ningen, halva 1 det stallet tydligen 1 dagen Iramlagt
sådane skäl, som, enligt Hof-R:s medgifvande lem-
na stöd för antagande deraf, att meranämnde qvitto,
(derest det vore af vår moder underteknadt,) endast
hade afseende på de uti arfsföreningen bestämda år-
liga afgifterne; ja, vi hafva till och med framlagt
sådane skäl, som på det mest ovedersägliga sätt be-
visa, att vår moder alldeles icke genom det ifråga-
varande qvittenset till Lagman Boström och hans fru
efterskänkt hvad de enligt arfsföreningen förbundit
sig att utbetala.
Dessa skäl äro följande, nemligen:
4:0 atc vår moder genom ofvannämnde testamente
af den 4 Maj 1845. med sundt och fullt förstånd
gjort tillägg och rättelse uti hvad hon redan för-
ordnat i afseende på sin qvarlåtenskap; hvilket te-
stamente skulle hafva innefattat ett nonsens i hän-
delse hon verkligen hade redan ett är: förut eller
den 3 April 1844 skänkt lagman Boström nästan
allt hvad hon egde;
2:0 att lagman Boström, enligt hvad kammar-
jungfrun Öijerström på ed intygat, erkänt sig fort-
farande vara skyldig att betala, och jemväl ända till
vår moders den 1 Augusti 1845 timade död, verk-
gen betalt den uti arfsföreningen vår moder förbe-
hållne lifstidsränta, som tillika innefattade räntan på
sjelfva kapitalskulden, hvilken således den 3 April
1844 ej kunnat vara åt lagman Boström efterskänkt;
3:0 att vår moder aldrig, hvarken åt oss, åt vär
syster, åt kgl. sekreter Hebbe eller någon annan
yttrat ett ord, som kunnat gifva anledning att tro,!
det vår moder någonsin hyst den afsigten att tilll.
lagman Boströms förmån beröfva oss vår lagliga arfs-:
rätt; samt i
4:0 att vår moder, deremot, ej allenast tackat Gud ,
och uttryckt sin glädje deröfver att hon fått sina
affärer så ställde, att hon kunde lemna något efter
sig åt oss, hennes söner, utan ock låtit sitt exem-.
piar af arfsföreningsdokumentet intill sin död fort-
arande förblifva i kgl. sekreteraren Hebbes förvar
ill vår säkerhet, samt intill sista stunden af sin
efnad fortfarande bibebållit den innerligaste kärlek
och den uppriktigaste tillgifvenh t för oss. I
Till dessa skäl har lagman Boström hos hofrätten !!
agt ännu ett, ehuru af honom åberopadt i motsatt!
syftning. — Han har nemligen såsom förment bevis!
lerpå, att det ifrågavarande qvittenset icke skullel:
kunna hafva afseende på de årliga ränteliqviderne,!
anmärkt, att vår moder alltid lemnade honom sär-
skildte qvittenser å dessa räntemedel, samt till be-j!
styrkande af denna sin uppgift jemväl ingifvit sär-
skildte sådane qvittenser för den 18 Mars och 2914
Juni 1841 samt den 18 Oki. 1844.
Då nu lagman Boström icke kunnat förete sådane
ärskilde qvittenser å lifräntebeloppet för de 3:nel!
iren emellan Juni månad 4844 och Oktober månad li
1
d
;
1844, så lemnar detta förhållande ytterligare stöd
för den åsigt, att det å arfsföreningen befintliga
qvitto af den 3 April 1844, (derest det är skrifvet
af vär moder) endast har afseende å nämnde 3:ne
rs lifränta. — Då lagman Boström velat ådagalägga,
att detta qvittens icke afser lifräntan, borde han
hafva företett sådant särskildt qvitto, utgifveti Aprilll
månad 1844. 1
Slutligen få vi i afseende på denna saks juridiska!
sida åberopa ett ytterligare förut ej anfördt skäl till!!
stöd för vår talan. 1
Uti momentet lill. E. af arfsföreningen stadgades, l!
att det kapitalbelopp, som enligt arfsföreningen till-)!
kom vär moder, så vida årliga räntan derå, till hälf-(
len den 4:sta April och till hälften den 4:sta Okto-l!
ber behörigen erlades skulle få innestå hos lagman l!
Boström under vår moders lifstid, men efter hennes !!
löd användas på sätt hon derom förordnade, eller,l:
i saknad af sådant förordnande, emellan hennes!
barn efter lag fördelas.
