen berättigade
att få yiterligare vittnen afbörde, få vi vördsamme-
ligen fåsta uppmärksamheten derpå, dels att de tvi-
stande parterna jemlikt 20 i 47 kap. R. B. ega
rättighet att a höra vittnen å ömse sidor mot hvar-
andra, samt att den parten har vitsord, som bästa
vittnen hafver; — dels att, jemlikt 29 , tu vittnen
äro fullt bevis deri de sammanstämma; — samt dels
att värjemålsed jemlikt 30 ålägges endast i nöd-
fall, och der sanning ej annars utletas kan. ,
Då nu, i härdelse två sammanstämmande vittnen,
som enligt lagen utgöra fullt bevis, hade intygat
riktigheten af hr lagman Boströms uppgift om efter-
skänken, vi jemlikt först åberopade lagparagraf egt
ostridig rättighet att få deremot afhöra andra ojäf-
viga vittnen till bestyrkande deraf, att nämnde upp-
gift sådant oaktadt tillkommit af missförstånd, så
måste vår rättighet att förebringa sådan motbevis-st
Ning vara, om möjligt, ännu större, då vederparten,st
ill stöd för sanningen af sin uppgift, icke haft atts!
iberopa något ojäfvigt vittne, utan blott sitt eget d
deliga intyg, som enligt lag endast utgör nödfalls-
vevis, eller det sämsta och minst trovärdiga af alla
le bevis lagen godkänner.
På grund af hvad sålunda anfördt blifvit få vilre
;dmjukligen anhålla, det lagmansrätten måtte tillåtalu
utt hr kyrkoherden Berg varder såsom vittne i sa-lo:
cen afhörd och att vi derefter må andraga hvad vi
idare anse nödigt till stöd för rättmätigheten af vår
alan. Stockholm den 6 Sept. 1849.
F. W. Sköldebrand. C. Sköldebrand, s
genom Robert Cederschiöld,
enligt fullmakt.
Anmärkning. Lagmansrättens dom har ännu icke
rhållits.
- pu pm be
UC Or A - MM MD Ya
(--
pr
ti
li!
A
För de af missvext nödlidande :
Jemtlänningarne. så
I tidningarne Aftonbladet och Aftonposten a
0 Jan 4A Ah 42 Magma has 01777