ningen, halva 1 det stallet tydligen 1 dagen Iramlagt sådane skäl, som, enligt Hof-R:s medgifvande lemna stöd för antagande deraf, att meranämnde qvitto, (derest det vore af vår moder underteknadt,) endast hade afseende på de uti arfsföreningen bestämda årliga afgifterne; ja, vi hafva till och med framlagt sådane skäl, som på det mest ovedersägliga sätt bevisa, att vår moder alldeles icke genom det ifrågavarande qvittenset till Lagman Boström och hans fru efterskänkt hvad de enligt arfsföreningen förbundit sig att utbetala. Dessa skäl äro följande, nemligen: 4:0 atc vår moder genom ofvannämnde testamente af den 4 Maj 1845. med sundt och fullt förstånd gjort tillägg och rättelse uti hvad hon redan förordnat i afseende på sin qvarlåtenskap; hvilket testamente skulle hafva innefattat ett nonsens i händelse hon verkligen hade redan ett är: förut eller den 3 April 1844 skänkt lagman Boström nästan allt hvad hon egde; 2:0 att lagman Boström, enligt hvad kammarjungfrun Öijerström på ed intygat, erkänt sig fortfarande vara skyldig att betala, och jemväl ända till vår moders den 1 Augusti 1845 timade död, verkgen betalt den uti arfsföreningen vår moder förbehållne lifstidsränta, som tillika innefattade räntan på sjelfva kapitalskulden, hvilken således den 3 April 1844 ej kunnat vara åt lagman Boström efterskänkt; 3:0 att vår moder aldrig, hvarken åt oss, åt vär syster, åt kgl. sekreter Hebbe eller någon annan yttrat ett ord, som kunnat gifva anledning att tro,! det vår moder någonsin hyst den afsigten att tilll. lagman Boströms förmån beröfva oss vår lagliga arfs-: rätt; samt i 4:0 att vår moder, deremot, ej allenast tackat Gud , och uttryckt sin glädje deröfver att hon fått sina affärer så ställde, att hon kunde lemna något efter sig åt oss, hennes söner, utan ock låtit sitt exem-. piar af arfsföreningsdokumentet intill sin död fortarande förblifva i kgl. sekreteraren Hebbes förvar ill vår säkerhet, samt intill sista stunden af sin efnad fortfarande bibebållit den innerligaste kärlek och den uppriktigaste tillgifvenh t för oss. I Till dessa skäl har lagman Boström hos hofrätten !! agt ännu ett, ehuru af honom åberopadt i motsatt! syftning. — Han har nemligen såsom förment bevis! lerpå, att det ifrågavarande qvittenset icke skullel: kunna hafva afseende på de årliga ränteliqviderne,! anmärkt, att vår moder alltid lemnade honom särskildte qvittenser å dessa räntemedel, samt till be-j! styrkande af denna sin uppgift jemväl ingifvit särskildte sådane qvittenser för den 18 Mars och 2914 Juni 1841 samt den 18 Oki. 1844. Då nu lagman Boström icke kunnat förete sådane ärskilde qvittenser å lifräntebeloppet för de 3:nel! iren emellan Juni månad 4844 och Oktober månad li 1 d ; 1844, så lemnar detta förhållande ytterligare stöd för den åsigt, att det å arfsföreningen befintliga qvitto af den 3 April 1844, (derest det är skrifvet af vär moder) endast har afseende å nämnde 3:ne rs lifränta. — Då lagman Boström velat ådagalägga, att detta qvittens icke afser lifräntan, borde han hafva företett sådant särskildt qvitto, utgifveti Aprilll månad 1844. 1 Slutligen få vi i afseende på denna saks juridiska! sida åberopa ett ytterligare förut ej anfördt skäl till!! stöd för vår talan. 