VV Genom detta offentliggörande skola vi tilläfventyrs jemväl göra en tjenst åt allmänheten, som genom detta lärorika exempel erfar, — huruledes den sak, om hvars rältvisa beskaffenhet, både ur moralisk och ur juridisk synpunkt, man är fullkomligen förvissad, likväl kan tappas om vederparten har lust och mod att med ed befria sig från åtagne förbindelsers uppfyllande, huruledes en sådan ed kan tillåtas fastän domaren sjelf anser förekomne omständigheter gifva stöd för antagande af ett motsatt förhållande till det, som skall med eden bekräftas, samt häruledes, sedan en sådan ed blifvit aflagd, domaren anser sig böra vägra den rättsökande att låta afhöra det nya vittne, som derefter blifvit att tillgå, samt att dermed få fylla den brist, som domaren förut ansett finnas i bevisningen för det framställda påståendets rättmätighet. För läsaren häraf hade en kort framställning af sakförhållandet utan tvifvel varit mest välkommen; men då vederparten i sådant fall säkerligen icke underlåtit att förklara våra uppgifter stridande mot sanningen, halva vi, till förekommande af all tvist derom, ansett det vara bäst att ordagrant intaga de hos Kongl. Maj:t i saken vexlade skrifter jemte dem, som derefter blifvit till Häradsoch Lagman Rätterne ingilne. Den eller de, som efter den 3 Aprill 1844, då Lagman Boström säger det omtvistade kapitalet hafva blifvit honom efterskänkt, till äfventyrs i likhet med ofvannämnde nya vittne hört vår moder beklaga sig deröfver, att hon ej kund: förmå Lagman Boström att utbetala sin ifrågavarande kapitalskuld, hoppas vi skola, efter tagen kännedom om nedanstående handlingars innehåll, anse för en helig pligt att meddela de upplysningar, som uti denna sällsynta rättstvist kunna bereda slutlig seger åt sanningen. Strengnäs Tynnelsö i Oktober 4849. F. W. SKÖLDEBRAND. C. SKÖLDEBRAND. 1:o Kärandernes und. deduktion. Stormäktigste Allernådigste Konung! Efter behörigen fullgjorda prestanda gå vi nu att i djupaste underdånighet Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställa den härjemte bifogade dom, som Svea Hofrätt under den 23 nästlidne Februari meddelat mellan oss, å ena sidan, samt vår halfsyster Gustafva Fredenbeim och hennes man, lagmannen E. S. Boström, å den andra, i fråga om de sednares förpligtande att till oss utgifva den andel uti vår moders Maria Gustafva Fredenheims efterlemnade qqvarlåtenskap, som vid hennes den 4 Augusti 1845 timade död ännu var hos svaranderne innestående, men som, i öfverensstämmelse med den emellan vår moder och svaranderne under den 235 Februari 18414 afslutade arfsförening, samt vår moders genom testamentariskt förordnande af den 4 Maj 1843 deruti gjorda tillägg och rättelse oss tillkomma bör. För att kunna vara så litet vidlyftiga som möjligt, få vi till en början åberopa den af oss till lagmansrätten i detta mål ingifne libell, så som vore den här ordagrant intagen; och värdes Eders Kongl. Maj:t af denna libell, jemförd med protokoller och öfriga handlingar angående denna saks beskaffenhet, nådigst inhemta: att lagman Boström och hans fru, emot det att de år 1841 blifvit berättigade att genast komma i besittning af Östanå fideikommissegendom, samt af vår moders giftooch testamentsrätt, genom arfsföreningen af den 235 Februari nämnde år förbundit sig, bland annat, att utgifva sexton tusen sexhundradesextiosex riksdaler trettiotvå skillingar banko, hvilket kapital likväl, såvida årliga räntan derå till hälften den 4 April och till hälften den 4 Oktober behörigen erlades, skulle få under vår moders lifstid innestå, men efier hennes död användas på sätt hon derom förordnade, eller, i saknad af sådant förordnande, emellan hennes barn efter lag fördelas ; att nämnde arfförening är vorden upprättad med den mest punktliga noggrannhet, och blifvit bevittnad af 3:ne personer; att vår moder öfverlemnat sitt exemplar af arfsföreningen åt en af sina förtrognaste vänner, kongl. sekreteraren Hebbe, för att af honom till vår säkerhet förvaras; att vår moder låtit arfsföreningsdokumentet intill sin död fortfarande förblifva i Hebbes vård, och att Hebbe, fastän han städse åtnjutit hennes förtroende och nästan dagligen träffat henne, aldrig af henne erhållit någon kunskap derom, att den af lagman Boström och hans fru åtagne förbindelse skulle hafva uppbört att vara gällande; att lagman Boström fortfarande ända till vår moders den 4 Aug. 1845 inträffade död på bestämda tider erlagt den föreskrifne räntan å ofvannämnde kapital; att vår moder uti ett den 4 Maj 1845 upprättadt, af 3:n2 personer bevittnadt, skriftligt testamente, såsom tillägg och rättelse i hvad hon förut förordnat i afseende på sin qvarlåtenskap förklarat, att den del af samma qvarlåtenskap, som, i följd af arfsrätt eller särskild disposition skulle tillkomma hennes äldste son, kaptenen Gustaf Erik Sköldebrand, borde först användas till liqviderande af hans skulder till hennes andre son Fredrik Wilhelm, och återstoden fördelas lika emellan kaptenens barn; att lagman Boström, som ej allenast lofvat mig Fredrik Wilhelm Sköldebrand, att de penningeförsträckningar jag af honom erhållit skulle få gå i qvittning mot det arfsbelopp, som jag på grund af förberörde arfsförening hos Boström egde att efter min moder utbekomma, utan äfven då vi efter min moders begrafning åtskiljdes låtit mig fortfarinde förblifva i denna öfvertygelse, ej förr än vid bouppteckningsförrättningen efter vår moder framkommit med den förklaring, att han ej var skyldig att till oss utbetala något, på grund af den med vår moder afslutade arfsföreningen, emedan liqviden derom redan vore dem emellan uppgjord; att vi, som lika med vår syster öfver denna hennes mans förklaring blefyo på det högsta öfverraskade, då han icke ville såsom ett skämt densamma återtaga, till följd häraf sett oss försatte i den obehagliga nödvändigheten, att till Åkers skeppslags tingsrätt instämma lagman Boström och hans fru med påstående om deras förpligtande, att till oss med laga ränta utbetala sexsjundedelar såväl af förutnämnde kapital, som ock af de öfriga enligt arfsföreningen vår moder tillkommande medel; att vi till stöd för käromålet till tingsrätten ingifvit vår moders hos kongl. sekreteraren Hebbe förvarade originalexemplar af arfsföreningen, och med yenen od ing, sedan 3:ne vittnen densammas rikighet me bekri t rättmätigheten af vårt käromål : lagligen bevisa e att Lagmam Boström deremot till sitt värjande ingifvit det andra exemplaret af arfsföreningen, försedt med följande påskrift: till fullo betalt Stock