Nu är det utredt och mzedgifvet så väl, att lagmanl:
Boström behörigen erlagt den utfäste räntan, som l!
ock att sjelfva kapitalet intill vår moders död hos!!!
honom innest: och då vår moder efter arfsföre-
ningens afslutande icke meddelat något annat lagligt !
S
l
s
örordnande i afseende på berörde kapital, än detls
ill förmon för mig Fredrik Wilhelm Sköldebrand
samt mine Gustaf Erik Sköldebrands barn under
den 4 Maj 1845 upprättade testamente, som endast li
utgjorde tillägg och rättelse uti hvad hon omls
jvarlåtenskapen redan förordnat; så måste häraf)
ölja, att vår moders hos lagman Boström innestå-
ende kapital bör, med iakttagande af den uti nyss-
nämnde testamonte föreskrifne rättelse, enligt arfs-
öreningens föreskrift efter lag fördelas emellan oss
och vår halfsyster lagman Boströms fru. Ty, lika
itet, som någon obevittnad anteckning å det exem-
plar af arfsföreningen, som vi innehafva, kunnat be-
röfva fru Boström den arfsrätt, hvartill arfsförenings-
dokumentet henne berättigade, lika litet kan den uti
samma dokument oss tillförsäkrade arfsrätt hafva blif-
vit oss beröfvad genom den obevittnade antecknin-
gen å lagman Boströms exemplar, äfven om bevist
vore, att vår moder samma anteckning verkställt.
Hvilken mening man än vill tillägga berörde anteck-
ning, lärer den väl uti intet fa!l kunna betraktas
såsom ett lagligt förordnande om det hos lagman
Boström innestående kapitalets användande, efter vår
moders död; och i saknad af sådant förordnande
skul:e nämnde kapital, enligt arfsföreningens tyde-
iga och kestämda föreskrift, emellan oss och vår
syster efter lag fördelas.
Efter att sålunda hafva fullständigt skärskådat sa-
ken ur juridisk synpunkt, återstår för oss att i und.
yttra några ord äfven i afseende på dess moraliska sida.
Lagmannen Eric Samuel Boström, scm, genom
sitt giftermål med vår syster, kommit i besittning
af den högst betydliga egendomen Östanå af omkring
BO hela mantal, låter sig icke åtnöja dermed, utan
söker jemväl att beröfva oss den lilla arfslott, som
vår moder genom den med honom afslutade arfsföre-
ning oss tillförsäkrat. Lagmannen drager icke i be-
länkande att sjelf om sig uppgifva, det han, för att
häruti lyckas, skall hafva varit uti en hemlig kom-
plott med vår moder.
Det är således ett konstateradt, och af lagman
Boström sjelf erkändt faktum, att han icke skulle
hafva aktat för rof, att genom delaktighet uti en så
beskaffad komplott beröfva oss den arfslott, hvartill
vi genom oftanämnde arfsförening blifvit berättigade.
Huru ett så beskaffadt handlingssätt rätteligen bör
benämnas, vilja vi här ej uttala.
Deremot kunna vi ej underlåta att såsom en fräck
osanning förklara, och såsom den gröfsta förolämp-
ning emot vår aflidna moders minne på det be-
stämdaste sätt tillbakavisa den af lagman Boström,
så väl hos häradsrätten, som ock hos hofrätten fram-
kastade låga insinuation derom, att vår moder skulle
hafva med honom deltagit uti en sådan hemlig kom-
plott, för att på vår bekostnad bereda honom nya fördelar.
Genom denna låga insinuation har lagman Boström
sökt öfver vår moders minne kasta en skugga, som,
om den deröfver finge ostörd hvila, skulle framställa
henne snart sagdt som den uslaste bland mödrar.
Ar det väl tänkbart att vår moder, sedan hon ge-
nom arfsföreningen betryggat vår lagliga arfsrätt,
och hon derefter utryckt sin innerliga glädje, och
tackat Gud derför, att hon fått sina affärer så ställde,
att hon vid sin död kunde lemna något efter sig
för oss, skulle, i hemlig komplott med den rikel
mågen Boström, hafva velat beröfva oss det, som så-
lunda blifvit oss utlofvadt och hvarföre hon af oss
emottagit våra varma taaksägelser.
Om denna lagman Boströms uppgift vore sann,
age Jam bhärnlal AK AL