1 Uti momentet lill. E. af arfsföreningen stadgades, l! att det kapitalbelopp, som enligt arfsföreningen till-)! kom vär moder, så vida årliga räntan derå, till hälf-( len den 4:sta April och till hälften den 4:sta Okto-l! ber behörigen erlades skulle få innestå hos lagman l! Boström under vår moders lifstid, men efter hennes !! löd användas på sätt hon derom förordnade, eller,l: i saknad af sådant förordnande, emellan hennes! barn efter lag fördelas. Nu är det utredt och mzedgifvet så väl, att lagmanl: Boström behörigen erlagt den utfäste räntan, som l! ock att sjelfva kapitalet intill vår moders död hos!!! honom innest: och då vår moder efter arfsföreningens afslutande icke meddelat något annat lagligt ! S l s örordnande i afseende på berörde kapital, än detls ill förmon för mig Fredrik Wilhelm Sköldebrand samt mine Gustaf Erik Sköldebrands barn under den 4 Maj 1845 upprättade testamente, som endast li utgjorde tillägg och rättelse uti hvad hon omls jvarlåtenskapen redan förordnat; så måste häraf) ölja, att vår moders hos lagman Boström innestående kapital bör, med iakttagande af den uti nyssnämnde testamonte föreskrifne rättelse, enligt arfsöreningens föreskrift efter lag fördelas emellan oss och vår halfsyster lagman Boströms fru. Ty, lika itet, som någon obevittnad anteckning å det exemplar af arfsföreningen, som vi innehafva, kunnat beröfva fru Boström den arfsrätt, hvartill arfsföreningsdokumentet henne berättigade, lika litet kan den uti samma dokument oss tillförsäkrade arfsrätt hafva blifvit oss beröfvad genom den obevittnade anteckningen å lagman Boströms exemplar, äfven om bevist vore, att vår moder samma anteckning verkställt. Hvilken mening man än vill tillägga berörde anteckning, lärer den väl uti intet fa!l kunna betraktas såsom ett lagligt förordnande om det hos lagman Boström innestående kapitalets användande, efter vår moders död; och i saknad af sådant förordnande skul:e nämnde kapital, enligt arfsföreningens tydeiga och kestämda föreskrift, emellan oss och vår syster efter lag fördelas. Efter att sålunda hafva fullständigt skärskådat saken ur juridisk synpunkt, återstår för oss att i und. yttra några ord äfven i afseende på dess moraliska sida. Lagmannen Eric Samuel Boström, scm, genom sitt giftermål med vår syster, kommit i besittning af den högst betydliga egendomen Östanå af omkring BO hela mantal, låter sig icke åtnöja dermed, utan söker jemväl att beröfva oss den lilla arfslott, som vår moder genom den med honom afslutade arfsförening oss tillförsäkrat. Lagmannen drager icke i belänkande att sjelf om sig uppgifva, det han, för att häruti lyckas, skall hafva varit uti en hemlig komplott med vår moder. Det är således ett konstateradt, och af lagman Boström sjelf erkändt faktum, att han icke skulle hafva aktat för rof, att genom delaktighet uti en så beskaffad komplott beröfva oss den arfslott, hvartill vi genom oftanämnde arfsförening blifvit berättigade. Huru ett så beskaffadt handlingssätt rätteligen bör benämnas, vilja vi här ej uttala. Deremot kunna vi ej underlåta att såsom en fräck osanning förklara, och såsom den gröfsta förolämpning emot vår aflidna moders minne på det bestämdaste sätt tillbakavisa den af lagman Boström, så väl hos häradsrätten, som ock hos hofrätten framkastade låga insinuation derom, att vår moder skulle hafva med honom deltagit uti en sådan hemlig komplott, för att på vår bekostnad bereda honom nya fördelar. Genom denna låga insinuation har lagman Boström sökt öfver vår moders minne kasta en skugga, som, om den deröfver finge ostörd hvila, skulle framställa henne snart sagdt som den uslaste bland mödrar. Ar det väl tänkbart att vår moder, sedan hon genom arfsföreningen betryggat vår lagliga arfsrätt, och hon derefter utryckt sin innerliga glädje, och tackat Gud derför, att hon fått sina affärer så ställde, att hon vid sin död kunde lemna något efter sig för oss, skulle, i hemlig komplott med den rikel mågen Boström, hafva velat beröfva oss det, som sålunda blifvit oss utlofvadt och hvarföre hon af oss emottagit våra varma taaksägelser. Om denna lagman Boströms uppgift vore sann, age Jam bhärnlal AK AL